Urininkontinens hos äldre
Urininkontinens är vanligt hos personer över 65 år. Det ska alltid utredas eftersom det kan finnas behandlingsbara orsaker.
Vad är urininkontinens?
Urininkontinens innebär att man kissar ofrivilligt. Idag beräknas 30 till 40 procent av befolkningen över 65 år ha problem med inkontinens. Urininkontinens är vanligare hos kvinnor men med stigande ålder är det allt vanligare hos män.
För många blir inkontinens ett socialt och hygieniskt problem, som kan påverka livskvaliteten i hög grad. För personer som beror på särskilda boenden är kan urininkontinens innebära minskad personlig integritet och ett beroende av personal för att klara sin personliga hygien. Urininkontinens bör inte ses som en naturlig del av åldrandet.
Symtom
Många märker problemet särskilt i situationer då trycket i buken ökar. Det kan till exempel vara vid nysningar, hostningar eller annan ansträngning.
Hos andra kommer urininkontinensen när det blir starka urinträngningar som inte går att hålla emot. Då kan en större mängd urin komma på en gång.
Andra presentationer består av att man läcker lite urin konstant, urininkontinens nattetid eller att man inte hinner till toaletten i tid på grund av kognitiv svikt eller funktionshinder.
Vill du få mer kunskap om Parkinsons sjukdom?
Nu startar Netdoktors Kunskapsbrev om Parkinsons där du får råd som kan hjälpa dig eller din anhörige, info om behandlingsalternativ, nya forskningsrön och kunskap om vårdens skyldigheter. Direkt till din e-postadress.
Orsak
Urininkontinens hos äldre kan ha en mängd olika orsaker såsom till exempel:
- Skador i urinvägarna efter skador eller operationer.
- Skador i centrala nervsystemet.
- Läkemedelsbiverkningar.
- Urinvägsinfektioner.
- Praktiska svårigheter att till exempel ta sig till toaletten i tid eller knäppa upp byxknappar.
- Ökad retbarhet i blåsväggen, överaktiv blåsa, eller försvagad vävnad runt urinröret.
- Åldersförändringar i urinvägarna eller organ som ligger nära urinvägarna.
- Högt blodsocker som leder till stort vätskeintag.
- Förvirring och demens.
Diagnos
För många känns inkontinens som ett privat problem som man ogärna berätta om för läkare eller annan vårdpersonal. Men om läkaren får information om att problemet finns, kan man få hjälp med sina besvär.
Diagnosen ställs med hjälp av en genomgång av besvären och eventuella andra symtom. Sjukvården kan använda sig av särskilda frågeformulär för att inte missa viktig information. En undersökning av magen, underliv, tarm och nerver ingår ofta. Blodprover och urinprov kan bidra till att avslöja behandlingsbara orsaker till urininkontinensen.
Vid utredningen är det ofta värdefullt att bedöma hur mycket urin som är kvar efter att man har kissat klart. Det kan göras med hjälp av en ultraljudsundersökning.
Behandling
Behandlingen beror på orsaken och om det finns en tillfällig orsak till urininkontinensen ska den behandlas först. För att minska besvären av urininkontinensen är det viktigt med inkontinenshjälpmedel som ska skrivas ut av sjukvården.
Hos personer med långvarig urininkontinens kan olika råd ha effekt:
- Vid övervikt kan viktnedgång ha effekt.
- Rökning och relaterad hosta kan försämra inkontinensen. Rökstopp rekommenderas därför.
- Minska intag av vätska och vätskedrivande substanser såsom kaffe kan ge mindre besvär.
- Regelbundna toalettbesök med gott om tid för att kissa rekommenderas. Ibland kan det vara en god idé att kissa två gånger.
- Ha på sig lämpliga kläder som är lätta att öppna. Det är också viktigt att det är lätt att nå toaletten (bra belysning, inga hinder).
Blåsträning kan ha effekt vid trängningsinkontinens. Vid blåsträning ska man träna blåsan för att öka kontrollen över den. Man kan under en period försöka urinera på bestämda tider, till exempel var tredje timme. Man bör undvika att hålla sig för länge, men samtidigt undvika att gå och kissa varje gång som man känner att man behöver kissa.
Vid ansträngningsinkontinens kan bäckenbottenträning ha god effekt, där man med hjälp av övningar stärker upp musklerna som omsluter urinblåsan och urinröret.
Hjälpmedel i form av blöjor, urinuppsamlare och ibland kateter kan vara en stor hjälp.
Om det finns något passagehinder för urinen kan operation behövas. Vid ansträngningsinkontinens kan det också vara aktuellt med en operation.
Det finns en del läkemedel mot trängningsinkontinens. Vissa kan prövas men många läkemedel ger biverkningar som gör att det man inte vill fortsätta med läkemedlen.
Prognos
Urininkontinens blir allt vanligare desto äldre man blir. Lyckligtvis kan behandling öka livskvaliteten. Trots det finns det personer som inte lyckas få tillfredsställande kontroll över blåsan trots försök med behandlingar.