Diagnoser som kan leda till stomi

Ordet stomi är grekiska och betyder operativt åstadkommen öppning. Det finns olika stomier och de benämns efter den tarmdel som är involverad. De vanligaste stomierna involverar tunntarmen (ileostomi) eller grovtarmen (kolostomi).

Inflammatoriska tarmsjukdomar

Vid ulcerös kolit och Mb Crohn händer det att man kommer i en situation där den medicinska behandling ej räcker till. I vissa fall måste man då operera bort grovtarmen (kolektomi). Det vanligaste är då att man anlägger en ileostomi. En ileostomi kan ibland vara en permanent lösning på problemet och många patienter tycker att detta fungerar så bra att de inte vill gå igenom någon ytterligare operation. Vid framför allt ulcerös kolit kan man i samband med att man opererar bort grovtarmen anlägga en bäckenreservoar. Om man gör detta brukar man anlägga en tillfällig loop-ileostomi som skyddar bäckenreservoaren under dess läkning. Denna stomi kan sedan avlägsnas efter 6-12 veckor. Det vanligaste är dock att man inte gör en bäckenreservoar vid den första operationen utan att man anlägger en ileostomi och om patienten senare vill gå igenom en bäckenreservoar operation så gör man det 3-12 månader efter den första operationen.

Stomi till följd av cancer

Vid cancersjukdom i distala delen av ändtarmen som ligger i anslutning till ändtarmens slutmuskulatur måste man i samband med att man opererar bort tumören också anlägga en permanent sigmoideostomi. Om tumören ligger ytterligare några centimeter högre upp i ändtarmen kan man operera bort tumören och koppla ihop tarmen. Dessa ihopkopplingar behöver skyddas under dess läkning och man anlägger därför en avlastande loop-ileostomi. Denna kan opereras bort efter 4-12 veckor.

Om man har en tumör i grovtarmen som ger akuta tarmvredssymptom väljer man ofta att vid den akuta operationen göra en loop-stomi där man löser tarmvredssymptomen men ej opererar bort tumören. Detta är för att senare kunna genomföra den vanliga pre-operativa utredningen för patienten och sedan operera bort tumören vid en planerad operation. Den stomi man oftast då anlägger är en loop-transversostomi på grovtarmen eller en loop-ileostomi på tunntarmen och denna stomi är oftast en tillfällig stomi.

Det kan också vara så att man har en tumör i grovtarmen som har satt dottertumörer till lever och/eller lunga. I dessa fall kan det vara aktuellt att ge patienten kemoterapi (cellgifter). Om patienten har symptom av sin tumör (delvis eller helt stopp i tarmen) kan man då anlägga en loop-stomi för att patienten skall slippa sina symptom under det att man behandlar tumören och dottertumörer med cellgifter.

Stomi vid förstoppning

Om man trots all uppkomlig medicinsk behandling efter flera års tid ej kunnat behandla förstoppningsbesvär kan man ibland anlägga en stomi för att se om detta förbättrar en persons besvär. Det man vanligtvis gör är då att man lägger en avlastande loop-ileostomi och på detta sätt kopplar ur grovtarmen för att se om personens besvär förbättras.

Stomi vid inkontinens

Vid svåra inkontinens besvär som trots medicinsk och kirurgisk behandling ej går att komma till rätta med måste man ibland anlägga en stomi. Den vanligaste stomin är då en sigmoideostomi. Om inkontinensbesvären beror på en skada i ändtarmens slutmuskel (t ex en förlossningsskada) kan man ibland behöva har en stomi före och efter det att man operativt korrigerar skadan på slutmuskeln. Stomier vid inkontinens besvär kan alltså vara både tillfälliga och permanenta.

Stomi vid ändtarmsfistlar

Fistlar i ändtarmen är gångar som går från tarmen ut mot huden. Dessa kan ge upphov till infektioner som behöver dräneras genom en operation där man tömmar ut varet genom att öppna upp en öppning i huden vid ändtarmen. I ovanliga fall är dessa fistlar mycket svårläkta och i dessa fall kan man ibland behöva anlägga en stomi för att få området runt ändtarmen att läka från dessa infektioner samt för att kunna behandla dessa fistlar.

Stomi vid divertikulit

Divertiklar är tarmfickor som är vanliga hos människor i Sverige, Västeuropa och USA. Dessa tarmfickor kan bli inflammerade och detta tillstånd kallas divertikulit. Akut divertikuliter kan oftast behandlas med fasta och eventuellt tillägg av antibiotika. Ibland gör dock en divertikulit så att det blir ett hål på tarmen. Avföring läcker då ut i bukhålan och personen får en bukhinneinflammation. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd och vid dessa måste man göra en akut operation och oftast lägger man då upp en sigmoideostomi. Denna försöker man oftast operera bort efter 6-12 månader men i fall då personen har många andra sjukdomar (hjärt och/eller lungsjuk) bedömer man ibland att riskerna med att operera bort stomin är för stora och man rekommenderar personen att ha kvar sin stomi. I vissa fall upptäcker man när man skall operera bort stomin att det i bukhålan är för mycket ärrbildningar efter den tidigare operationen och bukhinneinflammationen så att man inte kan operarera bort stomin. I dessa fall blir då sigmoideostomin permanent.

Divertikuliter kan också ge lindrigare inflammationer vid många tillfällen, ge upphov till förträngningar i tarmen som är besvärligare eller till gångar (fistlar) mellan tarm och urinblåsa eller hud. I dessa fall kan man tänka sig att i ett lugnt skede operera bort tarmavsnittet med fickor. Vid dessa operationer måste man ibland anlägga en sigmoideostomi som man oftast kan operera bort efter 6-12 månader (se ovan).

Stomi vid akuta operationer

Vid många typer av akuta bukoperationer ökar risken för att man måste anlägga en stomi jämfört med vid planerade operationer. Orsaken till detta är många. Det kan t ex vara så att patientens allmäntillstånd är allvarligt påverkat och att man därför vill göra en så kort operation som möjligt för att rädda patientens liv. Det kan också vara så att en inflammation i bukhålan eller näringstillståndet för patienten är sådant att man inte vågar koppla ihop tarmen när man operarat bort den sjuka delen. Detta beror på att inflammation och dåligt näringstillstånd ökar risken att en hopkoppling ej kommer att hålla. I dessa lägen kan det bli fråga om både permanenta och tillfälliga stomier. Det kan bli stomier på tunntarm (ileostomi) eller grovtarm (colostomi) och de kan vara både änd-stomier och loop-stomier.