Mag-tarmblödning – Dieulafoy-lesion

Vad är Dieulafoy-lesion?

Dieulafoy-lesion (även kallad exulceratio simplex) är en skada som är en välkänd orsak till akuta, upprepade och livshotande blödningar i mag-tarmkanalen. Tillståndet beror på att det går hål på ett litet blodkärl i slemhinnan.

Dieulafoy-lesion är ett ovanligt tillstånd och utgör 1–5 % av alla fall av akut mag-tarmblödning hos vuxna. Män drabbas dubbelt så ofta som kvinnor.

Symtom

Patienter som blöder från Dieulafoy-lesioner har oftast andra sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck, kronisk njursjukdom och diabetes. I samband med en mag-tarmblödning som orsakats av Dieulafoy-lesioner framkommer ofta upplysningar om att patienten har missbrukat alkohol eller tagit smärtstillande tabletter (NSAID) eller andra blodförtunnande läkemedel som också är vanligt vid blödande magsår.

Orsak

Normalt förgrenar sig små blodkärl (artärer) vartefter till ännu mindre och tunnare blodkärl i mag-tarmkanalens vägg. Det händer att små blodkärl som ligger strax under magens eller tarmens slemhinna brister och orsakar små och obetydliga blödningar. Vid en Dieulafoy-lesion däremot sker ingen förgrening av det lilla blodkärlet som ligger i ett utsatt läge i slemhinnans yta. Blodkärlets diameter är 1–3 mm, vilket är cirka tio gånger den normala diametern på blodkärl i magsäcken eller tarmväggens slemhinna. Om det går hål på ett sådana blodkärl kan det orsaka en kraftig blödning.

Dieulafoy-lesioner förekommer först och främst i magsäcken, men vi vet idag att tillståndet också kan förekomma på andra ställen i mag-tarmkanalen.

Orsaken till Dieulafoy-lesioner är okänd.

Diagnos

Vi känner inte till vad som utlöser blödningen. De vanligaste symtomen är upprepade episoder med blodiga kräkningar samt blod i avföringen (50 %), enbart blodiga kräkningar (knappt 30 %) och enbart blod i avföringen (knappt 20 %). Blödningen är ofta självbegränsande, men den är vanligtvis återkommande och kan vara kraftig.

Eftersom lesionen är liten och kringliggande slemhinna är normal – inga sår eller cystor – är diagnosen svår att ställa, utom precis efter eller under pågående blödning. Diagnosen ställs i vanliga fall med gastroskopi. Ofta måste undersökningen genomföras upprepade gånger innan man hittar förklaringen. Det rapporteras att diagnosen ställs i över 90 % av fallen med gastroskopi, om undersökningen görs inom loppet av de två första timmarna efter inläggning. Vid negativa gastroskopier kan röntgenundersökning med kontrastmedel i tarmens blodkärl (angiografi) i vissa fall ge diagnosen. Eventuellt kan man utföra kapselendoskopi.

Behandling

Endoskopisk behandling är numera standardmetoden vid behandling av sådana här lesioner. Med endoskopet hittar man blödningskällan och genom att sluta det blödande kärlet med en klämma (clips) kan läkaren stoppa blödningen. Denna behandling är framgångsrik i 90–95 % av fallen. Bara i undantagsfall måste man utföra ett kirurgiskt ingrepp för att stoppa blödningen.

Prognos

Prognosen är god om blödningskällan kan lokaliseras och behandlas. Blödningen kan i vissa fall vara livshotande.