Inflammation på ollon och förhud
Penisens yttersta del, ollonet, har en tunn slemhinna som lätt kan bli inflammerad. Det kallas för balanit. Tillståndet är vanligt hos barn.
Vad är inflammation på ollon (balanit) och förhud?
Inflammation i penisens yttersta del, ollonet, kallas också för balanit. Ofta är även förhuden påverkad och man talar då om balanopostit. Balanit är inte en enda sjukdom utan kan orsakas av flera olika tillstånd eller sjukdomar.
Hos mindre pojkar är balanit ganska vanligt, ofta beror det på en förträngning av förhuden. Även bland vuxna män förekommer tillståndet. Hos personer som har svårt att hålla rent under förhuden är balanit vanligare.
Symtom
Typiska symtom vid akut inflammation på ollon och i förhud är smärtor, obehag, brännande känsla eller klåda i området. Beroende på den bakomliggande orsaken kan man se att huden är röd, ibland som en enda fläck, men andra gånger som områden med rodnad som flyter ihop. Ibland förekommer vita beläggningar, sprickor eller flytningar. Ibland luktar flytningen illa.
Eftersom det finns många olika sjukdomar som kan leda till inflammation i förhud och ollon kan symtomen variera från endast synliga förändringar med rodnad till sår, kraftig klåda och smärta.
Livet med hiv – Nytt avsnitt: ”Jag känner mig inte bekväm med att gå till vårdcentraler”
Två berättelser om att leva med hiv som ung. “Alice” och Gustav delar med sig av sina tankar om öppenhet, samhällets okunskap och den viktiga kampen mot stigmat. I samtalet deltar även Victor Westergren från Venhälsan i Stockholm.
Orsak
Förhuden och ollonet är särskilt utsatta hudområden eftersom huden/slemhinnan är tunn och lätt kan irriteras av faktorer som värme, fukt, urin, kroppsvätskor och kemikalier. Vanliga faktorer som ökar risken för balanit är trång förhud, dålig personlig hygien, överdriven tvättning och irritation genom användning av deodorant eller tvättmedel.
Balanit kan bero på en rad underliggande tillstånd:
- Den vanligaste orsaken är att hud ligger mot hud vilket gör att det uppstår en varm och fuktig miljö. Fukten och värmen kan irritera huden och leda till inflammation. Denna typ av inflammation kallas också för intertrigo.
- Infektion med svampsorten Candida är vanligt. Candida är vanligt förekommande på människokroppen och smittas inte. Under vissa omständigheter växer Candida lättare, till exempel fuktig och varm miljö såsom vid intertrigo. Vid hög sockerhalt i urinen och blod (diabetes) är risken för Candidainfektion också ökad.
- Olika bakterier kan leda till infektion i förhuden, men det är inte lika vanligt. Vissa bakterier kan leda till illaluktande flytningar och ytliga sår.
- Könssjukdomar som klamydia eller gonorré kan leda till balanit. Det finns också andra ovanliga könssjukdomar som kan orsaka balanit, till exempel syfilis eller infektion med HPV (humant papillomvirus).
- Hudsjukdomar som atopiskt eksem, allergi mot vissa ämnen, kontakteksem (irritation till följd av kemiska ämnen och uttorkning), psoriasis och andra hudsjukdomar kan manifestera sig på ollon och förhud.
- En relativ vanlig orsak hos män som inte är omskurna är plasmacellsbalanit, ett godartat tillstånd med ofta intensivt, glänsande rodnad men sällan symtom. Orsaken är inte helt klarlagd.
- I sällsynta fall är balanit ett tecken på cancer eller förstadier till cancer. Det förekommer nästan enbart hos män äldre än 50 år.
Diagnos
Diagnosen ställs utifrån symtom och genom undersökning av ollonet och förhuden. För att utesluta andra orsaker undersöks även resten av penis, pung och ibland ljumskar. Det är viktigt att veta ett antal saker om tidigare sjukdomar och pågående behandling med läkemedel.
Annan provtagning eller undersökning kan behövas, men beror på vilken bakomliggande orsak som misstänks:
- Om det finnsrisk för sexuellt överförbara sjukdomar kan relevanta prover för könssjukdomar tas.
- Eftersom balanit kan vara tecken på diabetes kan det i vissa fall vara motiverat att ta ett prov för att kontrollera blodsockervärdet (glukos).
- Odling för svamp eller bakterier.
I sällsynta fall tas en bit hud för analys, så kallad biopsi. Detta görs i regel hos en specialist i hudsjukdomar, hudläkare.
Behandling av inflammation i ollon och förhud (balanit)
Vad kan jag själv göra?
Behandlingen beror på orsaken till inflammationen. Nedan följer några allmänna råd vid balanit:
- Försöka hålla god hygien, tvätta med vatten utan användning av tvål.
- Undvika alltför hög fuktighet – noggrann torkning rekommenderas.
- Undvika friktion genom att ha lämpliga underkläder.
- Undvika kemisk retning (tvål, tvättmedel, parfym, deodorant, glidmedel) – framför allt vid pågående rodnad och klåda av huden.
- Undvika eventuell exponering för ämnen man kan vara allergisk mot, som till exempel latexkondomer.
- Undvika att huden ligger mot hud. Att hålla förhuden tillbakadragen kan ha god effekt men kan hos vissa personer orsaka parafimos, ett tillstånd där förhuden inte kan dras över ollonet och där blodtillförseln till ollonet blir otillräcklig. Det är en farlig situation som kräver omedelbar åtgärd.
Hos barn med balanit på grund av trång förhud rekommenderas sittbad i ljummet vatten med någon droppe tvål 1–3 gånger dagligen i cirka 10–15 minuter per gång. Barnet kan också kissa i badvatten om kissning ger besvär.
Läkemedel
Intertrigo, inflammation på grund av att hud ligger mot hud, är vanligast och kan behandlas med mjukgörande medel och mild hydrokotisonkräm. Vid misstanke om svampinfektion rekommenderas i regel behandling med en kräm som innehåller ämnen som verkar mot svampinfektion och inflammation. De finns att köpa receptfritt som medel som innehåller mikonazol och hydrokortison. Ett vanligt upplägg för behandling är:
- Smörj två gånger dagligen i en vecka.
- Smörj därefter en gång dagligen i en vecka.
- Smörj veckan därpå några gånger i veckan.
Vid bakterieinfektioner kan behandling med antibiotika övervägas.
Annan behandling
Vid ständigt återkommande balanit kan kirurgisk behandling med borttagning av förhuden (omskärelse) bli aktuell.
Prognos
Prognosen beror på den bakomliggande orsaken. Om balanit utlöses av eksem och irritation av huden/slemhinnan är prognosen mycket god. Tillståndet går då ofta över fort med behandling men har en tendens att återkomma. Om behandlingen inte har effekt är det viktigt att man uppsöker vården igen för en ny bedömning.