Cancer i bukspottkörteln

Vad är bukspottkörtelcancer?

Bukspottkörteln väger 100–150 gram, är 12–15 centimeter lång och sitter längst in i bukhålan, bakom magsäcken. Den är nästan helt omgiven av tolvfingertarmen (duodenum). Bukspottkörteln delas in i huvud (caput, sitter närmast tolvfingertarmen), kropp (corpus) och svans (cauda). Bukspottkörteln producerar ca 1,5 liter bukspott varje dygn. Bukspottet neutraliserar syran från magsäcken och spjälkar (bryter ner) proteiner, fett och kolhydrater.

Bukspottkörteln bildar också hormonet insulin. Insulin behövs för att kroppens celler ska kunna ta upp socker. Insulinutsöndringen stimuleras i samband med måltider och är anpassad till den mängd mat man äter. När bukspottkörteln producerar för lite insulin, eller inte kan producera insulin alls, får man diabetes.

De flesta cancertumörer i bukspottkörteln utgår från bukspottkörtelns utförsgång. Dessa tumörer växer in i omgivande vävnad och sprider sig tidigt till lokala lymfkörtlar. Tre av fyra tumörer sitter i bukspottkörtelns huvud och resten i kroppen och svansen.

I Sverige insjuknar knappt 2 000 personer årligen i cancer i bukspottkörteln. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och de flesta insjuknar i 70-80-årsåldern.

Symtom

En cancertumör i bukspottkörteln kan växa länge och ostört utan att trycka på andra organ, eller medföra smärta eller obehag. Det är därför inte ovanligt att cancern både har vuxit sig stor och spridit sig i kroppen innan den upptäcks.

De vanligaste symtomen som gör att man söker vård är ofrivillig viktnedgång (mer än 10–15 procent av kroppsvikten), smärtor, problem med att få i sig näring eller gulfärgad hud/ögonvitor (kallas för gulsot eller ikterus). Gulsot beror på att tumören trycker på eller växer in i gallgången så att gallan inte kan komma ut i tarmen – där den normalt tömmer sig – men istället kommer den över i blodet. Detta ger gulsot, mörk urin och ljusgrå, "kittfärgad", avföring.

Orsak

I de flesta fall vet man inte varför cancern uppstått. Rökning och högt alkoholintag ökar risken för bukspottkörtelcancer. Även fetma, typ 2-diabetes och kronisk inflammation i bukspottkörteln (kronisk pankreatit) är kopplat till ökad risk för cancer i bukspottkörteln. I enstaka fall har ärftliga faktorer betydelse.

Diagnos

Vid misstanke om cancer i bukspottkörtel görs undersökningar för att säkert kunna ställa diagnos. Den viktigaste utredningen är datortomografi (DT). Om man hittar en tumör tas ytterligare bilder av bukspottkörteln samt av övriga delar av bukhålan och bröstkorgen. Detta görs för att kartlägga tillståndet så fullständigt som möjligt. Behandlingen planeras och bestäms utifrån denna kartläggning av hur tumören växer och eventuella tecken till spridning.

Andra undersökningar kan också bli aktuella. Det kan vara ultraljud, magnetkameraundersökning (MR) eller positronemissionstomografi (PET). Ibland undersöks också gallgångarna med MR eller invändigt ultraljud.

Behandling

Kurativt syftande behandling

Ibland väljer man att ta bort cancertumören helt med syfte att bli botad från cancern. Det kallas för kurativt syftande behandling. En sådan operation är omfattande. Under operationen tas ofta bukspottkörteln och tolvfingertarmen bort.

Efter ingreppet brukar cytostatikabehandling ges under sex månader. 

Palliativ behandling

Pankreascancer kan botas helt endast hos ett fåtal. Om cancertumören växer och ger symtom finns det många typer av lindrande behandling, så kallad palliativ behandling. Olika former av tumörminskande eller avlastande operationer kan bli aktuella. Strålbehandling och cytostatika kan också lindra smärta eller andra obehag.

Vid smärta kan smärtstillande opioder ges. Ibland görs också en nervblockad, så kallad celiakusblockad, i samband med operation. Blockaden ger effektiv smärtlindring i flera månader.

Prognos

Prognosen vid pankreascancer är dålig. Tumören är svårtillgänglig och ligger nära andra livsviktiga organ och har ett aggressivt växtmönster.

Femårsöverlevnaden vid pankreascancer är cirka sex procent. Bland dem som erbjuds kurativt syftande behandling, ungefär en femtedel, är femårsöverlevnaden cirka 25 procent.