Sammanväxningar i buken (adherenser)

Vad är sammanväxningar i magen?

Sammanväxningar i magen är nya förbindelser av ärrvävnad mellan organ och/eller bukväggen efter exempelvis en operation eller en inflammation. I bukhålan är många organ beklädda med bukhinnan (peritoneum). Den tunna och fuktiga hinnan gör att organen kan glida fritt mot varandra samtidigt som de hålls på plats. Många organ, såsom magsäcken, levern och tunntarmen, är helt beklädda av bukhinnan. Hos kvinnor sitter också livmodern, äggstockarna och äggledarna innanför bukhinnan.

Det är mycket vanligt med adherenser efter en öppen bukoperation. Upp till 90 till 95 % av patienterna får sådana sammanväxningar i bukhålan.

Orsak

Kroppens egen reparationsmekanism reagerar genom att bilda ärrvävnad mellan två sårkanter efter kirurgiska ingrepp, infektioner, skador eller strålning. Reparationscellerna kan inte skilja mellan olika kroppsorgan. Om en del av ett organ under läkning kommer i kontakt med en annan del – till exempel två tarmavsnitt – eller med ett annat organ, finns det en risk att delarna växer samman. 

Intraperitoneala adherenser uppstår oftast efter bukoperationer. Risken är störst vid en öppen bukoperation och mindre efter titthålsoperationer.

Symtom

Ärrvävnad börjar bildas inom de första dagarna efter operationen. De flesta personer med sammanväxningar får inga symtom. Symtomen kan uppstå efter månader eller år. Symtomen beror på att ärrvävnad binder samman organ eller delar av organ som normalt inte sitter ihop.

Sammanväxningar kan klämma av tarmen (ileus) så att transporten av föda genom tarmen stoppas på grund av att den blivit för trång. Adherenser orsakar de flesta fall av akut mekanisk blockering av tunntarmen.

Sammanväxningar kan orsaka nedsatt fertilitet hos kvinnor. Intraperitoneala adherenser ökar också risken för operationstekniska svårigheter och medicinska problem vid senare kirurgiska ingrepp.

Det är något osäkert om sammanväxningarna kan leda till kroniska buksmärtor. En viss dokumentation talar för att vissa kan få långvariga besvär. Man tror också att adherenser kan bidra till smärta hos patienter som har bäckensmärtor. 

Diagnos

Adherenser kan bekräftas genom att utföra en titthålsoperation (diagnostisk laparoskopi) eller en öppen bukoperation (laparotomi). 

Behandling

Det viktigaste är att förebygga adherenser genom att utföra ingrepp som gör så lite skada i bukhålan som möjligt. Därför minimerar kirurgerna risken genom att se till att de inre organen utsätts för minsta möjliga uttorkning och undvika onödig kontakt med instrument och främmande kroppar. Man har sett att titthålsoperation ger en lägre risk för adherenser. Förklaringen är att titthålsoperation utsätter kroppen för mindre skada och därmed blir också reaktionen mindre. Man har prövat med många åtgärder och produkter för att förebygga ärrbildning men det finns ingen bra dokumentation för att något av dessa medel fungerar effektivt.

Om det behövs, tas sammanväxningarna bort vid en titthålsoperation eller öppen bukoperation. Under en titthålsoperation för läkaren in en videokamera i bukhålan genom ett hål i bukväggen och lokaliserar adherenserna. Därefter delas de och tas bort. Vid en öppen bukoperation öppnas magen genom att göra ett snitt i huden och bukväggen. 

Prognos

Sammanväxningar är svåra att ta bort och återkommer hos de flesta patienter efter kirurgisk borttagning eftersom operationer just ökar risken för att det ska bildas ogynnsam ärrvävnad.

Bukoperation hos patienter som redan har många adherenser medför ofta förlängd operationstid och ökad risk för tarmskada. Varje nytt ingrepp i bukhålan ökar risken för ännu fler sammanväxningar.