Svårt att kissa på grund av godartad prostataförstoring

Vad är kissbesvär på grund av godartad prostataförstoring?

Prostatan är en körtel som sitter runt urinröret hos män och spelar en viktig roll vid produktion av sädesvätska. Godartad ökning av mängden prostatavävnad i prostatakörteln kallas på fackspråk för benign prostatahyperplasi och förkortas BPH. Med tiden leder tillståndet till en förstoring av prostatakörteln och risk för att avflödet av urin hindras.

Förekomsten av tillståndet ökar med åldern. Uppskattningsvis en tredjedel av alla män över 50 år och 80 procent av alla över 80 år har problem med att kissa på grund av godartad prostataförstoring. Alla med besvär upplever det dock inte som ett problem man önskar behandling för.

Symtom

Kissbesvär till följd av godartad prostataförstoring delas in i tre grupper:

• Lagringssymtom (symtom som beror på att urinblåsan har svårt att lagra urinen som den ska) såsom plötslig och stark trängning till vattenkastning, täta vattenkastningar med små volymer, nattliga vattenkastningar, smärtor vid blåsfyllnad och urinläckage.
• Tömningssymtom (symtom som tyder på att urinblåsan har svårt att tömma sig) såsom svårigheter att komma igång med vattenkastningen, svag stråle, lång tid tills urinblåsan tömt sig, avbruten vattenkastning och behov av att pressa/trycka för att få ut urinen.
• Symtom efter att ha kissat såsom känsla av ofullständig tömning och efterdropp (att det kommer lite urin efter att ha kissat färdigt).

Vattenkastningsproblem på natten kan förstöra sömnen och vara ett betydande problem, det kallas för nokturi.

Orsak 

Urinröret går från urinblåsan genom prostata, penisskaftet och mynnar på penishuvudet.

Vid godartad prostatförstoring växer prostatan. När körteln växer kläms urinröret ihop, vilket leder till ett ökat motstånd som urinblåsan behöver övervinna. Det ger ett avflödeshinder, som ger de tömningssymtom som nämns ovan. Eftersom urinblåsan måste pressa hårdare för att få ut urinen, blir blåsmuskeln starkare och blåsmuskeln blir överaktiv. Det kan leda till de typiska lagringssymtomen. 

Man vet inte exakt vad som gör att prostatan blir förstorad. 

Diagnos

Om man söker för besvär från de nedre urinvägarna, såsom svårigheter att kissa eller en lättretlig urinblåsa, är sjukdomshistorian viktig, och i regel görs en undersökning av prostatan.

Under samtalet bedöms symtomen, och graden av besvär fastställs ofta genom frågor som bedöms i ett poängsystem.

Många personer är oroliga för att kissbesvären är ett tidigt tecken på prostatacancer. Vid kissbesvär på grund av en förstorad prostata uppstår symtomen vanligen gradvis under flera månader eller år. Endast vid kraftiga besvär som har uppstått under loppet av ett halvår eller kortare kan symtomen vara ett tecken på cancer i prostata.

Vid kissbesvär bör en undersökning av prostatan göras genom att föra in ett finger i ändtarmen. Undersökaren bedömer särskilt om det finns knölar eller andra ojämnheter som kan tala för prostatacancer. Förutom att känna efter prostatan via ändtarmen kan den som undersöker känna på magen för att bedöma om urinblåsan är överfylld. En undersökning av penis och området mellan pungen och analöppningen ingår för att bedöma om det finns sjukdomar som hindrar urinen från att komma ut.

Ett urinprov tas för att bedöma om det finns tecken på infektion eller blod i urinen. Blodprover rekommenderas inte rutinmässigt. Vid symtom som talar för kraftigt avflödeshinder tas ett blodprov för att bedöma njurfunktionen. PSA-prov, ett blodprov för att bedöma risken om det kan föreligga prostatacancer, rekommenderas endast om det finns specifika symtom som talar för prostatacancer, vid knölar/ojämnheter i prostatan eller vid särskild önskan om att bedöma risken för prostatacancer. Det beror på att risken för prostatacancer inte är förhöjd vid godartad prostataförstoring.

Behandling av kissbesvär på grund av godartad prostataförstoring

Vad kan man göra själv?

Det finns flera åtgärder som kan ha god effekt mot symtomen:

• Undvika kaffe och alkohol som kan reta urinblåsan eller vara vätskedrivande.
• Minska intag av läkemedel som ökar urinproduktionen.
• Dricka mindre inför sociala aktiviteter.
• Om man har besvär med att kissa på nätterna kan man försöka dricka mindre på kvällen.
• Vid tendens till att inte all urin kommer ut när man kissar kan man försöka med så kallad dubbel- eller trippelvattenkastning:

1. 1. Slappna av ordentligt och kissa som vanligt.
   2. Vänta några minuter och försöka kissa igen.
   3. Om det kommer urin som tecken på ytterligare tömning, kissa ytterligare en gång.

• Vid tecken på överaktiv blåsa (framför allt lagringsbesvär) kan man träna urinblåsan att hålla mer urin genom att vänta med att gå på toaletten vid första känslan. Man kan också distrahera sig genom att till exempel andas djupt några gånger eller klämma på ollonet.

Läkemedelsbehandling

Om man inte får tillräcklig effekt av egenbehandling eller önskar få behandling mot symtomen kan olika läkemedel ha effekt mot symtomen. För många är det rimligt att prova läkemedelsbehandling först. I svåra fall kan man överväga operation.

• Alfablockerare som till exempel alfuzosin eller doxazosin verkar genom att slappna av musklerna i prostatan så att urinen rinner lättare från urinblåsan till urinröret. Effekten kan börja efter något dygn men kan utvärderas först efter några veckors behandling.
  
  Biverkningar av detta läkemedel drabbar cirka 10 procent och är bland annat yrsel, trötthet, tömning av sädesvätska till urinblåsan och inte ut genom urinröret vid utlösning och lågt blodtryck.
  
  Oftast används dessa preparat som förstahandsval på grund av den snabba effekten och gynnsam biverkningsprofil.
  
  
• 5-alfareduktashämmare (5-ARI) som till exempel finasterid minskar storleken på prostata genom att hämma produktionen av en typ av testosteron, dihydrotestosteron, som krävs för att prostatacellerna ska dela sig effektivt. Vid användning av 5-ARI krymper prostatakörteln långsamt, det kan ta upp till sex månader från behandlingsstart tills man märker full effekt på symtomen.
  
  Behandling med 5-ARI ska bara ges om man har för avsikt att ge en långvarig behandling. Nackdelen med behandlingen är att dihydrotestosteron krävs för många normala processer i kroppen. Biverkningar är därför relativt vanliga och består av till exempel erektionsproblem, minskad sexlust och i sällsynta fall problem med utlösning eller tillväxt av bröstvävnad.
  
  5-ARI och alfablockerare kan kombineras för att få bättre effekt, men då ökar risken för biverkningar.
  
  
• Fosfodiesterashämmare som till exempel taladafil används främst för behandling av erektionsproblem, men har visat sig kunna minska kissbesvär vid godartad prostataförstoring. Man har inte klarlagt varför dessa läkemedel har gynnsamma effekter vid kissbesvär. De rekommenderas hos de flesta med medelsvåra till svåra kissbesvär till följd av godartad prostataförstoring.
  
  
• Antikolinergika som till exempel tolterodin eller solifenacin är läkemedel som har effekt vid övervägande symtom på överaktiv blåsa. Dessa läkemedel bör i regel inte ges till äldre på grund av stor risk för biverkningar. Så kallade beta-3-agonister som till exempel mirabegron har liknande verkan men har sämre vetenskapligt belägg för gynnsam effekt.
  
  
• Naturläkemedel har ingen bevisad effekt.

Kirurgi

Operation kan bli aktuell vid:

• Mycket plågsamma symtom trots läkemedelsbehandling.
• Kronisk överfyllnad av blåsan.
• Totalt stopp i vattenkastningen.
• Återkommande infektioner i urinvägarna.
• Påverkan på njurar och synligt blod i urinen.

Det finns flera olika metoder och den vanligaste är så kallad TURP (transuretral resektion av prostata) som innebär att kirurgen går in med ett skop (tittrör) i urinröret och bränner bort de delar av prostata som skapar ett avflödeshinder.

Det finns också andra tekniker som innebär mindre ingrepp än TURP, men ofta är effekten av dessa sämre. Vilken typ av operation som väljs är beroende av flera faktorer och bestäms av den opererande läkaren.

Prognos

Kissbesvär till följd av benign prostataförstoring utvecklas långsamt. Vissa får så småningom kraftigare besvär. Då kan läkemedel och ibland operation behövas. Trots allt är det för många endast ett besvärligt tillstånd som inte kräver behandling. Risken för prostatacancer är inte förhöjd vid förstorad prostata.

Vid kraftig prostataförstoring kan det uppstå komplikationer som blåssten, blåsfickor, återkommande urinvägsinfektioner och påverkan på njurarna.