Tuberkulos – undersökningar och diagnostik

Tuberkulintest

Det första steget för att diagnostisera tuberkulos är ett enkelt hudtest. Tidigare använde man Pirquet (rispade i huden). I början av 2000-talet gick man över till Mantoux-metoden. Testet innebär att en liten mängd tuberkulin sprutas in direkt under huden i underarmen. Efter 72 timmar ska en erfaren sjuksköterska eller läkare kontrollera armen och se efter om det har utvecklats en lokal reaktion på det tillförda materialet. Beroende på reaktionen bedöms testet som positivt eller negativt. Dessvärre är inte dessa tester 100 % säkra.

De kan vara falskt positiva:

• Det vill säga de är positiva även om man inte har tuberkulos, till exempel som en följd av att man är BCG-vaccinerad.

De kan vara falskt negativa:

• Det vill säga att de är negativa, även om man har tuberkulos.

Ett falskt negativt test kan bero på att man nyss har fått tuberkulos, det tar några veckor innan testet slår om (reagerar). Vid misstanke om detta blir man ombedd att komma tillbaka för ett nytt prov några veckor till månader senare.

Ett starkt försvagat immunsystem kan också ge ett falskt negativt test. 

IGRA-tester

IGRA-tester (Interferon Gamma Release Assay) används tillsammans med tuberkulintest.

Om hudtestet ger reaktion kan detta bland annat bero på tidigare vaccination. Blodproven (IGRA) har bättre förmåga att skilja mellan vaccination och infektion. Därtill kan det bli aktuellt med blodprov om det finns stark misstanke om smitta utan att hudtestet ger reaktion.

Blodproven (liksom andra tester för tuberkulos) har lite högre felprocent hos barn än hos vuxna.

Lungröntgen

En positiv reaktion ger en tydlig inflammationsreaktion (svullnad) lokalt och betyder att man troligen har tuberkulosinfektion. I så fall måste man få lungorna röntgade för att få klart om man har aktiv tuberkulos. En aktiv inflammation kan visa sig vid påvisning av knutor och hålrum (kaviteter) i lungorna.

Mikroskopi och odlingsprover

Om lungbilden visar tecken på tuberkulos eller ett urinprov tyder på sådan infektion, måste läkaren ta prov från magvätska eller sputum – det slem som kommer upp när man hostar. Proven testar på tuberkelbakterier. Om tuberkelbakterierna går att påvisa vid mikroskopi, är diagnosen klar inom några få timmar.

Provmaterial skickas också till laboratoriet för odling. Proven stryks då ut på ett tillväxtmedium som tuberkelbakterierna kan växa i (odling, kultur). Det tar 2–6 veckor för tillväxt av bakterier vid odling.

Nyare tillväxtmetoder kan ge svar tidigare. Eventuella bakterier som växer till, kan då testas mot olika läkemedel som används i behandlingen av tuberkulos. På det sättet kan man fastslå vilka mediciner som fungerar bäst.

Diagnostik hos barn

Att ställa diagnosen tuberkulos på barn är svårare än på vuxna. De har mer sällan symtom och tecken på sjukdomen, även om de kan vara ganska sjuka. Det kan också vara svårare att få barn att hosta upp saliv, vilket är helt nödvändigt för odling.

Spädbarn och små barn har också ofta falskt negativa resultat på hudprovet.