Tandköttsinflammation och tandlossning

Vad är tandköttsinflammation och tandlossning?

Tandköttsinflammation (gingivit) är en inflammation i den mjuka vävnaden runt tänderna, tandköttet. Tandlossning till följd av skador i strukturen runt tänderna kallas för parodontit. De tillhör båda gruppen parodontologisk sjukdom. Tandköttsinflammation på grund av dålig munhygien går i regel tillbaka när man förbättrar munhygienen. Vid parodontit går skadorna djupare ned i vävnaden och leder därmed till förlust av de djupare strukturerna som håller tanden på plats. Svår parodontit kan göra att tänderna lossnar och det kan leda till smärta och obehag.

Tandköttsinflammation och tandlossning är ett vanligt tillstånd och man uppskattar att över hälften av alla personer har någon grad av tandköttsinflammation och tandlossning. Tillsammans utgör de den vanligaste orsaken till att vuxna förlorar tänder.

Symtom

Typiska symtom vid tandköttsinflammation är dålig andedräkt och tandkött som lätt blöder när man borstar tänderna eller använder tandtråd. Det kan också vara så att tandköttet är ömt när man borstar tänderna.

Vid parodontit finns ofta samtidig tandköttsinflammation med dess symtom. Vid svårare former kan tänderna börja kännas lösa, vilket kan leda till obehag och smärta. Det kan påverka tuggförmågan och kan i värsta fall leda till förlust av tänder. I sällsynta fall uppstår en varböld, med svår smärta och svullnad i området runt tänderna. 

Orsak

Den vanligaste orsaken till tandköttsinflammation är dålig munhygien. I vanliga fall finns en stor mängd olika bakterier i munhålan och de lever i balans med tänderna och tandköttet. Vid otillräcklig rengöring kan det uppstå ansamlingar av bakterier som kan lägga sig mellan tanden och tandköttet, plack. Efter en tid kan beläggningarna förkalkas och man talar då om tandsten. Bakterierna orsakar inflammation i tandköttet (gingivit) och kan dessutom ge hål i tänderna (karies).

Parodontit, tandlossning, är en utveckling av tandköttsinflammation. Vid parodontit har inflammationen gått ned mot tandroten. Med tiden leder tillståndet till att tandfästet och den angränsande delen av käkbenet blir förstörda. Symtomen är oftast få, men man kan känna av att tanden börjar sitta löst.

Riskfaktorer är dålig munhygien, muntorrhet, frekvent socker-/kolhydratintag och rökning. Personer med dåligt reglerad diabetes har ökad förekomst av tandköttsinflammation.

Exempel på andra, ovanliga orsaker till tandköttsinflammation är infektioner, allergier, hudsjukdomar, blodsjukdomar och inflammationstillstånd. 

Diagnos

Tandköttsinflammation är ofta enkel att diagnostisera med hjälp av sjukhistorien och inspektion av munhålan. Tandlossning kan också påvisas genom sjukhistoria och inspektion, men röntgenbilder av tänder och käkben visar dessutom ofta förändringar som kan bekräfta diagnosen.

Vid diagnosen är det viktigt att kartlägga tidigare och nuvarande sjukdomar, läkemedel, rutiner kring hur man sköter munhygien och tidigare sjukdomar i munhålan. 

Behandling

Syftet med behandlingen är att bli av med tandköttsinflammationen.

Viktiga åtgärder är att hålla en god munhygien med hjälp av tandborste, tandtråd och tandstickor. En elektrisk tandborste som är roterande och oscillerande minskar förekomsten av plack och tandköttsinflammation effektivare än vanlig tandborste. Om plack och tandsten tas bort (av tandhygienist eller tandläkare) går inflammationen oftast tillbaka. Vid tandköttsinflammation är det inte helt klarlagt om sköljning med klorhexidin har effekt. Man tror dock att det har kan effekt vid tandlossning. En vanlig biverkning är förändrad smak på tungan och missfärgning av tänder.

Rökning är en riskfaktor för tandköttsinflammation och tandlossning och rökstopp minskar risken för komplikationer. 

Vid mer allvarlig tandlossning behövs mer avancerad behandling. Ibland måste de fördjupade tandköttsfickorna avlägsnas kirurgiskt. Det är sällan antibiotikabehandling behövs vid tandlossningssjukdom men vid allvarlig sjukdom kan det övervägas.

Prognos

Det är viktigt att tillståndet behandlas så tidigt som möjligt för att undvika långvariga komplikationer med tandskador och eventuell förlust av tänder. Med rätt behandling och förbättrad munhygien har sjukdomen god prognos.