Akut inflammation i bukspottkörteln (akut pankreatit)

Vad är akut inflammation i bukspottkörteln?

Bukspottkörteln (pankreas) sitter i mitten i bukhålans övre del, bakåt mot ryggen. Bukspottkörteln producerar enzymer (proteiner) som utsöndras i tarmen via bukspottkörtelgången vars nedre del löper samman med gallgången. Enzymerna har en central roll i matspjälkningen, det vill säga nedbrytningen av födan i tarmen. Dessutom producerar bukspottkörteln hormonet insulin, som reglerar sockeromsättningen i blodet och kroppen.

Ibland sker en akut inflammation i bukspottkörteln som har en hastig debut och som är omvändbar. Det kallas också för akut pankreatit. Ett annat tillstånd är en kronisk inflammation i bukspottkörteln, eller kronisk pankreatit. 

Förekomsten är ungefär 20 per 100 000 invånare per år. Den är högst hos personer som har riskfaktorer för tillståndet, som till exempel gallstenar, övervikt och långvarig överkonsumtion av alkohol. 

Symtom och tecken

Sjukdomsförloppet kan spänna från ett trivialt till ett livshotande tillstånd. 80 % av patienterna har en lindrig form av sjukdomen medan 20 % har en allvarlig sjukdomsbild. Symtomen vid akut inflammation i bukspottkörteln uppstår snabbt och som kännetecknas av måttliga till kraftiga smärtor i övre delen av magen. Smärtorna ökar ofta i intensitet över några timmar innan de når en platå, som kan vara i flera dagar. Smärtan kan stråla ut i ryggen, bröstet, sidorna av bålen eller nedre delen av magen. Andra symtom kan vara illamående, kräkningar och lätt feber. Smärtan utlöses ofta av en stor måltid eller intag av alkohol. Hos personer med högt intag av alkohol uppträder akut bukspottkörtelinflammation ofta efter många års överkonsumtion.

Orsak

Alkoholmissbruk eller gallvägssjukdom är huvudorsakerna till akut inflammation i bukspottkörteln. Gallsten är den dominerande orsaken och ansvarar för upp till 50 % av fallen. Alkohol är den näst vanligaste orsaken och sambandet förefaller vara dosberoende. De flesta patienter med stor alkoholkonsumtion eller gallvägssjukdom utvecklar dock inte inflammation i bukspottkörteln. Exempel på andra, ovanligare orsaker är förhöjda nivåer av triglycerider (hypertriglyceridemi), hyperparatyreoidism, cancer i bukspottkörteln, undersökningen ERCP, skada, infektion, läkemedel, autoimmunitet och arv.

Den akuta inflammationen i bukspottkörteln uppstår på grund av att matspjälkningsenzymer läcker ut ur cellerna och börjar att bryta ned själva körteln och den omgivande vävnaden. Inflammationens omfattning varierar från lätt svullnad till vävnadsdöd (nekros), blödning från blodkärl och upplösning av körtelvävnad och omgivande vävnad. Hela eller delar av bukspottkörteln kan vara drabbad. 

Diagnos

Sjukdomshistoria och kroppsundersökning gör ofta att vården misstänker att det kan föreligga ett allvarlig tillstånd i magen. Ofta tas ett antal blodprover för att bedöma vilket tillstånd kan föreligga. För att ställa diagnosen akut inflammation i bukspottkörteln behöver ett antal kriterier vara uppfyllda. Diagnosen kräver minst två av följande:

• Smärtor i magen som talar för en inflammation i bukspottkörteln. 
• Ett kraftig förhöjt värde av blodprovet lipas eller amylas.
• Fynd på skiktröntgen, magnetkameraundersökning eller ultraljud som talar för tillståndet. 

Vid misstanke om inflammation i bukspottkörteln blir man remitterad till ett akutsjukhus och i regel blir man inlagd. I vissa fall görs en endoskopisk undersökning (ERCP), som innebär att man med en kamera går in via munnen tills man kommer till bukspottkörtelns mynning i tunntarmen. Man kan då spruta in kontrast för att bedöma utförsgångarna och eventuellt plocka bort gallstenar.

Behandling

De viktigaste åtgärderna är vätskebehandling, smärtkontroll, noggrann övervakning av cirkulationen, kontroll av näringsbehov och övervakning för att snabbt upptäcka eventuella komplikationer. Behandlingen syftar till att hjälpa den sjuka genom den akuta fasen och avlägsna den utlösande orsaken. I allvarliga fall får patienten intensivvård.

Om inflammationen i bukspottkörteln är lindrig, går den över av sig själv. Man kan få hjälp mot smärtor och mot illamående. Om man inte kan äta och dricka själv kan man få näring som går direkt till tarmarna. Man kan dock ofta avvakta några dagar med detta så länge man kan få i sig vätska. Det sker via dropp. 

Vid allvarlig inflammation ges smärtstillande läkemedel och ofta intravenös näring. Kroppsfunktionerna övervakas noggrant och behandlingen anpassas efter dem. Antibiotika har inte visat sig har någon större nytta, om man inte tydligt kan påvisa att det finns bakterier som påverkar tillståndet. Det kan också vara aktuellt med ERCP, se ovan, eller ett kirurgiskt ingrepp för att ta bort gallstenar. En operation behövs sällan, och blir bara aktuellt om det finns en misstanke om en större bakteriell infektion där annan behandling inte ger förbättring.

Om alkohol är en medverkande orsak till anfallet, bör man absolut sluta att dricka alkohol. Om inflammationen beror på andra faktorer än alkohol, rekommenderas att man undviker alkohol i minst ett år framöver. Vården kan erbjuda hjälp vid alkoholöverkonsumtion. 

Om man har för höga nivåer av triglycerider i blodet, en typ av blodfett, kan man få råd kring 

Prognos

Hos vissa uppträder en akut bukspottkörtelinflammation som en enstaka händelse medan andra kan få upprepade anfall.

I de allra flesta fall går tillståndet över utan några restsymtom. Hos vissa kan det ske ett mycket allvarligt förlopp. Komplikationerna kan omfatta bukhinneinflammation, bakterier i blodet (sepsis), organsvikt, blödning och bildningar av varbölder inne i kroppen. Vid en allvarlig inflammation i bukspottkörteln dör ungefär 1 av 10 patienterna trots behandling. Exempel på sena komplikationer är bildning av vätskefyllda hålrum (pseudocystor).