Laparoskopisk galloperation

Gallstenssjukdom

Gallblåsan sitter på undersidan av levern. Från gallblåsan går det en mindre gallgång som löper samman med den gemensamma gallgången (choledocus).Utförsgången från bukspottkörteln går också ihop med den gemensamma gallgången, som sedan mynnar ut i tolvfingertarmen (duodenum). Stenar kan bildas i gallblåsan.

Gallstensanfall uppträder oftast som episoder med akuta, svåra smärtor i övre delen av buken eller under höger revbensbåge. Smärtorna är intensiva och ihållande. De utlöser ofta ett behov av att röra sig, svettning, frossa, illamående och kräkning. Smärtan kan stråla ut i ryggen, mellan skulderbladen eller upp i axlarna. Smärtorna kommer oftast några få timmar efter måltid, typiskt på kvällen och natten, och varar i minst en halvtimme, oftast några timmar. Ett anfall som håller i sig längre än ett dygn är vanligen tecken på inflammation i gallblåsan, och brukar ofta ge feber, sjukdomskänsla och en tydlig ömhet kring gallblåsans placering.

Behandling

Det är sällan nödvändigt med akut inläggning på sjukhus vid gallstensanfall men vid tecken på inflammation i gallblåsan blir man som regel inlagd. Gallstensanfall är i sig utan inflammation är inte farligt. Därför är ens egen uppfattning om hur besvärad man är som är avgörande om man bör opereras. Vid tecken på att gallstenen blockerar gallgången är en akut operation emellertid nödvändig.

En enstaka episod av okomplicerad gallstenssjukdom, som smärtanfall för första gången,  föranleder vanligtvis inte operation. Undantag kan vara exempelvis akut gallblåseinflammation. Sannolikheten för nya anfall efter första episoden med besvär är osäker. Några patienter upplever att mindre fett i kosten minskar och eventuellt gör att symtomen försvinner helt.

Vid akut gallblåseinflammation efter tidigare konstaterade gallstensbesvär bör operationen göras akut inom de första cirka fem dagarna efter sjukdomsdebuten. Alternativt behandlas man med mediciner, till exempel om det gått fler dagar än så, och kommer tillbaka för planerad operation efter cirka tre månader.

Många kirurger skulle bedöma följande faktorer som goda skäl till att operera:

• Rimligt stor sannolikhet för att besvären orsakas av gallsten.
• Upprepade episoder av sådan karaktär att man önskar operation. 
• Frånvaro av andra sjukdomar som kan innebära att risken vid ingreppet är orimligt stor.

Förundersökningar

Ultraljudsundersökning är den bästa metoden att påvisa sten i gallblåsan. Dock är undersökningen svårare att utföra om man har ett högt BMI. Om undersökningen är normal trots typiska symtom, bör den upprepas. Man tar blodprover för att undersöka leverfunktionen och dessa upprepas några få dagar före ingreppet för att bedöma sannolikheten för en samtidig sten i gallgången (sten som har spolats ut i gallgången). Onormala blodprover innebär att MR-T-bilder bör tas eller att man bör göra en så kallad endoskopisk retrograd kolangiopankreatikografi (ERCP). Om undersökningarna är normala, är det sannolikt att stenen har spolats ut spontant. Man bör då opereras snarast, innan en ny sten kommer ut i gallgången.

Ingreppet

Operationen görs med så kallad laparoskopisk teknik, det vill säga en särskilt teknik med rör och kamera. Man är helt sövd under ingreppet, man är i så kallad narkos. Tre "rör" förs in genom bukväggen och ingreppet utförs genom dessa rör. För att kirurgen ska få god översikt, blåser man in en gas som lyfter bukväggen. Det blir allt vanligare att detta ingrepp utförs som dagkirurgi, vilket innebär att man kommer fastande på morgonen och kan gå hem några timmar efter operationen.

Erfarenheterna visar att 95 % av patienterna kan gå hem som planerat efter en dagkirurgisk behandling. Färre än 5 % behöver läggas in på nytt. I sällsynta fall (1 % eller mindre) måste operationen göras om till en öppen, vanlig operation. Det kan vara något vanligare vid operationer för akut gallblåseinflammation.

Det är vanligt att man får smärtor efter ingreppet och man får med sig smärtstillande läkemedel när man skrivs ut. En veckas sjukskrivning räcker för många. Några klarar sig med mindre, andra behöver upp till två veckor. En del får smärtor i skuldrorna i två till tre dagar på grund av kvarvarande gas under diafragma (mellangärdet) vilket via nervsystemet skapar skuldersmärta.

Komplikationer

Den viktigaste risken vid operationen är skada på gallgången. Detta förekommer hos 0,6–0,8 %. Om gallgången skadas, är det viktigt att kirurgerna upptäcker detta under operationen. Risken för större blödningar under eller efter operationen är liten, cirka 2 %.

Allvarliga komplikationer efter operationen förekommer hos cirka 1 % av patienterna och är oftast förknippade med en kvarvarande sten i gallgången. Sannolikheten för kvarvarande stenar är under 2 % om leverfunktionsproverna var normala före operationen. Vid osäkerhet görs ofta en röntgenundersökning av gallgången under operationen. Om man hittar stenar, kan dessa tas bort laparoskopiskt (med kamera-rör-systemet) eller med en metod som kallas endoskopi, och då görs det efter efter operationen. En möjlig följd av kvarvarande stenar är ökat tryck i gångsystemet. Då kan galla läcka ut i bukhålan. Vid misstanke om detta är omedelbar inläggning nödvändig. Behandlingen består vanligen av tömning av gallan genom huden eller med hjälp av endoskopi, en annan kamerametod. Sårinflammationer eller vätskning från såren förekommer i upp till 6–7 % av fallen.

Förlopp

85–90 % av patienterna blir bra efter operationen. Hos några kvarstår symtomen oförändrade, vilket visar att gallstenarna inte var orsaken till de aktuella smärtorna. Några patienter kommer att få diarré och magsmärtor vid för stort intag av fett och en del kommer att ha ihållande diarré, vilket i så fall bör utredas av läkare. Rutinmässig kontroll anses inte vara nödvändig om man har fått god information före ingreppet.