Norovirusinfektion (vinterkräksjuka)

Vad är norovirusinfektion?

Norovirusinfektion är en mag-tarminfektion (maginfluensa) orsakad av norovirus. Norovirusinfektioner uppträder oftast om vintern och kallas därför vinterkräksjuka, men den kan även förekomma under andra tider på året – oftast i samband med smitta via mat eller vatten.

Noroviruset är mycket smittsamt och en enda person kan smitta ner en hel arbetsplats eller förskola. 

Utbrott kan drabba allt från några få, till tusentals personer. Alla åldersgrupper kan bli smittade och infektionen förekommer i hela världen. Norovirus är den vanligaste orsaken till utbrott av mag-tarminfektioner i hög- och medelinkomstländer.

Hur smittar norovirus?

Infektion med norovirus kan förekomma sporadiskt hos enskilda individer, i små familjegrupper eller bland människor som befinner sig tätt inpå varandra. Det kan handla om institutioner som skolor, sjukhus, sjukhem, militärläger, rekreationsställen, restauranger, kryssningsfartyg.

Norovirus smittar på flera sätt. På institutioner är direkt eller indirekt smitta från person till person det vanligaste smittsättet: Viruset kan spridas direkt via kontakt med smittade personer och deras kräkningar, avföring och hosta/nysningar (droppsmitta), eller indirekt via ytor i miljön.

Norovirus kan också smitta via förorenat dricks- och badvatten eller via livsmedel som har hanterats och förorenats av person som bär på smittan eller har sköljts i förorenat vatten. Det finns en lång rad livsmedel som kan överföra infektionen: Bufféer, smörgåsbord och mat som inte behöver värmas är vanliga utbrottskällor samt ostron, glass, bär (främst hallon) och grönsaker – även frysta.

Viruset är mycket motståndskraftigt (resistent) och inaktivering genom frysning, uppvärmning upp till 60 °C, rengöring med klor, alkohol, handsprit samt vanliga rengöringsmedel fungerar inte.

De sjuka är mest smittsamma medan de har kräkningar och diarré, men de är också smittsamma ett par dagar efter tillfrisknandet. Lokala epidemier upphör vanligtvis spontant efter en till två veckor.

Motståndskraft mot viruset (immunitet) utvecklas mot den specifika undertypen efter att man har genomgått en infektion. Man antar dock att immuniteten är kortvarig och endast varar i några månader.  

Symtom

Tillståndet kännetecknas av akut insättande illamående, magsmärtor, kräkningar och/eller vattnig diarré. Kräkningar förekommer hos över hälften. Dessutom upplever många influensaliknande symtom som trötthet, huvudvärk och muskel- och ledvärk. Feber förekommer hos ungefär hälften men är vanligtvis inte särskilt hög.

Tiden det tar från det att man smittats tills man blir sjuk, inkubationstiden, är vanligtvis 12–48 timmar, men kortare intervaller har rapporterats. Symtomen varar vanligtvis från 12 timmar upp till tre dygn. Sjukdomen har ett lindrigt och självläkande förlopp, men allvarligare förlopp förekommer hos äldre, vid kronisk sjukdom samt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Diagnos

Tarminfektion med norovirus misstänks vid typiskt sjukdomsförlopp och vid många samtidiga fall av maginfluensa, särskilt om de uppstår inom en institution. Det finns inte många specifika fynd vid den fysiska undersökningen. Insändning av avföringsprov kan bidra till att konstatera diagnosen. I de flesta fall är sjukdomsförloppet så pass lindrigt att det inte är nödvändigt med avföringsprov för att bekräfta att det rör sig om norovirus.

Behandling

• Det finns ingen specifik behandling av norovirusinfektion, och de flesta som blir sjuka behöver ingen särskild behandling mer än att se till att få i sig vätska och näring. Bara undantagsvis finns det behov av att behandla uttorkning med intravenös vätsketillförsel.
• Det är viktigt att återställa kroppens vätskebalans genom att dricka mycket. Drick små mängder vätska åt gången, så lite som 5 ml, men drick ofta. Kroppen tar upp vätskan bäst om man dricker lite i taget och ofta, det kan också hjälpa lite mot illamåendet! Fortsätt att dricka ofta så länge avföringen är lös.
• På apoteket kan man köpa särskilda vätskeersättningar som också ersätter kroppens behov av salter och socker, vilket är viktigt om man kräks mycket eller har mycket diarréer. Det är rekommenderat att använda dessa vätskeersättningar eftersom de har den rätta sammansättningen, framför att blanda egen (där det lätt kan bli fel dosering).
• Det viktigaste är dock att få i sig vätska. Söta drycker som läsk och saft bör om möjligt undvikas eftersom de ökar vätskemängden i tarmen och kan förvärra diarrén. Om vätskeersättningar inte kan användas, kan små mängder salta kex eller liknande vara ett bra tillskott.
• Om man inte klarar av att få i sig mat under en kort period är det ofarligt, men det går snabbare att bli frisk om man fortsätter att äta, även om man kräks. Pröva gärna med lättsmält mat som yoghurt, soppor, kex, rivet äpple och liknande när matlusten tillåter. För vuxna: cigaretter, kaffe och alkohol bör undvikas under sjukdomsperioden.
• Det finns läkemedel som dämpar diarré men generellt rekommenderas inte användning av läkemedel. Diarré är kroppens sätt att få bukt med infektionen genom att ”skölja” eller ”spola” ut viruset ur tarmen. Läkemedel rekommenderas därför bara för att undvika diarré i särskilda situationer, till exempel under flygresor. Dessa läkemedel bör inte användas av barn under 12 år.
• Barn:
  • Om barnet inte vill dricka vätskeersättning, försök med den vätska som barnet vill ha
  • Håll koll på barnets allmäntillstånd och att barnet kissar
  • Spädbarn bör ammas så ofta det går, men sjukdomen kan göra att de inte har kraft att få i sig tillräckligt med mjölk. Då bör små portioner vätska med spruta, flaska eller sked ges ofta

Förebyggande åtgärder

Försök att utveckla ett vaccin har hittills misslyckats.

Man kan minska risken att själv bli smittad genom att:

• Undvika att komma i kontakt med magsjuka personer eller deras kräkningar.
• Tvätta händerna noga med tvål och vatten, framför allt före måltider och efter toalettbesök. Och givetvis när man har varit i kontakt med personer som är potentiellt smittsamma.
• Det är inte tillräckligt att använda handsprit, eftersom handsprit inte biter på noroviruset.
• Tänka på att använda flytande tvål och pappershanddukar på ställen där många samlas, till exempel skolor, förskolor, arbetsplatser och andra offentliga miljöer.

Om man är sjuk eller precis blivit symtomfri kan man minska risken att smitta andra genom att:

• Hålla sig hemma och inte träffa andra under tiden man är sjuk och minst ett dygn efter att man blivit symtomfri (för barn på förskola gäller två dygn).
• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten.
• Inte laga mat åt andra.

Sjukskrivning

Den som har magsjuka bör sjukskrivas och på grund av smittrisken vara hemma från arbetet i minst ett dygn efter att man blivit symtomfri.

Personer som arbetar med livsmedel bör vara hemma 48 timmar och den som arbetar inom vården minst 24 timmar efter symtomfrihet innan återgång till arbetet. Kontrollprover är inte nödvändiga.

Förskola och skola

Vid utbrott på förskolor eller skolor bör barnen hållas hemma vid symtom. Det är nödvändigt med intensifierad handhygien och rengöring av skötbord och leksaker. Barn på förskola kan återgå 48 timmar efter symtomfrihet och barn på skola efter 24 timmar. Kontrollprover är inte nödvändiga.

Prognos

Tillståndet går normalt över inom en till tre dagar.