Läkaren om de viktigaste förändringarna kring demensvården

– Jag och övrig personal omkring mig, kände oss så otillräckliga. Vi hade inte tillräcklig kunskap om hur vi skulle vårda patienter med demens. Samtidigt förstod jag att det måste finnas kunskap att hämta, säger Wilhelmina Hoffman.

Hon beslutade sig därför att läsa vidare till läkare. Så småningom fick Wilhelmina göra sin praktik på Sabbatsbergs sjukhus där hon sedan startade en minnesmottagning. Det projektet tog henne vidare till Stockholms sjukhem och starten av en ny minnesmottagning och en utbildningsenhet. Det i sin tur ledde till att hon fick arbeta vidare med demens som chef för Stiftelsen Silviahemmet som idag står bakom SDC (Svenskt demenscentrum) där Wilhelmina är föreståndare.

– En jobbresa till Irland 2003 gav mig idén till just SDC. På Irland såg jag nämligen att de hade samlat praxis och forskning kring äldrevård. Jag såg direkt att vi i Sverige skulle kunna ha nytta av en liknande modell, säger Wilhelmina Hoffman.

Kunskapsväxel för demens

Det tog några år innan situationen för svensk äldrevård blev redo för den irländska modellen. Men tillslut gav regeringen uppdraget till Socialstyrelsen att utse en organisation som kunde starta ett nationellt kompetenscentrum för demensfrågor. Det blev Silviahemmet tillsammans med Stockholms Läns Äldrecentrum som erhöll uppdraget. När Wilhelmina Hoffman ska förklara SDC:s verksamhet säger hon att de fungerar som en sambandscentral eller ännu hellre kunskapsväxel för demens. Här finns viktig, trovärdig information som förs ut på ett enkelt, lättillgängligt sätt till vårdteam och anhöriga. 

– Själva webbplatsen, SDC:s hemsida är central för verksamheten. Den fungerar som en plattform där både vårdare och anhöriga kan söka svar på sina frågor, säger Wilhelmina Hoffman.  

Bara en sådan, till synes självklar sak som att demens är ett sjukdomstillstånd, inte en del av ett normalt åldrande, tycker Wilhelmina är väl värt att poängtera ytterligare.

– Som tur är har mer kunskap gjorts tillgänglig idag, det har blivit lättare och mer övergripbart för de yrkesgrupper som jobbar med demenssjuka. Samtidigt finns fortfarande en hel del brister, framförallt i dagens grundvårdsutbildningar.

Därför tycker hon att det känns väldigt viktigt att fortsätta driva SDC:s kärnvärden- att aktivt samla in goda exempel, att strukturera upp genom olika yrkeskategorier och att sprida kunskapen vidare.

– Framförallt handlar det om tillgänglighet- att kunskap om demens måste vara mer tillgänglig för vård, omsorg och anhöriga, säger Wilhelmina Hoffman.

Viktigt få med anhöriga till de demenssjuka

Annars tycker Wilhelmina att det viktigaste för svensk demensvård är att se till demenssjuka patienters behov och försöka erbjuda en så personcentrerad vård och omsorg som möjligt. Här är det viktigt att även få med anhöriga redan från början.

– Bemötande och kommunikation är a och o- framförallt när det gäller att få med de viktiga anhöriga kring den demenssjuka personen, säger Wilhelmina Hoffman.

Att ha ”tillräckligt många händer”, att personalstyrkan och bemanning är tillräcklig är också en förutsättning för bra vård och omsorg.

SDC arbetar med att sprida kunskap på olika sätt. Wilhelmina Hoffman ger ett exempel på hur SDC tog fram en nätbaserad, gratis utbildning ”DemensABC” som enkelt och överskådligt presenterar de nationella riktlinjer om demensvård från Socialstyrelsen. På så sätt har idag över 40 000 personer inom vård och omsorg lärt sig de nya riktlinjerna. Demens ABC:s spridning resulterade i tredje pris, i Swedish Learning Awards 2010. SDC arbetar nu med flera avgiftsfria utbildningsmoduler på nätet till olika vårdnivåer. Primärvårdsmodulen är först ut och presenteras under hösten.

– Jag är så glad över att jag har möjlighet att arbeta med det jag brinner för. Att jag, tillsammans med medarbetarna i teamen får vara en del av en positiv, viktig utveckling av den svenska demensvården, säger Wilhelmina Hoffman.