Depression hos äldre

Vad är depression hos äldre?

Med depression hos äldre menas en depression som uppstår hos personer över 65 år. I hög ålder drabbas människor med kroniska sjukdomar, intellektuella rubbningar och funktionshinder ofta av depression eller liknande besvär. Förutom att det orsakar lidande för patienten och dennas familj, kan depression leda till funktionshinder och att andra sjukdomar förvärras.

Cirka 10–15 procent av äldre har depressionssymtom och cirka 5 procent har sjukdomstecken på egentlig depression i undersökningar i västvärlden. Jämfört med den övriga befolkningen är förekomsten av allvarlig depression dubbelt så hög i åldersgruppen 70–85 år.

Orsak

Det finns olika tillstånd som kan orsaka depression hos äldre. En anledning kan vara olika former av åldersförändringar i hjärnan, till exempel försämrad blodförsörjning, förlust av hjärnceller och försämrad funktion i hjärnans signalsubstanser. Andra orsaker kan vara sådant som att personen försämrats i olika funktioner, eller har förlorat en närstående, sitt jobb eller sitt sociala nätverk.

Depression och kroppslig sjukdom följs ofta åt. Allvarlig kroppslig sjukdom och försämring av hälsan är en av de viktigaste orsakerna till depression hos äldre. Eftersom kroppslig sjukdom blir vanligare med åldern, innebär det att även förekomsten av depression ökar. Särskilt förekommer depression vid cancer och hjärtsjukdom, och framför allt vid samtidiga sjukdomar i hjärnan, som demens, parkinsons sjukdom och stroke.

Många äldre använder också mycket läkemedel, något som också kan utlösa eller förstärka ett depressivt stämningsläge.

Symtom

Allvarlig depression

Det finns olika system av diagnoskriterier som hjälp i diagnostiken av psykiska sjukdomar. Enligt international classification of diseases – ICD-10 – ska minst fem av följande symtom  finnas vid en allvarlig depression:

• Sänkt stämningsläge.
• Minskat intresse.
• Förlust av glädje över alla eller nästan alla aktiviteter.
• Viktminskning eller viktökning.
• Sömnstörningar eller att man ständigt är sömnig.
• Olika ofrivilliga rörelser eller att rörelser och mentala funktioner blir långsammare.
• Orkeslöshet.
• Känsla av värdelöshet eller skuldkänsla utan grund.
• Försämrad förmåga att koncentrera sig.
• Återkommande tankar om död och självmord.

Minst ett av dessa symtom måste vara sänkt stämningsläge, minskat intresse eller minskad glädje.

Lindrig depressiv episod

Om en person har minst två men färre än fem av symtomen på allvarlig depression ovan kan det röra sig om en lindrig depressiv episod. Tillståndet bör ha varat i minst två veckor, leda till obehag och nedsatt funktionsförmåga och inte vara en direkt följd av att personen använt någon form av läkemedel, har någon annan sjukdom eller har sorg.

Atypiska depressioner

Atypiska depressioner är vanligare hos äldre än hos yngre. Vissa symtom är motsatsen mot de som förekommer vid egentlig depression. Nedstämdheten känns mer som en konstant olust. Exempel på sådana former är:

• Vag depression: Lättare symtom och det är inte lika tydligt att personen är nedstämd – men hans eller hennes funktionsförmåga är försämrad.
• Agiterad depression: Patienten är rastlös, orolig, arg, klamrar sig fast vid närstående, krävande, ängslig och rädd.
• Hypokondrisk depression: Patienten är ofta övertygad om att han eller hon är kroppsligt sjuk och kan exempelvis vara rädd för att ha cancer.
• Maskerad depression: Främst kroppsliga besvär. Personen är inte synbart nedstämd.
• Astenisk depression: Patienten är initiativlös och sköter inte sin hygien men har ingen intellektuell försämring.
• Demensliknande depression: Patienten har koncentrationssvårigheter, är mindre uppmärksam, är förvirrad och har försämrat korttidsminne. Tillståndet kallas också pseudodemens.
• Genuin atypisk depression: Symtomen är i det närmaste motsatsen till dem som är vanliga vid depression: personen ökar i vikt och har ett ökat sömnbehov.

Anpassningsstörning med depression

En kortvarig form av depression som drabbar personer efter en påfrestande händelse eller stress. De blir nedslagna, gråter eller känner hopplöshet. Tillståndet präglas ofta av oro och funktionshinder men det klingar av inom sex månader efter det att den utlösande händelsen eller stressen har upphört.

Diagnos

Diagnosen depression baseras på sjukdomshistorien, hur tillståndet utvecklats, symtom och resultaten från kroppslig undersökning som ofta också innefattar blodprovstagning.

Behandling

Målet för behandlingen är att minska symtomen, om möjligt förhindra återfall och att förbättra personens funktioner och intellektuella förmåga. I de fall då depressionen är allvarlig, gäller det också att förhindra självmord.

För att avgöra vilken behandling som är mest effektiv, måste läkaren klarlägga om depressionen beror på en annan, underliggande sjukdom eller på läkemedelsanvändning. I sådana fall gäller det att behandla den kroppsliga sjukdomen eller se över vilka läkemedel som skrivits ut till patienten.

Det finns flera olika former av behandling mot depression hos äldre, bland annat psykoterapi (KBT), antidepressiva läkemedel och elektrokonvulsiv behandling. Ofta kombineras flera olika behandlingsformer.

Psykoterapi

Rekommenderas särskilt när depressionen har utlösts av en särskild händelse eller ett särskilt stressmoment. Sådan behandling rekommenderas också vid mindre allvarliga depressioner. Framför allt är det kognitiv beteendeterapi, KBT, som används.

Så kallad reminiscensbehandling är en form av behandling där patienten uppmanas att plocka fram ljusa minnen från sitt liv och att uppehålla sig vid dem. Det är också mycket viktigt med kontakt mellan patienten och hans eller hennes familj. Aktiviteter som är anpassade till vad den äldre personen orkar och förmår är också mycket väsentligt, både för att behandla och förebygga depression.

Antidepressiva läkemedel

Behandling med antidepressiva medel är en vanlig behandling mot depression. Läkemedlen bör dock användas tillsammans med annan behandling, till exempel KBT (se ovan).

Hos äldre personer är risken för biverkningar större, så därför brukar man börja med att ge en mycket låg dos och sedan öka den långsamt. Om en äldre person har allvarlig depression brukar man rekommendera att behandlingen fortsätter i minst ett år. När det är dags att avsluta behandlingen, ska medicindosen trappas ner långsamt under två till fyra veckor.

Elektrokonvulsiv behandling

Om inte annan behandling hjälper, kan så kallad elektrokonvulsiv behandling bli aktuell. Behandling kan vara effektiv om det rör sig om allvarlig depression eller om patienten har vanföreställningar. Biverkningarna är oftast milda och kan bestå av minnesförlust och koncentrationssvårigheter.

Förebyggande behandling

Livsstilsfaktorer, framförallt fysisk och social aktivitet, minskar risken att insjukna i depression.

Prognos

Omkring 80–90 procent av dem som får en depression blir symtomfria efter medicinsk behandling. Men depression hos äldre är ett återkommande tillstånd; i en studie fick nio av tio återfall inom tre år. Därför behövs ibland många års behandling med antidepressiva läkemedel.