Enkel demensutredning i primärvården

Utredningen är inte enbart av vikt för den enskilde patienten utan även anhöriga har behov av att få veta vilken diagnos det handlar om samt om själva sjukdomsförloppet. En korrekt bedömning är även av betydelse för social planering, såsom rätt vårdnivå, stöd och boende åt den drabbade.

Idag finns symtomlindrande medicin mot Alzheimers sjukdom vilket gör det ytterligare angeläget att tidigt påbörja en utredning.

Förberedelser inför utredningen

En enkel utredning kring  demenssjukdom kan med fördel inledas hos distriktsläkare. På vårdcentralen läggs utredningen upp enligt Socialstyrelsens rekommendationer (se nedan).

Första besöket hos läkare kommer oftast till stånd efter att en anhörig signalerat att minnet hos den drabbade börjat svikta. Intervjumaterial, ifyllt av anhörig, bör finnas till hands vid första besöket (se nedan). Vid detta besök bör även läkaren intervjua både den drabbade och anhörig, var för sig i enrum.

Hur går demensutredningen till?

Utredningen ska individualiseras. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska följande prioriteras:

• Strukturerad intervju av patient och anhörig
•  Kroppslig, neurologisk och psykisk undersökning
• Två enkla minnestest ska utföras MMT (Mini-Mental Test) och Klocktestet
• Strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga rekommenderas tidigt
• Blodprover för att utesluta annan orsak till minnessvikten
• EKG och blodtryckskontroll (liggande och stående rekommenderas)
• Skiktröntgen (datortomografi) av hjärnan (för att utesluta annan behandlingsbar sjukdom)

Ytterligare undersökningar

Skulle primärvårdsläkaren ha svårt att fastställa typ och svårighetsgrad av demenssjukdomen, finns det möjlighet att remittera till läkare på minnesmottagning eller specialistsjukhus. Här inleds en utvidgad utredning med ryggvätskeprov, neuropsykologisk testning och avancerade hjärnavbildande undersökningar (se den utvidgade utredningen).

Information om undersökningsresultat

När utredningen är klar, kallas patient och anhörig för genomgång av resultaten. Beroende på tillståndets typ och svårighetsgrad, bör läkemedel erbjudas. Av stor vikt är social planering och uppföljning av såväl symtom som av effekt av eventuell insatt behandling.

Uppföljning efter diagnos

Demenssjukdomar ska följas upp med återkommande besök. Läkemedelsuppföljning bör ske efter två månader med kontroll av verkan och biverkan. Oavsett om medicinering sätts in eller inte, bör patienterna följas upp med årliga kontroller avseende mentalt och kroppsligt status. Fördelen med regelbunden uppföljning är dessutom att ett tidigt samarbete med kommunen kring boendeplanering kan inledas med stöd av kurator på vårdcentralen. Ansvarig läkare kan även uppmärksamma behovet av stöd till anhörig.

Referenser
I.   Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom
II.  Svenskt Demenscentrum
III. Svensk Förening för Kognitiva sjukdomar Dok: Åstrands Symtomskattningsskalan, MMT och Klocktestet