Magsår med perforation

Vad är ett perforerat magsår?

Ett magsår är ett sår i magsäckens eller i tolvfingertarmens slemhinna. Såren kan vara ytliga och ha få eller inga symtom, men ibland kan det uppstå komplikationer, såsom blödningar från magsåret eller en perforation i magsäcken. Vid en perforation går det hål genom slemhinnan ned till underliggande muskelvävnad i magsäcken eller tarmväggen. Magsaft kan då hamna i bukhålan och leda till symtom. Både blödningar och perforation kan vara livshotande komplikationer till magsår.

Man har uppskattat att ungefär 4–14 personer per 100 000 invånare får ett perforerat magsår varje år. Trots den förbättrade medicinska behandlingen av magsår, och det minskande antalet människor som får magsår orsakade av bakterien Helicobacter pylori, verkar förekomsten av perforerade magsårs inte ha minskat. 

Symtom och tecken

Vid ett perforerat magsår får de allra flesta plötsligt svåra smärtor i magen. Man vill helst ligga still, eftersom rörelser framkallar smärtorna. Äldre patienter som har nedsatt immunförsvar, har försvagade muskler eller använder NSAID eller smärtstillande medel kan till en början ha lindriga symtom och tecken. Vissa personer får symtom såsom obehag i övre buken, aptitlöshet, illamående och kräkningar.

Symtomen kan skilja sig beroende på hur lång tid det har gått från att hålet i magsäcken uppstod. I den tidiga fasen karakteriseras sjukdomen av smärtor i magen, först i övre buken men senare över hela buken. Smärtan kan stråla ut till höger eller båda axlarna.Snabb och svag puls, kalla armar och ben och låg kroppstemperatur är typiska tecken. Buken kan bli stram.

Därefter kan smärtorna avta, vilket kan misstolkas som att patienten är på väg att bli bättre. Magsmärtan brukar in den här fasen kännas i hela magen och blir värre av rörelser.

Den sista fasen kännetecknas av att magen ökar i omfång eftersom tarmarna är förlamade. Smärtorna i magen och den strama magen kan avta, men i själva verket är sjukdomen nu som farligast. Ofta uppstår feber och blodtrycket kan sjunka till farligt låga nivåer. Det kan leda till att man blir allmänpåverkad och får nedsatt medvetandenivå.

Orsak

I de flesta fall med perforation av magsår läcker innehåll från magsäcken/tolvfingertarmen (galla, matrester och bakterier) in i bukhålan och orsakar bukhinneinflammation (peritonit), med ökad risk för infektioner och bildning av bölder. Förutom blodförgiftning (sepsis) kan det orsaka lågt blodtryck och göra att det uppstår chock, där organen inte får tillräckligt med blod. 

Riskfaktorer för ett perforerat magsår är ålder >60 år, rökning, användning av antiinflammatoriska läkemedel av gruppen NSAID och högt intag av salt. 

Diagnos

Snabb diagnos är avgörande eftersom prognosen är utmärkt under de första sex timmarna, men försämras och kan orsaka dödsfall om den görs mer än tolv timmar senare. Sjukdomshistorien kan vara typisk och i samband med karakteristiska resultat vid läkarundersökning är diagnosen ofta säker. När patienten kommer till sjukhus visar röntgen av buken att det finns luft i buken utanför magsäcken/tarmarna. I fall av misstänkt perforation görs ingen gastroskopi. Skiktröntgen, datortomografi, eller i vissa fall ultraljud av buken är däremot lämpliga undersökningar.

Behandling

De flesta med magsår behöver en operation. Vid kirurgi stängs såret genom att sy ihop såret. Hos vissa patienter läker läckaget snabbt ihop och då behövs ingen kirurgi. Tidig annan behandling består av införsel av att säkerställa att man får i sig vätska, i regel via dropp. Behandling mot smärta och antibiotika behövs i regel. 

För att förhindra att mer maginnehåll läcker först ofta en sond ned i magsäcken. Med sonden kan man tömma magsäcken. Sonden finns ofta kvar ett tag efter kirurgin. Behandling med läkemedel som bromsar syraproduktionen i magsäcken har visat sig vara av värde vid ett perforerat magsår.

Prognos

Med rätt och framför allt tidig behandling är prognosen ganska god. Efter 30 dagar har ungefär 1 till 2 av tio personer med perforerat magsår avlidit. Sen behandling och ett perforerat magsår hos sköra, oftast äldre, patienter ger en sämre prognos.