Malin lever med ny lever

Malin Brännberg, 29 år, är en av 136 personer som fick en ny lever transplanterad år 2007. Hon beskriver det som en omvälvande upplevelse.

– Innan operationen levde jag inte. Jag existerade bara. Nu lär jag mig hur det är att vara ”Malin” och inte bara mamma och leversjuk.

Malin har länge vetat om att hon är sjuk. När hon var 14 år fick hon Ulcerös kolit, en tarminflammation som år 2000 ledde till följdsjukdomen Primär Skleroserande Cholangit. Det är en sjukdom som skapar förträngningar i gallgångarna vilket gör att gallan inte kommer ut från levern och dammar av galla stannar i levern. Till slut får man skrumplever.
Att Malin som ung kvinna fick denna sjukdom är mycket ovanligt. Endast fyra procent av de som har Ulcerös kolit får följdsjukdomen, och av dem är det mest män över fyrtio år som drabbas.

Klåda och trötthet

Sommaren 2006 drabbades Malin av extrem klåda från topp till tå. Hon blev sjukskriven eftersom hon inte kunde sova på nätterna och hon var konstant trött. I september samma år genomgick hon en transplantationsutredning, men hon ansågs för frisk för att kunna ta sig in på transplantationslistan.

In på transplantationslistan

Innan jul upptäckte Malin en bula precis där revbenen går ihop och en ny undersökning gjordes. Nu var huvudgallgången endast två millimeter mot normala sex millimeter och Malin kvalificerade sig in på listan. Det gäller att hålla sig tillräckligt sjuk, men även tillräckligt frisk för att övervägas som mottagare och Malin var nu en av dem. Då hon hade vätska i buken och en förstorad lever fick Malin börja använda sina graviditetskläder. I vanliga fall är hon liten och nätt, men nu blev det mer runt bålen.

Alltid kontaktbar

Att stå på en transplantationslista innebär att man alltid måste vara nåbar.

– Jag fick alltid tänka efter så att mobilen var laddad och att det fanns täckning där jag var, säger Malin. Dessutom skulle jag kunna ta mig till sjukhuset på högst två timmar. Men det var inga problem eftersom jag ändå var för trött för att orka med längre resor.

Samtal från sjukhuset

Första samtalet som Malin fick från sjukhuset om att det fanns en lever för henne kom mitt i natten. Familjen började genast göra sig i ordning, men fjorton minuter senare ringde sjukhuset igen och sa att levern inte var tillräckligt fin. Besvikna var det bara att somna om och fortsätta vänta.

Det skulle dröja två månader innan nästa samtal kom. Denna gång skedde det på förmiddagen. Maken Anders var på jobbet och Malin hade precis vaknat upp från sin dagliga tupplur som hon alltid tog när dottern blivit lämnad på dagis.

Rädslan för ett nytt avblås fanns, men Malin visste också att de aldrig kunde veta förrän hon låg på operationsbordet om det skulle bli en operation eller inte.

– Risken för att dö på bordet fanns självklart, men jag var aldrig rädd för att dö. Jag var bara rädd för att Kajsa skulle få växa upp utan sin mamma.

Det blev aldrig något avblås. Malin fick en hel ny lever efter att ha blivit opererad under sju timmar. När hon vaknade upp var hon jättetörstig, men mådde bra och även om det gjorde ont så gjorde det mindre ont än vad hon trodde att det skulle göra.

Rehabilitering

Två veckor låg Malin kvar på sjukhuset och fick sjukgymnastik och lära sig medicinering. Efter cirka en vecka fick hon en lindrig avstötning vilket är vanligt. Av medicinen som användes för att minska avstötningen fick Malin väldiga hallucinationer, och det är inget hon vill uppleva igen.

– Jag såg skrikande barnansikten i en tavla och det kom fram en liten tomte och pratade med mig. Jag höll mig även vaken i över fyrtio timmar.

Efter utskrivningen går Malin på täta kontroller och kontrollerna kommer att fortsätta livet ut även om de inte kommer att ske lika frekvent. Hennes kropp läker fortfarande och medicinerna påverkar kroppen mycket, men kroppen känns mycket friskare än innan och Malin fokuserar på att anpassa sig både fysiskt och psykiskt till sitt nya liv.

– Jag känner att jag mår bra eftersom jag kan klaga på värk i en tå. Sådant var ingenting jag reagerade över tidigare. Då hade jag mycket värre problem. Nu är jag varje dag tacksam över livet och småkrämpor är en del av det.