Medicinsk behandling av Crohns sjukdom

Crohns sjukdom

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk sjukdom i mag-tarmkanalen som främst angriper övergången mellan den nedre delen av tunntarmen och första delen av tjocktarmen. Sjukdomen kan också vara en ren tunntarmssjukdom eller en ren tjocktarmssjukdom.

Inflammation och ärrförändringar kan skapa trånga partier i tarmen, vilket kan ge svåra buksmärtor. Eftersom inflammerade områden inte fungerar normalt, ger det ofta diarré. Patienter med Crohns sjukdom drabbas också ofta av inflammation och sprickor i och runt anus.

Crohns sjukdom har många likheter med en annan tarmsjukdom, ulcerös kolit. Dessa två sjukdomar benämns ofta kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, på engelska IBD (inflammatory bowel disease).

Allmänt om behandlingen

Behandlingen av Crohns sjukdom beror på vilka delar av tarmen som har angripits, svårighetsgraden, komplikationer och hur väl den tidigare behandlingen har fungerat. Målet med behandlingen är att dämpa inflammationen, korrigera näringsbrist och lindra symtom som buksmärta, diarré och blödning från tarmen. Behandlingen kan omfatta läkemedel, kosttillskott och kirurgi. I dagsläget kan man inte bota sjukdomen, bara dämpa inflammationen.

En del patienter har långa perioder när de är symtomfria, i upp till flera år. Tyvärr kommer symtomen ofta tillbaka flera gånger under en människas liv. Förändringar i sjukdomsmönstret kan göra det svårt att bedöma om en behandling verkligen har hjälpt. Det är heller inte möjligt att förutsäga när en förbättring av tillståndet kan uppstå, eller när symtomen kommer tillbaka.

En patient med Crohns sjukdom behöver läkemedelsbehandling under lång tid med regelbundna läkarkontroller för att följa sjukdomen. De flesta läkemedel som används kan ge biverkningar. En del av behandlingen är att följa upp sådana biverkningar och ändra dos eller läkemedel om biverkningarna ger stora besvär eller är allvarliga.

Läkemedelsbehandling

Kortikosteroider

I perioder med uppblossning av sjukdomen ger kortikosteroider vanligen en snabb dämpning av inflammationer. Dessa läkemedel är mest effektiva vid aktiv Crohns sjukdom, men de kan orsaka allvarliga biverkningar, bland annat ökad risk att få infektioner. Kortikosteroider används inte som långtidsbehandling. Maximal sammanhängande behandlingstid är 3–4 månader.

Biologiska läkemedel

Läkemedel i denna grupp består av TNF-alfa-blockerare samt vedolizumab och ustekinumab. Dessa biologiska läkemedel och används i behandlingen av måttlig till svår Crohns sjukdom som inte svarar på standardbehandling med kortikosteroider. Infliximab och adalimumab (TNF-alfa-blockerare) är de biologiska läkemedel som används mest vid Crohns sjukdom, men de nyare läkemedlen vedolizumab och ustekinumab används alltmer.

Denna typ av läkemedel har på många sätt revolutionerat behandlingen av inflammatoriska sjukdomar som Crohns sjukdom och ulcerös kolit, men långtidseffekten är okänd och risken att drabbas av svåra infektioner är något ökad under behandlingen.

Immunhämmande läkemedel

Läkemedel som hämmar immunförsvaret är vid sidan om kortikosteroider hörnstenarna i behandlingen av Crohns sjukdom. Det vanligaste preparatet är azatioprin. Detta läkemedel verkar genom att blockera immunreaktioner som bidrar till inflammationen. Biverkningar som kan förekomma är illamående, kräkningar, diarré och minskad motståndskraft mot infektioner. Erfarenheten har visat att en kombination av azatioprin och kortison gör det möjligt att minska dosen av kortikosteroider – vilket är viktigt för att minska de skadliga långtidseffekterna av kortison.

Andra immunmodulerande läkemedel som används i behandlingen av Crohns sjukdom är merkaptopurin och metotrexat.

Dessa immunhämmande läkemedel används allt mer sällan. Biologiska läkemedel används istället oftare.

Antibiotika

På grund av trånga partier, fistlar, och tidigare kirurgi kan det bli överväxt av bakterier i tarmen vid Crohns sjukdom. Antibiotika används vid behandling av detta tillstånd. De vanligast använda antibiotika är metronidazol, ampicillin, cefalosporin, ciproxin och tetracyklin.

Behandling av diarré

Diarré och krampliknande buksmärtor lättar vanligtvis när inflammationen avtar, men ytterligare medicinering kan vara nödvändig. Antidiarrémedel som loperamid kan användas. Uttorkade patienter kan behandlas med tillförsel av vätska och salt direkt in i blodet. Patienter som har tagit bort en liten del av tunntarmen kan ibland få lindring av läkemedel som binder gallsyror (kolestyramin).

Näringstillskott

Läkare kan rekommendera näringstillskott, särskilt hos barn där tillväxten har avstannat. Särskilda kaloririka näringsdrycker används ibland för detta ändamål. Vissa patienter kan i korta perioder få näring direkt i blodet. Detta kan vara praktiskt för patienter som tillfälligt behöver extra näring, om tarmarna behöver vila eller där tarmen inte kan absorbera tillräckligt med näringsämnen från maten.

Exklusiv enteral nutrition (EEN)

Man har framförallt bland barn sett god effekt av exklusiv enteral nutrition (EEN). Denna behandling går ut på att man inte äter vanlig mat, utan får hela näringsbehovet täckt genom flytande näringslösningar (sondmat). Även hos barn med ganska utbredd sjukdom har denna behandling visat effekt på liknande nivå som kortikosteroider. Det har också visat sig att om denna behandling har effekt ger den läkning av tarmslemhinnan. Kortikosteroider kan lindra de akuta symtomen, men bara i liten grad läka tarmslemhinnan. EEN har bäst effekt på patienter med sjukdom i tunntarm och tjocktarm, och behandlingen verkar sannolikt sämre på sjukdom i ändtarmsområdet.

Behandlingen varar som regel i 6 veckor. Om man inte har haft effekt inom de första 3 veckorna avbryts vanligen behandlingen. Efter 6 veckor med EEN kan man äta vanlig mat. I vissa fall fortsätter man att ge hälften av näringsbehovet som sondnäring och den andra hälften som vanlig mat. Det är oklart hur väl denna behandling förebygger återfall. Varför denna behandling fungerar vet man inte.

Behandlingen kan vara svår att genomföra, och den kräver att man är motiverad. Längtan efter riktig mat är ofta det största problemet. Vanligen genomförs behandlingen genom att föra ner en tunn sond (plastslang) genom näsan och vidare bak i svalget ner genom matstrupen till magsäcken. Om man väljer att dricka näringslösningarna själv, tröttnar de flesta på det begränsade urvalet på smaker. Man kan lära sig att själv lägga ner sonden, och en variant är att dricka lite näringslösning själv på dagtid på skola/jobb och lägga ner sonden när man kommer hem för att klara att få i sig resten av näringslösningarna.

Kan Crohns sjukdom kontrolleras med kosten?

Ingen speciell diet (med undantag för exklusiv enteral nutrition) har visat sig effektiv för att förebygga eller behandla denna sjukdom. Vissa tycker att deras symtom förvärras av mjölk, alkohol, kryddor eller fiber. Patienterna uppmanas att ha en näringsriktig kost och undvika livsmedel som tycks förvärra symtomen. Men det finns inga tydliga rekommendationer. Vissa kan behöva extra vitamintillskott, och de flesta med Crohns sjukdom bör ta folsyra dagligen. Detta beror på en kombination av sämre upptag av näringsämnen och att användning av vissa läkemedel kan blockera effekten av folsyra.

Rökstopp

Att sluta röka är viktigt. Rökare har svårare sjukdomsförlopp och risken för att sjukdomen blossar upp är betydligt högre än hos dem som inte röker.