Analcancer

Vad är analcancer?

Analcancer är cancersjukdom i analöppningen, anus, eller i analkanalen. Det är alltså en cancersjukdom som sitter ytterst i analkanalen. Vanligen är detta en annan cancersjukdom än den man finner i ändtarmen (kolorektal cancer). Analkanalen är cirka 3–5 cm lång. Det finns en gräns i analkanalen som går vid en linje som kallas linea dentata, ovanför denna finns en övergångszon på cirka 2 cm. Tumörer som uppstår ovanför detta område är rektalcancer. De flesta tumörer som uppstår nedanför eller i denna zon är analcancer. Cirka 20 % visar sig dock vid mikroskopisk undersökning vara rektalcancer.

Analcancer är en förhållandevis sällsynt cancerform och utgör bara cirka 1 % av alla elakartade tumörer i mag-tarmkanalen. I Sverige konstateras cirka 200 fall per år. Cancerformen uppträder från 40-årsåldern och är vanligast i 65-70-årsåldern. Sjukdomen är tre gånger så vanlig hos kvinnor som hos män.

Analcancer är något vanligare hos homosexuella män och dessa är något yngre än andra som drabbas av analcancer. Hiv-positiva personer är också en riskgrupp för analcancer.

Orsak

Man räknar idag med att de flesta fallen av analcancer beror på infektion med humant papillomavirus, HPV. I en studie hade 97 % av patienterna med analcancer infektion med detta virus, varav cirka 80 % hade HPV typ 16 och/eller 18. Det har visat sig att detta virus och analcancer är vanligare bland homosexuella män. Personer med många sexpartners och rökare löper större risk att utveckla analcancer. De flesta kvinnor med analcancer kan inte rapportera några särskilda riskfaktorer. Enstaka cancertumörer utvecklas i samband med kroniska inflammationstillstånd, som analfistlar och anala könsvårtor.

En studie från Danmark visar att förekomsten av analcancer ökar. Från 1978 till 2006 har förekomsten av analcancer ökat från 0,26 till 1,03 per 100 000 personår för män och från 0,58 till 1,51 per 100 000 personår för kvinnor, och har med andra ord fyrfaldigats hos män och en trefaldigats hos kvinnor. Ökningen sätts i samband med den ökande förekomsten av HPV och förändrade sexualvanor.

Symtom

Typiska symtom är blod från ändtarmen och man kan med tiden känna en knöl. Vissa har också smärtor. Andra symtom kan vara läckage av avföring och slem, klåda och ömhet runt analöppningen.

Diagnos

Vid undersökningen inspekterar läkaren anus och känner upp i analkanalen. Ofta står det då klart för läkaren att det handlar om en elakartad tumör. Tumören är ofta hård och ojämn och det kan gå att känna hur tumören växer in i omgivande vävnad. Ibland händer det att fynden är otydliga och feltolkas som hemorrojder.

Tumören undersöks noga med rektoskopi – läkaren tittar in i analkanalen och ändtarmen – och vävnadsprover, biopsier, tas från tumören. Mikroskopi av vävnadsbitarna ger en säker diagnos. Vid påvisad analcancer görs också andra undersökningar, som ultraljud av analkanalen, datortomografi av buken och magnetkameraundersökning av bäckenhålan.

Behandling

Huvudbehandlingen är strålning kombinerad med cytostatika, men vid lokala biverkningar, eller om man inte får kontroll över tumören, kan den behandlas kirurgiskt.

Kombinationen av cellgiftsbehandling och strålbehandling kan ge plågsamma biverkningar i form av sårbildning och med tiden kan ändtarmen, eventuellt också slidan, bli trång. Borttagning av lymfkörtlar i ljumsken och bäckenet kan leda till att benet på samma sida svullnar (lymfödem). Män kan få impotenssymtom.

Patienter med tydlig tillbakagång av tumören följs vanligen med kontroller var fjärde till sjätte vecka till dess att tumören är helt borta.

Förebyggande behandling

Från och med 2012 ingår HPV-vaccination i det nationella barnvaccinationsprogrammet och erbjuds till alla flickor som är i 11-12-årsåldern. HPV-vaccination kommer sannolikt att minska incidensen av analcancer på sikt. Från och med augusti 2020 erbjuds HPV-vaccination alla barn i årskurs 5, även pojkar. Pojkar skyddas delvis mot att smittas genom att flickor vaccineras, men om även pojkar vaccineras får de ett eget skydd mot HPV och de cancerformer som kan kopplas till viruset.

Prognos

Vid analcancer som är lokaliserad, det vill säga inte har spridit sig, är prognosen mycket god med dagens behandling. Om det finns metastaser som spridit sig till andra delar av kroppen är prognosen dock betydligt sämre.