Testikelcancer

Vad är testikelcancer?

Testikelcancer innebär att en elakartad tumör utvecklats i en av testiklarna. Tillståndet börjar vanligtvis med att man upptäcker en knöl, svullnad eller obehag/smärta i en testikel.

Det uppstår 7 nya fall av testikelcancer per 100 000 män i Sverige per år. Varje år konstateras cirka 350 män med testikelcancer i Sverige. Testikelcancer uppträder oftast i 20–40-årsåldern. Genomsnittsåldern är 28 år. Totalt utgör testikelcancer endast cirka 1 % av cancerfallen hos män.

Trots att det är ovanligt, är testikelcancer den vanligaste cancerformen bland yngre män i åldern 15–40 år. 5 % av fallen uppstår hos män som har eller har haft icke nedstigen testikel (kryptorkism) (en eller båda testiklarna i pungen saknas). I världen har fallen ökat och fördubblats under de senaste 40 åren. Förekomsten är högst i Nordeuropa.

Symtom och tecken

De flesta upptäcker en avgränsad kula i en i övrigt normal testikel. I andra fall blir hela testikeln hård och/eller ökar i storlek. Ibland kan testikelns storlek minska samtidigt som testikeln blir hårdare än förut. Patienten upplever ofta en lättare smärta, stickningar eller tyngdkänsla i den angripna testikeln. Ryggsmärta kan förekomma. Testikelcancer är ofta en smärtfri sjukdom i tidiga stadier. Svullnad och smärta i bröstvårtorna hos en vuxen man kan bero på produktion av hormonet hCG i en testikeltumör. Testikelcancer kan förväxlas med flera vanliga sjukdomar, inte minst ljumskbråck eller inflammation i bitestikel eller testikel.

De första symtomen kan bero på spridning av testikelcancer. Smärta i ryggen kan tyda på spridning till lymfkörtlar längs kroppspulsådern (aorta). Har cancern spridit sig till lungorna kan det visa sig som hosta och andningssvårigheter. Svullnad i benen kan bero på tryck på stora blodkärl. En onormal lymfkörtel på halsen kan i sällsynta fall vara en spridning från testikelcancer.

Orsak

All kroppsvävnad genomgår förnyelseprocesser, där gamla celler dör och nya celler växer fram genom celldelning. I vissa fall fungerar inte kontrollen av celldelningen alls, vilket gör att omogna celler växer snabbt och ohämmat. Dessa celler är cancerceller och de har förmågan att växa in i närliggande vävnad och sprida sig till andra delar av kroppen via blodbanan och lymfsystemet och därmed ge upphov till metastaser.

Testikelcancer utgår nästan alltid från könscellerna som producerar spermier. Man tror att förstadier till testikelcancer kan uppstå redan i fosterstadiet. Genom en mikroskopisk undersökning kan man dela in dessa cancertumörer i två huvudgrupper, seminom och icke-seminom. Testikelcancer kan sprida sig i kroppen genom lymfkärl och blodkärl.

Den verkliga orsaken till testikelcancer är okänd. Testikelcancer förekommer oftare när en eller båda testiklarna inte kommer ända ned i pungen efter födseln (testikelretention).

Diagnos

Blodprover

Omkring 60 % av cancertumörerna i testiklarna producerar särskilda proteiner, tumörmarkörer, som kan påvisas i blodet. Det ena proteinet heter alfafetoprotein, AFP, och det andra humant koriongonadotropin, hCG. Om AFP eller hCG påvisas hos en yngre man betyder det nästan alltid att han har testikelcancer. Men man kan inte säga tvärtom att avsaknad av AFP eller hCG utesluter testikelcancer, för 40 % av dem som drabbas av testikelcancer producerar inte dessa ämnen.

Andra undersökningar

Ultraljudsundersökning av testiklarna visar tumörvävnaden mycket bra och ger i nästan alla fall starkt stöd för cancerdiagnosen. Om läkaren misstänker testikelcancer opereras som regel hela testikeln bort. I särskilt tveksamma fall analyseras under operationen vävnadsprover från testikeln, medan patienten är under full narkos. Om vävnadsproverna inte påvisar cancer kan man välja att inte ta bort testikeln. När diagnosen har ställts datortomograferas buken och brösthålan för att upptäcka eventuella tecken på spridning. I undantagsfall görs MR (magnetröntgen).

Behandling

Behandlingsformerna är kirurgi, cellgift (cytostatika) och strålning. Borttagning av den sjuka testikeln utförs vid alla typer och stadier. Vid seminom testikelcancer kombineras kirurgi vanligtvis med strålbehandling. Vid icke-seminom testikelcancer kombineras kirurgi vanligtvis med cellgift. Det kan vara aktuellt att ta bort lymfkörtlarna längs den bakre bukväggen vid båda cancerformerna.

Biverkningar av behandlingen kan vara:

• Infertilitet – dock återfår de flesta sin fertilitet.
• Spermautsöndring i urinblåsan (ovanligt vid modern behandling).
• Senare utveckling av leukemi (ovanligt).
• Hörselnedsättning kan vara en konsekvens av cellgiftsbehandling, men nedsättningen är i diskanten över området för vanligt tal.

Behandlingens effekt

Prognosen är mycket god, nästan 100 % av dem med testikelcancer utan metastaser blir botade. Vid spridd testikelcancer är femårsöverlevnaden 95 %. Behandlingsresultaten beror först och främst på effektiv cellgiftsbehandling och eventuell kompletterande kirurgi, men också på bättre utredning av patienten och möjligheten att upptäcka mikroskopiska mängder cancervävnad vid mätning av de känsliga tumörmarkörerna i blodet, som AFP och hCG. Detaljerad kunskap om riskfaktorer kombinerat med effektiv cellgiftsbehandling gör det möjligt att minimera behandlingen för patienter med god prognos och att snabbt och effektivt behandla de patienter vars risk för återfall är hög.

Prognos

Nästan alla män med testikelcancer kan idag räkna med att bli botade utan allvarligare men. En till två månader efter att behandlingen har avslutats kan patienten i regel återuppta jobb, idrott och andra fritidsaktiviteter. 

Komplikationer

Strålbehandling kan ge övergående illamående och diarré. Cellgiftsbehandlingen kan medföra illamående och kräkningar, mag- och muskelsmärtor, övergående håravfall och ibland också långvariga stickningar i fingrar och tår.

Män med testikelcancer kan få låga testosteronnivåer/hypogonadism som en bieffekt efter kirurgi eller cytostatikabehandling. I en uppföljningsstudie bland 491 män som fått cisplatinbaserad cytostatika sågs att män med låga testosteronnivåer medicinerades i högre utsträckning för högt kolesterol, högt blodtryck, erektil dysfunktion, diabetes, ångest och depression än män med normala testosteronnivåer.

Fertilitet

Vanligtvis produceras tillräckligt med manligt könshormon och spermier i den kvarvarande friska testikeln, så att de flesta patienterna kan ha ett normalt sexliv och få barn efter behandlingen. Efter strålbehandling och cellgiftskurer tar det vanligtvis ett till två år innan produktionen av spermier återupptas. Alla patienter bör oavsett vänta med att försöka få barn tills ett år efter strålning och behandling med cellgift för att undvika skador på arvsanlagen. Alla patienter erbjuds nedfrysning av sperma i en auktoriserad spermabank.

Vissa patienter är missnöjda med det kosmetiska utseendet med bara en testikel i pungen och dessa kan få en testikelprotes inopererad.