Strålskadad tarm

Vad är strålskadad tarm?

Strålskadorna kan uppstå i olika delar av tarmen. Vanligast är skador på tolvfingertarmen, nedre delen av tunntarmen och nedre delen av tjocktarmen och ändtarmen. Skadan innebär att slemhinnan i det aktuella tarmsegmentet förstörs och ersätts med bindväv som inte klarar av att delta i matsmältningen. Dessutom skadas blodtillförseln till denna del av tarmen.

På sikt kan detta leda till ärrliknande förändringar med smalare passager i tarmen, en styvare tarm och ökad risk för blödningar eller hål på tarmen.

Symtom och tecken

Det akuta behovet av att tömma tarmen är tillståndets mest typiska kännetecken.

De vanligaste besvären är diarré, men en del patienter får:

• Förstoppning.
• Blödningar.
• Smärtor.
• Anfall med plötsligt behov av att tömma tarmen.

I sällsynta fall kan det uppstå akuta komplikationer som kraftig blödning, hål på tarmen (perforation) och bukhinneinflammation eller stopp i tarmen. På längre sikt kan tarmskadan leda till nedsatt näringsupptag.

För många patienter handlar det om övergående besvär som uppträder inom de första 6 veckorna efter strålbehandlingen, men som obehandlade försvinner inom 2–6 månader. Hos andra kan strålskadorna på tarmen utvecklas långsamt under flera månader och år och bli kroniska.

Orsak

Vid olika former av cancer i bukhålan ges strålbehandling både för att ta bort cancertillväxt och för att lindra smärtor och obehag. Sådan strålbehandling kan skada frisk vävnad i tarmen.

Diagnos

Det är ibland svårt att fastställa diagnosen. I många fall måste först andra förklaringar uteslutas. I synnerhet är det viktigt att reda ut om det är grundsjukdomen, cancern, som är orsak till besvären.

Utöver blodprov är röntgen, endoskopi, datortomografi eller magnetkameraundersökning aktuella undersökningar. I undantagsfall kan det krävas andra specialundersökningar.

Behandling

Behandlingsmöjligheterna är läkemedel, operation och/eller kosttillskott.

Vid diarré kan läkemedelsbehandling prövas. De läkemedel som är aktuella är dels preparat som lugnar ned aktiviteten i en orolig tarm, dels antibiotika eftersom det hos en del patienter kan vara en bakterieinfektion som ligger bakom besvären. Läkaren kan också vilja prova läkemedel som bryter ned gallsyror i tarmen, eftersom tarmen kan ha förlorat förmågan att ta hand om den nedbrytningen.

Hos enstaka patienter kan undersökningar visa att det finns ett begränsat tarmsegment som är skadat. Då kan den delen av tarmen opereras bort. Om ett längre tarmsegment är skadat finns det risk att en så stor del av tarmen tas bort att man får problem med matsmältningen. Eftersom strålskador utvecklas långsamt är det oklart om andra områden av tarmen kommer att skadas på längre sikt, vilket kan utlösa ett motsvarande problem. Därför måste det alltid göras en kritisk bedömning om operation är den lämpligaste behandlingen eller inte.

Strålskador på tarmen kan leda till nedsatt näringsupptag och att viktiga ämnen i maten inte tas upp. Av denna anledning behöver patienten få råd om bra kost och om vilka vitaminer och spårämnen som det behövs tillskott av.

Nyare metoder för strålbehandling begränsar strålningen mer än vad som tidigare varit fallet, vilket minskar risken för strålskador.

Prognos

Akut strålskada är vanligtvis övergående och försvinner av sig själv efter cirka 2–6 månader. Kroniska förändringar är ihållande och ofta ökande.