Spontan bakteriell bukhinneinflammation

Vad är spontan bakteriell bukhinneinflammation

Spontan bakteriell bukhinneinflammation, spontan bakteriell peritonit, är namnet på en infektion i bukhinnan (peritoneum) som täcker bukhålan som innehåller alla bukorgan, såsom lever, tarmar, bukspottkörtel och gallblåsa. Ett annat namn för tillståndet är primär peritonit, till skillnad från sekundär peritonit där inflammationen uppstår på grund av ett annat tillstånd i buken (som till exempel en akut inflammation av gallblåsa eller divertikulit). Spontan bakteriell bukhinneinflammation uppstår när bakterier tar sig in i bukhålan via blodet. 

Tillståndet förekommer nästan enbart hos personer med långt framskriden leversjukdom – skrumplever. Hos personer med skrumplever är det den vanligaste infektionen. Framför allt hos personer som är inlagda på sjukhus är risken stor. 

Symtom

Hur mycket symtom som uppstår vid en spontan bakteriell bukhinneinflammation varierar mycket. Typiska symtom är feber, smärtor i magen, förvirring, uppblåst mage och diarré. Långt ifrån alla har sådana symtom och i enstaka fall kan man vara utan symtom, förutom en allmän försämring i måendet. Man tror att bukvätskan fungerar en skyddande zon som gör att symtomen blir mindre uttalade.

Orsak

Bukhålan är normalt ett slutet, sterilt kroppsrum, vilket betyder att det inte finns några bakterier. Hos personer med skrumplever uppstår ofta vätska i bukhålan, ascites, på grund av blodet inte enkelt kan flöda igenom levern. Dessutom har de ofta en låg proteinhalt i blodet som också bidrar till vätska i bukhålan. Man tror att bakterier lättare kan komma in i bukhålan vid vätska i bukhålan. Inte hos alla uppstår en bukhinneinflammation till följd av bakterier i vätskan. Man tror därför att ett nedsatt immunförsvar kan spela en viktig roll, som är vanligt vid framskriden leversjukdom. 

Diagnos

Eftersom symtomen vid spontan bakteriell bukhinneinflammation inte alltid är tydliga, läggs stor vikt vid tidigare sjukdomar (leversjukdomar), behandling och andra riskfaktorer. Kroppsundersökningen fokuserar på buken och eventuella fynd som talar för leversjukdomar. Vid undersökningen kan man ibland påvisa feber och karakteristiska smärtor i buken när läkaren först trycker på den och sedan släpper (släppömhet). 

Bildundersökningar såsom ultraljud eller skiktröntgen (datortomografi) kan kartlägga vätska i bukhålan. För att kunna ställa diagnosen behöver man analysera bukvätskan för att se om den innehåller typiska celler som tyder på en spontan bakteriell bukhinneinflammation. Man kan också försöka att identifiera bakterien som har utlöst infektionen, men det händer ofta att man inte hittar den. Blodprover visar ofta tecken på lever- eller njursjukdom och infektion.

Behandling

När diagnosen har ställts påbörjas behandling med antibiotika. I början ges antibiotika oftast direkt i blodet (intravenöst) och det behöver pågå i minst 5 dagar. Man har dessutom sett att behandling med proteiner som ges direkt i blodet ger en bättre överlevnad. Det har därför blivit en viktig del i behandlingen. 

Efter cirka fem dagar kan man gå över till behandling med tabletter. Behandlingen med en låg dos av antibiotika fortsätter ofta länge för att undvika återfall. För att undvika återfall är det också viktigt att korrigera eventuella näringsbrister. 

Prognos

En spontan bakteriell bukhinneinflammation är ett allvarligt, livshotande tillstånd. Det finns många faktorer som påverkar överlevnaden som till exempel ålder, förekomst av bakterier i blodet, försämrad njur- och leverfunktion och förekomst av resistenta bakterier. 

Risken för en annan spontan bakteriell bukhinneinflammation är hög. Därför ges ofta behandling med antibiotika under längre tid. En levertransplantation kan vara en mer definitiv behandling, men är inte tillgänglig för alla.