Behandling av tuberkulos

Historisk bakgrund

Fram till mitten av 1900-talet behandlades tuberkulos rutinmässigt på sanatorier, ofta i åratal. Klar, kall luft, mycket mat och mycket vila trodde man läkte lungorna och avstannade förloppet, som var så typiskt för sjukdomen (avmagring).

I dag är läkemedel hörnstenen i tuberkulosbehandlingen. Men behandlingen är fortfarande lång. Vanligen tar man antibiotika under 6–12 månader för att helt eliminera bakterierna.

Exakt vilka mediciner och längden på behandlingen beror på:

• Ålder.
• Allmänt hälsotillstånd.
• Resultatet av resistenstestet.
• Om man har tuberkulös infektion eller aktiv tuberkulos.

Behandling av tuberkulös infektion

Om proven visar att man har infektion med tuberkulos, men inte aktiv sjukdom, gör man vanligen bara en undersökning. Det kan dock i vissa fall vara aktuellt att läkemedelsbehandla så kallade "friska" nysmittade. Det gäller särskilt barn, ungdomar och unga vuxna.

Vid påvisad tuberkulos hos ett förskolebarn måste en individuell bedömning göras om när barnet kan gå tillbaka till förskolan. Barnläkare, infektionsläkare eller Folkhälsomyndigheten kan ge råd i en sådan situation. Barn med tuberkulös sjukdom är sällan smittförande.

Behandling av aktiv tuberkulos

Den som har fått diagnosen aktiv tuberkulos, startar vanligen behandlingen med fyra mediciner:

• Isoniazid
• Rifampicin
• Etambutol
• Pyrazinamid

Detta är Världshälsoorganisationens (WHO) rekommendation. Det kan dock finnas goda grunder till att man får en annan sammansättning av kuren, till exempel vid påvisad resistens (bakteriers förmåga att överleva) mot vissa läkemedel.

I vilket fall som helst måste man ta flera läkemedel samtidigt. Det finns idag tabletter som innehåller flera (alla) preparat i en och samma tablett – vilket gör medicineringen enklare. Samtidigt säkerställs att man får alla nödvändiga preparat som behövs för att förstöra tuberkelbakterierna.

Upplägget är att man, de första 2–3 månaderna, behandlas intensivt för att det ska gå att eliminera (döda) bakterierna. Därefter går man över till en mindre intensiv underhållsbehandling med vanligen endast två olika preparat. Oftast är man inlagd på sjukhus de första veckorna av behandlingen, eller tills testerna visar att man inte längre är smittsam.

Tuberkelbakterierna växer långsamt, detta är en av grunderna till att behandlingen av infektionen är långvarig, vanligen 6–12 månader. Efter några få veckor är man inte längre smittsam och man börjar känna sig bättre. Men det är helt avgörande att man fullföljer behandlingskuren och tar medicinerna noga enligt läkarens föreskrifter. Om man avslutar behandlingen för tidigt, eller hoppar över doser, kan det medföra att det utvecklar sig bakteriestammar som är motståndskraftiga mot den medicin som man använder. Dessa bakterier kan det bli mycket svårt att bli av med.

Läkemedelsresistenta stammar som inte blir behandlade, kan leda till livshotande sjukdom, särskilt hos personer med försvagat immunsystem. För att hjälpa personer att följa behandlingsreglerna har ett system utvecklats med direkt observerad terapi (DOT). Det vill säga att en vårdpersonal (eller annan person) ser till att man tar läkemedlet enligt gällande föreskrifter.

Biverkningar

Biverkningar av läkemedel mot tuberkulos är inte vanliga. Men när de förekommer, kan de vara allvarliga. Alla antituberkulösa läkemedel kan vara giftiga för levern. Rifampicin kan ge influensaliknande symtom som feber, frossa, muskelsmärtor, illamående och kräkningar. Etambutol kan ge synrubbningar, men förändringarna går tillbaka om behandlingen upphör vid första tecknet på problemet. Man undviker att använda etambutol på barn.

Man bör ta kontakt med läkare om man märker något av följande:

• Illamående eller kräkningar.
• Nedsatt aptit.
• Gulfärgad hud eller ögonvitor (gulsot).
• Feber som varar i tre eller flera dagar utan någon uppenbar grund, som förkylning eller influensa.
• Ömhet i magen.
• Nedsatt syn eller färgblindhet.
• Blod i urinen.

Behandling av multiresistent tuberkulos

Multiresistenta tuberkelbakterier (MDR – multi drug resistant) är bakterier som inte blir eliminerade med de vanliga antituberkulösa läkemedlen. Tillstånden uppstår på grund av att:

• Patienten hoppar över doser.
• Patienten inte fullföljer hela kuren.
• Patienten har fått fel behandlingsupplägg.

Detta ger bakterierna tid att utveckla mutationer som kan motstå behandling med de vanliga tuberkulosmedicinerna. På grund av att multiresistenta tuberkelbakterier sprider sig snabbt, kan de till slut göra all tuberkulos omöjlig att bota. Vissa experter menar därför att ineffektiv behandling är värre än ingen behandling alls.

Multiresistenta tuberkelbakterier kan behandlas. Det krävs dock minst två års behandling med läkemedel som kan vara mycket giftiga. Även om behandlingen lyckas kan patienter med denna form av tuberkulos behöva kirurgi för att ta bort infekterade områden eller reparera lungskada. Kostnaderna med denna behandling är också mycket, upp till 250 gånger, dyrare än vanlig behandling.

Det har också växt fram bakteriestammar som kan motstå ytterligare varianter av antibiotika, dessa omtalas som XDR (extencively drug resistant) och XXDR (extremely drug resistant även kallade TDR – totaly drug resistant).

Behandling av tuberkulos hos patienter med hiv/aids

Behandling av patienter med både tuberkulos och hiv är en utmaning. Patienter som är hiv-positiva är särskilt utsatta för att utveckla multiresistenta tuberkelbakterier och att tillståndet snabbt utvecklar sig från "sovande" till aktiv tuberkulos. Därtill kan aids- och tuberkulosläkemedlen motverka varandra så att deras effektivitet reduceras.

För att slippa sådana interaktioner (mediciner påverkar varandra) bör man, efter instruktioner från läkaren, eventuellt avsluta någon del av aids-behandlingen medan man tar en kort omgång med tuberkulosmedicin (som innehåller rifampicin). Eller så kan man behandlas med en tuberkulosregim där rifampicin ersätts av något annat läkemedel som inte interagerar med aids-medicinen.

Läkaren följer noga upp behandlingen och ändrar vid behov varaktighet och typ av läkemedel efter hand.