Magnetresonanstomografi (MRT)

MRT (magnetresonanstomografi) är en diagnostisk teknik som har varit i bruk sedan början av åttiotalet. Tekniken bakom MRT är baserad på användningen av magnetfält och radiovågor. Därför behöver den som undersöks inte utsättas för röntgenstrålar eller andra former av, eventuellt skadlig, strålning.

Tidigare var MR-kameran, datortomografen och PET/Spect scannern separata enheter. Idag kombinerar man dessa, till exempel MR/CT och Spect/CT, och kan på så sätt hantera två diagnoser samtidigt.

Fusion (överlagring) av bildinformationen förbättrar diagnosen eftersom det specifika hos varje teknik lyft fram. Så gott som alla nyinstallerade scanners är en kombination av två tekniker.

Så fungerar MRT

Patienten ligger inne i en stor cylinderformad magnet och utsätts där för ett pulserande magnetfält som är 10 000-30 000 gånger starkare än jordens magnetfält. Atomkärnorna i kroppen pekar normalt i olika riktningar, men när man påverkas av det starka magnetfältet i MR-kameran kommer de att ligga parallellt med varandra. Atomkärnorna roteras på detta sätt ur sin naturliga position. När man sedan slår bort magnetfältet faller atomkärnorna tillbaka till sin naturliga plats och avger då radiovågor. MR-kameran registrerar dessa radiovågor, som sedan omvandlas till bilder i en dator. Dessa bilder är baserade på placeringen och styrkan hos radiovågorna.

Som bekant består kroppen till största delen av vatten. Vatten innehåller väteatomer, och därför används ofta just väteatomerna i MR-kameran. Genom denna teknik kan man skapa bilder av nästan alla kroppens organ. Vävnad som är fattig på väteatomer, det vill säga som har lågt vatteninnehåll (exempelvis skelettet), visar sig som mörkare fält på MRT-bilderna, medan vävnad som är rik på väteatomer (som fett), blir ljusare.

Vad kan MRT visa?

MRT kan i jämförelse med andra bildtekniker skapa bra bilder av kroppsdelar som ligger omgärdade av ben. Därför är tekniken särskilt lämpad till att göra hjärna och ryggmärg synliga.

MRT kan ge mycket detaljerade bilder och är den bästa tekniken för att påvisa hjärntumörer och om dessa har vuxit in i omgivande hjärnvävnad. Tekniken tillåter att fokusera på så små detaljer i hjärnan, att den kan avslöja den ärrvävnad som bildas i nervskidorna vid multipel skleros, MS. MRT kan också påvisa ändringar i sammansättningen av kroppens vävnader. Således kan man till exempel se de förändringar som sker i hjärnan i samband med stroke, där hjärnvävnaden har lidit syrebrist.

MRT kan också visa hjärtat och de stora kärlen separerade från den omgivande vävnaden. Det är möjligt att till exempel avslöja medfödda hjärtfel och ändringar av hjärtmuskulaturens tjocklek efter en hjärtinfarkt.

Slutligen kan metoden också användas till undersökning av kroppens mjukdelar (lever, mjälte, tarmar med flera) och leder.

Skillnaden mellan MRT och DT (datortomografi)

MRT visar förändringar av kroppens kemiska uppbyggnad, det vill säga skapar bilder med information om mjukvävnadens sammansättning medan DT (datortomografi) främst visar bilder på organens täthet (densitet).

MRT ger en bättre kontrastskillnad mellan normal och onormal vävnad än DT. Därför är det möjligt att avslöja detaljer med MRT som skulle ha förbigåtts vid DT.

Hur utförs MRT?

Undersökningen företas ofta polikliniskt, det vill säga att man går hem efter undersökningen. Vid undersökningen skall man ligga helt stilla för att inte störa uppsamlingen av data. På grund av detta blir det ibland nödvändigt att söva barn som ska undersökas med MRT.

Undersökningen är smärtfri och är sällan obehaglig. Det hörs ett tickande ljud från maskinen när den arbetar.

Då man vid MRT befinner sig i ett mycket kraftigt magnetfält, är det viktigt att man inte bär smycken (halsband, örhängen, piercing) eller andra metalldelar vid undersökningen. Därför är det viktigt att berätta om man har metalldelar i kroppen såsom höftprotes, skruvar i skelettet, kirurgiska häftklammer (så kallade clips) eller om man bär på elektriska apparater, som hörapparat eller pacemaker.

Är MRT farligt?

MRT anses generellt inte vara skadligt eller ge biverkningar. Eftersom man inte använder joniserande strålning (röntgenstrålning) kan undersökningen upprepas flera gånger utan problem.

Ett fåtal personer kan uppleva klaustrofobi vid undersökningen. Om du är nervös för detta bör du tala med din läkare om det innan undersökningen, eftersom det är möjligt att du kan ha nytta av lugnande medicin.