Kronisk inflammation i bukspottkörteln (kronisk pankreatit)

Vad är kronisk pankreatit?

Bukspottkörteln, pankreas, sitter i den övre delen av magen. Den utsöndrar enzymer som hjälper till att bryta ner maten i tarmen, bland annat fettet. Den utsöndrar också insulin till blodet som behövs för att cellerna ska kunna ta upp glukos (socker) så att kroppen kan fungera.

Vid kronisk bukspottkörtelinflammation, kronisk pankreatit, finns en långvarig inflammation i bukspottkörteln. Inflammationen ger smärtor och bildar ärr som gör att produktionen av enzymer och insulin hos många så småningom minskar. 

Cirka 120 av 100 000 personer har kronisk pankreatit.

Symtom

Sjukdomsbilden domineras av svåra magsmärtor. Smärtorna uppträder vanligen tillfälligt men kan ibland vara ihållande.

I de tidiga stadierna av sjukdomen kan det finnas upprepade episoder med akut pankreatit, som ofta många år senare följs av tilltagande svikt i bukspottkörteln. Ärrförändringar från tidigare inflammationer kan täppa igen utförsgångar från bukspottkörteln, vilket orsakar en ny inflammation i körteln. Enzymer kan läcka ut i vävnaden och bryta ned körteln så att funktionen försämras.

Skadorna på bukspottkörteln leder till att näringsupptaget från tarmen försämras. Om de celler som producerar insulin förstörs kan det leda till diabetes. Symtomen på diabetes är:

• Mycket urin – man måste kissa ofta.
• Törst.
• Ökat vätskeintag.
• Trötthet.
• Viktminskning.

Symtomen på försämrad nedbrytning av näringsämnen i tarmen är:

• Glänsande (fettrik) diarré.
• Avmagring och viktminskning.

Orsak

Den vanligaste orsaken till kronisk pankreatit är hög alkoholkonsumtion. Även rökning är en riskfaktor. Gallsten kan också orsaka kronisk pankreatit. Sällsynta orsaker är:

• Förhöjt kalcium i blodet.
• Förhöjd halt av blodfetter.
• Ärftliga tillstånd.
• Autoimmunitet.
• Olika läkemedel.

Diagnos

Tillsammans med läkare kartläggs sjukdomshistorien och symtomen. Blodprover och ibland avföringsprov tas för att mäta halten av enzymer från bukspottkörteln och levern, och för att mäta blodsocker med tanke på diabetes. För att ställa diagnosen och bedöma skadorna på bukspottkörteln behöver man göra olika bildundersökningar, till exempel datortomografi.

Behandling

Viktiga mål med behandlingen är att fördröja utvecklingen av funktionssvikt i bukspottkörteln. För att tillståndet inte ska förvärras bör man avstå från alkohol. Man bör dessutom sluta röka och undvika stora, fettrika måltider – sådana utlöser ofta smärtanfall. Om man har diabetes bör kosten anpassas efter det.

Läkemedel som kan vara aktuella är:

• Smärtstillande tabletter (paracetamol och eventuellt andra smärtstillande läkemedel). Behandlingen är svår eftersom behovet av smärtstillande kan bli stort, men samtidigt finns det risk att man utvecklar opioidberoende. 
• Enzymer i tablettform kan förbättra upptaget av näringsämnen i tarmen. Användning av sådana enzymer kan också bidra till att minska smärtorna.
• Näringskoncentrat kan ges vid stor fettförlust via avföringen.
• Tillskott av fettlösliga vitaminer.
• Insulinbehandling vid diabetes.

Det finns också flera olika kirurgiska behandlingar som kan ha viss effekt.

Prognos

Kronisk bukspottkörtelinflammation är vanligen ett livslångt tillstånd, men genom att avstå från alkohol kan utvecklingen bromsas något.