Hejsan, för snart 3 år sedan fick jag ansiktsförlamning i min vänstra halva av ansiktet. Är än idag inte helt bra, har inte full funktion i läppar och panna, samt när jag stänger ögat så används kindmusklerna. Jag kan t.ex inte blåsa upp kinderna, vissla och rynka på pannan. Jag är 19 snart 20 år gammal och var 17 år när jag fick sjukdomen. Det var under en sommar när jag jobbade väldigt mycket och var väldigt stressad. Jag undrar om det finns något sätt man kan bota min nervsjukdom i ansiktet eftersom den påverkar mig rätt psykiskt, samt att jag stör mig ofta på att jag inte kan använda vissa muskler. Jag undrar även hur pass vanligt det är att man får ansiktsförlamning i den åldern, och om det kan vara en arbetsrelaterad skada.
Hej!
I de flesta fall är orsaken till ansiktsförlamning okänd. De vanligaste kända orsakerna är borrelia och herpesvirus infektion, trauma, tumörer och en del inflammatoriska sjukdomar. När ingen känd orsak påvisas kallar man ansiktsförlamningen för idiopatisk ansiktsförlamning. Vid denna är sannolikt påverkan på ansiktsnerven (kranialnerv VII) av autoimmun karaktär. Det kan finnas någon utlösande faktor, t.ex. en infektion som aktiverar immunförsvaret, och som av okänd anledning inte bara angriper mikroorganismerna utan även ansiktsnerven. Utgår att man vid utredningen av din ansiktförlamning inte kunde påvisa någon av de kända orsakerna till sjukdomen.
Det händer att utläkningen inte blir fullständig och då kan rester av ansiktsförlamningen bli bestående. I ditt fall är sannolikt situationen sådan. Man har försökt med olika behandlingar som elektrisk stimulering, akupunktur och sjukgymnastik utan att man visat några övertygande långtidseffekter av behandlingarna. Jag skulle föreslå att du ber om en remiss till Öronläkare som kan bedöma om man kan remittera dig till plastikkirurg för eventuell behandling.
Idiopatisk ansiktsförlamning kan uppträda i alla åldrar, vanligast är debut i 40 års åldern. Det är lika vanligt hos kvinnor och män. Inget arbetsrelaterat samband har påvisats
Hälsningar
Jan Lycke