Tarmvred i tjocktarmen

Vad är tarmvred i tjocktarmen?

Tarmvred, även kallat volvulus, är ett tillstånd som innebär att tarmen vrider sig runt sig själv på samma sätt som man vrider en trädgårdsslang. Resultatet blir att tarmen kläms så att tarminnehåll inte kan passera – något som utlöser kraftiga magsmärtor. Dessutom kan blodkärlen klämmas ihop så att blodtillförseln till tarmen blir otillräcklig. Om det inträffar kan en del av tarmen skadas permanent. Det kan utvecklas till allvarlig bukhinneinflammation och är ett livshotande tillstånd.

Tarmvred i tjocktarmen drabbar framförallt vuxna och är vanligast i den sista delen som kallas sigmoideum. Näst vanligast ställe för tarmvred bland vuxna är där tunntarmen övergår till tjocktarm. Denna del kallas för caecum och ligger i nedre, högra delen av magen. Även barn kan få tarmvred, men då brukar det vara tunntarmen som är drabbad, se texten Malrotation och volvulus – tarmvred hos barn. 

I västvärlden insjuknar cirka 2–6 per 100 000 vuxna årligen i sigmoideumvolvulus, det vill säga tarmvred i den sista delen av tjocktarmen, sigmoideum. Tillståndet är vanligast bland äldre personer. 

Symtom

Ibland har de som utvecklar tarmvred upplevt liknande episoder tidigare, men tillståndet har gått över av sig själv. Övergående avföringsbesvär och förstoppning, föregår ofta tarmvred.

Tillståndet börjar ofta med uppblåst mage och krampaktiga smärtor. Vid den vanligaste formen av tarmvred kan man varken tömma tarmen på avföring eller gaser. Kräkningar är vanligt. Vid allvarliga fall blir den sjuke allt sämre, smärtorna blir konstanta och magen ömmare. Feber är ett allvarligt tecken som kan tyda på en begynnande bukhinneinflammation.

Orsak

Tarmvred är vanligare hos personer som har en lång tjocktarm. Tillståndet är också något vanligare hos personer med neurologiska tillstånd som påverkar tarmfunktionen, hos personer som tidigare opererats i magen och personer som har diabetes.

Diagnos

Vid misstanke om tarmvred blir man inlagd på sjukhus. Man får genomgå noggranna undersökningar som läkarundersökning, blodprov och datortomografiundersökning. 

Behandling

I många fall måste man operera. Under ingreppet försöker kirurgen rotera tillbaka tarmen till dess normala läge. I enstaka fall kan läkaren försöka rotera tillbaka tarmen med ett koloskop. Det är en flexibel slang med videooptik som läkaren för in genom ändtarmen. Läkaren kan styra slangens böjning, och på detta sätt försöka använda den för att vrida tarmen på plats. Man kan också vrida tarmen tillrätta med hjälp av en grov tarmsond i röntgengenomlysning. För undvika nya episoder av tarmvred måste tarmen fästas, det vill säga sys fast i buken. Det kan man inte göra med ett koloskop, och därför väljer många läkare istället kirurgi.

I många fall är delar av tarmen skadad, "död", som en följd av bristande blodtillförsel. Den döda delen av tarmen måste opereras bort.

Prognos

Obehandlad är detta ett mycket allvarligt tillstånd. Tarmen kan spricka och bakterier från avföringen kan nå blodet och bukhålan. Detta kan bland annat leda till blodförgiftning, ett tillstånd som kan vara dödligt.

Om man inte opererar tillståndet, utan bara behandlar det genom att gå in via ändtarmen och vrida tarmen på plats, är risken för återfall stor. Läkaren kan ta bort den sista delen av tarmen för att förhindra återfall. Ett annat behandlingssätt är att förhindra att tarmen rör sig genom att sy fast den sista delen. Efter en sådan behandling är det få som får nya besvär.