Läkemedel och äldre

Läkemedelsförbrukning hos äldre

Äldre personer har oftare flera samtidiga sjukdomar och långvariga besvär, vilket kan innebära ett ökat antal läkemedel.

Användning av många läkemedel samtidigt, så kallad polyfarmaci, ökar risken för biverkningar och att de olika läkemedlen påverkar varandra negativt (interaktion). Polyfarmaci definieras ofta som fem läkemedel eller fler.  Intag av många läkemedel samtidigt ökar också svårigheten att ta mediciner korrekt. Med stigande ålder kan känsligheten för läkemedel öka. Vissa läkemedel bör undvikas till äldre.

Biverkningar av läkemedel kan hos äldre förväxlas med andra sjukdomar vilket i sin tur kan leda till att läkaren skriver ut ännu fler läkemedel.

Förskrivningen av läkemedel till personer som är 75 år och äldre har ökat och omkring hälften av alla som är 75 år eller äldre har fem läkemedel eller fler.

Omkring en av tio akuta inläggningar av äldre på sjukhus bedöms bero helt eller delvis, på läkemedelsbiverkningar.

Äldre, läkemedel och alkohol

Användningen av alkohol har ökat hos äldre. Med stigande ålder ökar i regel känsligheten för alkoholens negativa effekter. Kombinationen alkohol och läkemedel kan få allvarliga konsekvenser. Alkohol kan också försvaga effekten av läkemedel.

Alkohol kan öka risken för bland annat blödningar, sömnsvårigheter, högt blodtryck, oro, depression, påverkan på koncentration och minne, benskörhet, cancer och leverpåverkan. 

Faktorer som påverkar medicinering hos äldre

Kroppens förmåga att ta upp, fördela, bryta ner och utsöndra läkemedel kan förändras hos äldre.

Upptag av läkemedel. Kroppens förmåga att ta upp läkemedel är den faktor som påverkas minst av åldrande, det tar bara lite längre tid.

Fördelning av muskler, fett och vätska. Med åren förändras kroppens sammansättning på så vis att muskelmassan minskar, fettmassan ökar och vätskehalten i kroppen minskar. 

Kroppens förmåga att göra sig av med läkemedlen. Med åldern försämras kroppens förmåga att göra sig av med läkemedel, genom nedbrytning och utsöndring, främst på grund av nedsatt njurfunktion. Utsöndringen via njurarna kan minska med 50 % mellan 40 och 70 års ålder, men det är individuellt hur snabbt och hur mycket försämringen sker.  

Andra förhållanden som kan påverka läkemedelsbehandlingen av äldre personer:

• Med åldern kan hjärnan bli känsligare för läkemedel som har effekt på nervsystemet. Detta kan leda till biverkningar i form av trötthet och yrsel.
• Sväljningssvårigheter och försämrad funktion i matstrupen:
  • Det är viktigt att dricka ordentligt i samband med intag av läkemedel som kan skada matstrupen, exempelvis bisfosfonater, som används mot benskörhet.
  • Vissa läkemedel är viktiga att svälja hela, vid sväljingssvårigheter kan man behöva byta till en annan form till exempel flytande
• Kroppsvikten minskar hos många och kan till viss del förklaras av minskad muskelmassa och, efter 65–70 års ålder, minskad ökning av kroppsfett. Detta är en faktor som kan spela en viss roll när det gäller dosering av läkemedel. 

Biverkningar

Det är relativt vanligt att man i sjukvården missar biverkningar som beror på läkemedel. I stället misstänks ofta biverkningarna felaktigt bero på försämring av en befintlig sjukdom, som tecken på en ny sjukdom eller som uttryck för normalt åldrande.

Det är viktigt att varje nytt symtom eller tecken hos en äldre person bedöms som en möjlig biverkning av läkemedelsbehandling.

Exempel på symtom som kan vara läkemedelsrelaterade

• Förstoppning:
  • Flera läkemedel kan bidra till förstoppning bland annat smärtstillande läkemedel som morfin, järnpreparat och betareceptorblockerande medel
• Falltendens och yrsel:
  • Läkemedelsbiverkningar är ofta en bidragande orsak till fall.
  • Alla lugnande läkemedel har troligen ökad effekt hos äldre och kan i värsta fall leda till förvirring, försämrad rörelsekontroll och fall. 
  • Läkemedel mot högt blodtryck kan öka risk för ortostatism (lägesberoende lågt blodtryck) som ger yrsel när man reser sig.
• Trötthet:
  • Kan orsakas av till exempel smärtstillande läkemedel som opioder och sömnmedel och lugnande medel
• Nedsatt aptit:
  • Nedsatt aptit kan vara biverkan av läkemedel till exempel metformin som används vid diabetes, smärtstillande läkemedel opioder och antidepressiva läkemedel
  • Aptiten kan också påverkas indirekt av läkemedel som ger biverkningar som förstoppning, dålig munhälsa eller muntorrhet
• Muntorrhet:
  • Många läkemedel kan bidra till muntorrhet, bland andra vätskedrivande läkemedel (diuretika) och antidepressiva läkemedel 
• Urinträngningar, urinläckage:
  • Vätskedrivande läkemedel och antidepressiva läkemedel kan bidra till urinträngningar och urinläckage

Förebyggande åtgärder

Det är viktigt att regelbundet följa upp och utvärdera läkemedelsbehandling. Receptfria läkemedel, naturläkemedel och alkohol kan också påverka kroppen och orsaka negativa effekter i kombination med receptbelagda läkemedel. Vid frågor om behandling, osäkerhet om man tar läkemedel rätt eller misstänkta biverkningar är det viktigt att rådfråga vårdpersonal.

Läkemedelsgenomgång

För att på ett strukturerat sätt gå igenom läkemedel och möjliga biverkningar görs så kallade läkemedelsgenomgångar. Vid en enkel läkemedelsgenomgång går man tillsammans med läkare igenom och vid behov görs ändringar i läkemedelslistan. I de fall det behövs görs en fördjupad läkemedelsgenomgång som är en mer detaljerad genomgång, i regel i ett team av vårdpersonal där även apotekare kan ingå.

Vätskebrist

Vissa läkemedel bör tillfälligt sättas ut vid risk för vätskebrist, exempelvis kräkningar och diarréer, feber och värmebölja då det annars finns risk för biverkningar och njursvikt.

Aktuella läkemedel är bland annat metformin som används vid diabetes, samt ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockare som används vid högt blodtryck och hjärtsjukdom. Det är bra att fråga vårdpersonal eller apotek om råd vad gäller läkemedel vid risk för vätskebrist.