IBS (Irritable Bowel Syndrome), känslig tarm

Vad är IBS?

IBS, Irritable Bowel Syndrome, är en funktionell mag- och tarmstörning. Det innebär att störningen inte kan visas med prover eller undersökningar. Ibland kallas tillståndet för irritabel tjocktarm (colon irritabile). Cirka 5 procent av befolkningen har IBS. Sjukdomen är vanligare bland kvinnor än män och börjar oftast i ung vuxen ålder. IBS smittar inte och kan inte utvecklas till cancer eller någon annan allvarlig sjukdom. 

Symtom

Typiska symtom vid IBS är perioder av smärtor och obehag i magen tillsammans med förstoppning eller diarré, ofta växlande mellan bägge. Mönstret varierar från person till person och över tid. Ofta har man mycket gaser i magen och många klagar över att magen sväller under dagen. Det finns ofta ett samband mellan gaser i magen och magsmärtor, då smärtorna ibland försvinner eller minskar om gaserna släpps ut. Det är också vanligt att smärtorna blir värre efter matintag eller lindras efter toalettbesök.

Eftersom känsligheten kan omfatta hela matspjälkningskanalen kan besvären även omfatta matstrupen eller magsäcken, såsom dyspepsi ("magkatarr") och illamående.

Orsak

Det är inte klarlagt varför man får IBS, men det anses vara en sjukdom där flera faktorer tillsammans bidrar till besvären, bland annat psykosociala faktorer, förändringar i funktionen av tarmens muskler och nerver tillsammans med samspelet med nervsignaler till och från hjärnan. En del får IBS efter att ha varit magsjuka, men man har inte kunnat visa att sjukdomen beror på inflammation.

Många personer med IBS har en ökad känslighet i tarmen som kan påverkas av yttre psykosociala faktorer som stress och vardagsproblem. Gaser som normalt inte borde göra ont kan leda till smärta när man har en ökad känslighet i tarmen. Detta är förknippat med ökad muskelaktivitet i tarmväggen och oregelbunden tarmaktivitet som leder till gasansamlingar, lös eller trög mage.

Diagnos

Det finns inga laboratorieprover eller undersökningsmetoder som visar om man har IBS, men symtomen är typiska och räcker ofta för att ställa en säker diagnos. För att få diagnosen IBS ska besvären ha börjat för minst sex månader sedan, och man ska ha haft smärta i magen minst en dag i veckan under de senaste tre månaderna.

För att utesluta andra sjukdomar brukar man få lämna blodprov och avföringsprov. Laktosintolerans kan ofta uteslutas genom sjukdomsberättelsen.

Ibland görs en undersökning av tarmen, med rektoskopi eller koloskopi för att utesluta till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar eller tjocktarmscancer. Om man har gjort sådana undersökningar tidigare, brukar det inte vara nödvändigt att göra om dem, men om man upplever att symtomen har förändrats på ett sätt som man inte känner igen kan en ny bedömning hos läkare vara nödvändig för att avgöra om en undersökningen behöver göras om.

Hos kvinnor som är 50 år eller äldre med nytillkomna IBS-besvär behöver äggstockscancer uteslutas och då skickas remiss för gynekologisk undersökning.

Behandling av IBS

Egenbehandling

Den viktigaste behandlingen är att skaffa sig kunskap om IBS och självkännedom om vad som utlöser symtomen och göra anpassningar därefter. Det finns ingen medicin som botar IBS, däremot kan vissa symtom lindras. Det betyder att man behöver lära sig att leva med sin sjukdom och ibland göra vissa förändringar i sitt sätt att leva. 

Stress och oro kan förvärra besvären och om dessa faktorer finns är det viktigt att se över sin livssituation.

Regelbundna toalettbesök och motion kan lindra IBS-besvär.

Ofta kan man komma till rätta med IBS-besvären genom att reglera mängden gasbildande, lösande/stoppande livsmedel samt måltidsfördelning och äthastighet. Många med IBS brukar må bättre av små och lite tätare måltider. Det finns inget kostråd som hjälper alla med IBS och man måste själv pröva sig fram till vad man mår bäst av. Till hjälp kan man under en period fylla i en kost- och symtomlista med vad man äter och hur magen uppträder.

Mat rik på lösliga fibrer, som till exempel frukt och grönsaker, kan ibland minska förstoppningsbesvär. 

Vissa kolhydrater (FODMAP, fermenterande mono-, di- och oligosackarider samt polyoler) fermenteras och bildar gaser. Minskat intag av FODMAP kan minska symtomen vid IBS, framför allt uppblåsthet och buksmärtor. Om man utesluter många livsmedel finns dock risk för att vissa näringsbrister uppstår. Det är viktigt att kosten individanpassas och att effekten följs upp. Om man äter kost med låg FODMAP under lång tid är det därför bra att träffa en dietist. 

"Goda bakterier", så kallad probiotika, kan minska symtom vid IBS. Det är dock oklart vilka individuella arter, stammar eller vilka specifika kombinationer av probiotika som har bäst effekt. Man kan testa en sort åt gången, dagligen under cirka 4–6 veckor. Därefter kan man utvärdera och vid behov byta till en annan sort.

Läkemedel

Val av eventuella läkemedel beror på vilka de dominerande symtomen är. Läkemedel som minskar rörligheten i tarmen kan vara effektiva vid besvärlig diarré. Vid förstoppning kan bulkmedel med lösliga fibrer vara till hjälp. Som smärtstillande vid IBS-besvär rekommenderas paracetamol. Kapslar med pepparmyntolja kan hjälpa vissa med IBS och finns receptfritt. Läkemedel mot depression har också visat sig kunna lindra magbesvären vid IBS.

Psykologisk behandling

Vid svår IBS kan kognitiv beteendeterapi, KBT, ibland vara till hjälp. IBS-skola finns på många orter och även på internet för den som vill lära sig mer om sjukdomen och olika terapier.

Prognos

Prognosen är god då de flesta efter hand lär sig hantera IBS-symtomen. Personer med IBS har inte ökad risk för att utveckla andra sjukdomar i tjocktarmen.