Helicobacter pylori

Vad är Helicobacter pylori?

Helicobacter pylori (Hp) är en bakterie som kan förekomma i magsäckens slemhinna. Trots att magen producerar saltsyra som dödar de flesta levande organismer, så som bakterier, trivs Hp i magsäcken. Det kan den eftersom den skapar ammoniak – ett alkaliskt medel som neutraliserar syran. Hp omger sig med ett "moln" av ammoniak som skyddar den mot saltsyra.

När Hp-bakterien sätter sig i slemhinnan i magsäcken uppstår en infektion. För de flesta är detta ofarligt, man märker inget obehag och kan leva hela livet med infektionen utan att den ger någon skada.

De flesta infekteras av bakterien i barndomen. Man smittas sällan i vuxen ålder. Hur man blir smittad är fortfarande ganska okänt, men hygieniska förhållanden spelar en viktig roll. I länder med låg hygienisk standard är förekomsten av Hp-bakterien i befolkningen hög, medan den i Sverige är ganska låg. Förekomsten är högst bland äldre människor och låg bland ungdomar. Man tror det beror på att äldre människor har vuxit upp i en tid när de hygieniska förhållandena var sämre än de är idag. Infektion med Helicobacter pylori håller alltså på att bli mer sällsynt.

Magsårsbakterien

Infektion med Hp är den viktigaste orsaken till magsår. Visserligen finns det flera faktorer som spelar in vid utveckling av magsår, men infektion med Hp är i de flesta fall en förutsättning för att det ska bildas sår.

Vid Hp-infektion kan en kronisk inflammation uppstå i slemhinnan i magsäcken (gastrit) eller övre tolvfingertarmen (duodenit). Denna inflammation försvagar slemhinnans motståndskraft mot bland annat magsyra och kan med tiden ge magsår.

Cancer i magsäcken förekommer mer frekvent hos Hp-smittade än hos icke-infekterade personer. Tillståndet är dock så sällsynt att det inte rekommenderas att avlägsna bakterien hos alla med Hp-infektion.

Hur påvisas Helicobacter pylori?

Påvisning av Hp-bakterien med hjälp av ett prov används ibland för att avgöra om behandling mot Hp ska påbörjas direkt, utan gastroskopi, så kallad "test and treat" vid besvär från övre delen av magen (dyspepsi).  Det finns tre olika sorters Hp-test att göra utanför magsäcken. Dessa är utandningsprov, avföringsprov och blodprov.

Utandningsprov: Utandningsprovet görs genom att dricka en vätska med tillsats av ett radioaktivt ämne (kol) som bryts ned av Hp-bakterier i magen. Under nedbrytningen bildas koldioxid som innehåller radioaktivt kol. Koldioxiden transporteras in i blodet och ut genom lungorna vid utandning. Genom att andas in i ett provrör kan luften analyseras för att se om den innehåller radioaktivt kol, som är en bekräftelse på att man har en infektion med Helicobacter pylori. Testet har visat sig vara bra om patienten tillfälligt har slutat med syrahämmande läkemedel och inte tar antibiotika. 

Avföringsprov: Hp-bakterier kan också påvisas i avföringen (antigentest). Testet har visat sig vara bra om patienten tillfälligt har slutat med syrahämmande läkemedel och inte tar antibiotika. Fram till analys bör provet förvaras kallt.

Blodprov: När man är infekterad med en bakterie bildar kroppen antikroppar mot bakterien. Dessa antikroppar kan påvisas i blodet (serologi). Det finns olika typer av antikroppstest för Hp. Vissa är så kallade snabbtester, där svaret visas på ett par minuter, men dessa är inte så exakta. Andra ska skickas för analys på ett större laboratorium. De är korrekta och ger tillförlitliga svar. 

Om man har bestämt sig för att göra en gastroskopi kan prover för Hp-testning också tas från slemhinnan i magsäcken. 

Hur blir man av med bakterien?

De flesta människor behöver inte ta bort Hp-bakterien från magsäcken. Men hos personer med magsår botas sjukdomen om Hp tas bort. Personer med magsår som är infekterade med Hp bör därför få behandling.

Helicobacter pylori är en mycket resistent bakterie och det är svårt att få bort bakterien från slemhinnan i magsäcken. Idag används tre (trippel) läkemedel samtidigt i en kur som varar 7–14 dagar. Olika kurer har visat sig vara effektiva. De flesta kurer består av två typer av antibiotika (som dödar bakterier) och ett kraftfullt syrahämmande medel (en protonpumpshämmare, PPI). Genom att ta bort syran från magsäcken under behandlingen blir bakterierna mer mottagliga för antibiotika och lättare att avlägsna eller eliminera.

Om man tar hela kuren punktligt, är chansen för en framgångsrik behandling nästan 90 procent. Då är bakterien helt borta. Det har dessvärre visat sig att om inte kuren tas enligt föreskrifterna, det vill säga om man glömmer att ta några tabletter eller inte följer behandlingsinstruktionerna, lyckas inte behandlingen lika bra – utan kanske bara till 50 procent. Om inte bakterien tas bort helt är sannolikheten stor att man återfår magsåret senare.