Undernäring hos äldre tas inte på allvar
Inom äldrevården lider nästan var tredje person av undernäring. En av de vanligaste orsakerna till detta är ät- och sväljsvårigheter, så kallat dysfagi. Samtidigt får långt ifrån alla den hjälp de behöver och har rätt till, menar Johanna Raxén, logoped på Danderyds sjukhus.
Enligt Socialstyrelsen är nutritionsvård lika viktigt som läkemedel, andningsunderstöd och andra terapeutiska insatser för en patient. Trots det är cirka 30 procent av alla inom äldrevården undernärda.
– En av de vanligaste orsakerna till undernäring hos äldre är dysfagi. Bland personer boende på sjukhem beräknas prevalensen för dysfagi vara så hög som 76 till 86 procent enligt en svensk studie, säger Johanna Raxén, logoped via Talkliniken, Danderyds sjukhus men placering på neurologsektionen på Södersjukhuset.
Detta framkommer även i Netdoktors faktablad om dysfagi.
Därför drabbas äldre lättare av sväljsvårigheter
Dysfagi är ingen diagnos i sig utan ett symtom eller komplikation vid flera olika tillstånd och sjukdomar. Vanligast är dysfagi hos dem med neurologiska sjukdomar, speciellt efter en stroke, men förekommer även i samband med hjärtsvikt, KOL och vissa cancerformer.
Samtliga av dessa sjukdomar drabbar framförallt äldre. Med åldern tillhör också en flera faktorer som bidrar till ät- och sväljsvårigheter, förklarar Johanna Raxén.
Vill du få mer kunskap om Parkinsons sjukdom?
Nu startar Netdoktors Kunskapsbrev om Parkinsons där du får råd som kan hjälpa dig eller din anhörige, info om behandlingsalternativ, nya forskningsrön och kunskap om vårdens skyldigheter. Direkt till din e-postadress.
– Det är vanligare att äldre är multisjuka och har sämre reservkraft, sämre tandstatus, muntorrhet som biverkning från läkemedel, nedsatt faryngeal muskulatur som försämrar larynxhöjning och så vidare, säger hon.
Detta gör det svårare att tillgodogöra sig föda och kan leda till ett kalorifattigt näringsintag.
– Ofta undviker den drabbade vissa konsistenser och äter enbart sådant som hen vet fungerar, kanske av bristfälligt näringsvärde. Ofta tar också måltider för lång tid, vilket gör att orken tryter och maten äts inte upp, säger Johanna Raxén.
[ReadMoreLinkBoxSecond]Dysfagi kan innebära livshotade risker
Även Tommy Cederholm, professor i klinisk nutrition vid Uppsala universitet, menar att dysfagi bidrar till den generella viktförlust och undernäring hos många äldre.
– Sväljningssvårigheter bidrar till att många äldre äter för lite protein, till skillnad från yngre och medelålders. Tillsammans med att man rör sig för lite tappar man muskelkraft och muskelmassa, vilket bidrar till mindre rörlighet, säger Tommy Cederholm.
8 vanliga frågor och svar om Parkinsons sjukdom
Se frågorna om Parkinsons sjukdom som Dag Nyholm, docent och specialistläkare i neurologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, har besvarat.
Han lyfter även fram risker med sväljproblemet.
– En annan uppenbar risk med dysfagi är risken att svälja fel, det vill säga få ner maten i luftstrupen som kan vara livshotande och också i mindre allvarliga fall leda till lunginflammationer.
[ReadMoreLinkBoxThird]Behandling och stöd prioriteras inte
Johanna Raxén menar att kunskaper om dysfagi inom sjukvården till viss del är bristfällig, vilket kan leda till att äldre blir felbedömda och inte får den behandling och stöd de behöver.
– Det saknas dessvärre ofta nutritionsteam inom äldreomsorg. Logopeder och dietister finns per automatik inte kopplade till kommunala boenden utan får anlitas efter behov. Detta, på grund av varierande kunskap om nutrition, leder ofta till att åtgärder bortprioriteras, säger Johanna Raxén.
En patientsäkerhetsfråga
Både Johanna Raxén och Tommy Cederholm menar att vården vid dysfagi bör stärkas.
– Således är det angeläget att uppmärksamma dysfagi, bland annat för att se till att det finns protein- och energirika måltidsalternativ för äldre och neurologiskt sjuka med sväljningssvårigheter, säger Tommy Cederholm.
– Därför är rätt mat och näring en viktig patientsäkerhetsfråga, säger Johanna Raxén.
Kommentera denna artikel
Min mamma blev kraftigt undernärd under först sin sjukhusvistelse, som sedan åtföljdes av att hon fick flytta till ett äldreboende. Jag frågade sjukvården gång på gång varför de inte tog itu med att mamma fick upp mat och dryck som hon svalde (inga problem att svälja) - för hon VILLE äta, trots deras ständiga påpekande om att min mamma inte ville äta. Hon var dessutom klar i huvudet efter att jag fick dem att sluta ge henne sobril och dylikt som gjorde henne trött och förvirrad (men det är en annan förfärlig historia). Jag tog henne till röntgen (remiss efter att jag mer eller mindre hotat sjukvårdspersonalen med Uppdrag Granskning m m)och där visade det sig att det var STOPP i matstrupen. Hon svalde duktigt kontrastvätska sex gånger enligt anvisning och vi såg tydligt hur den fastnade, endast några droppar åt gången gick ned till magsäcken. Efter detta fick hon komma till ÖNH och där vidgades hennes strupe (ett enkelt ingrepp som borde gjorts för länge sedan), så att hon efter några dagar kunde äta och drick igen utan att maten kom upp. Mamma var dock redan undernärd och hennes kropp hade tagit mycket stryk, så hon avled tyvärr en vecka efter hon blivit utskriven (misstänker att de gett henne morfin för de trycksår som de orsakat) - vilket var ett nederlag, då hon var så pigg och vi planerade julfirandet dagen innan hon skrevs ut och skjutsades tillbaka till äldreboendet. Vården tog livet av min mamma. Jag vill att ALLA kämpar för att få hjälp med ätsvårigheter och inte nöjer sig med "Hon är gammal och vill inte äta..."
Hej!
Känner mig helt maktlös av att se hur de låter min mamma svälta ihjäl på grund av hennes sväljsvårighet. Hon är klar i huvudet och undrar själv varför hon inte får mer hjälp. Hon bor sedan drygt en månad på äldreboende och personalen där gör vad de kan, men jag upplever att både hemsjukvård och läkare tycker att mamma har levt ett långt liv och ska dö. Hon är 85 år och vill inte alls dö. Hon har barn och barnbarn och vill vara med ett tag till. Hemsjukvården ringde häromdagen upp mig och pratade om att ”Din mamma VILL INTE äta...” Jag exploderade och sa vad jag tyckte om att de kallar det för att hon ”inte vill” äta, när det handlar om att hon INTE KAN. Hon får sådan massiv och seg slembildning att hon nästan kvävs och eller får upp de tuggor hon försökt få i sig. Jag frågade läkaren om slemlösande, men han sa att det inte var någon idé eftersom hon troligen inte kan få i sig det. Men, hon dricker ju näringsdryck, saft och vatten utan att få upp det!
Vad ska jag ta mig till? Finns det hjälp att få för mamma utan att hon måste läggas in på sjukhus? Kan JAG göra något?
Hemsjukvården och läkaren ville inte ens hjälpa till med hennes försämrade hörsel eftersom det inte heller var ”någon idé” och drog historien om att hon var gammal och blablabla. Personalen på boendet förespråkade Vaxol som min syster köpte och som personalen hjälpt mamma med och nu hör hon igen!
Vad ska jag göra, ska det verkligen gå till så här? Mamma sa idag att läkaren denna vecka påpekat att hon gått ner mycket i vikt. Men sedan då? Hon är tunn som ett skelett på grund av undernäring men får ingen hjälp på boendet eftersom hemsjukvården och läkaren inte vill hjälpa henne eller ”inte har möjlighet”.
Inga har kommenterat på denna sida ännu