KOL och hur diagnos ställs

Det är vanligt att symtomen på KOL förväxlas med vanliga ålderstecken. Det beror bland annat på att KOL är en sjukdom som utvecklas långsamt och därför kan ta flera år att upptäcka. Att besvären kommer smygande gör att man kanske inte uppfattar dem som tecken på att man är sjuk, ett exempel är slemhostan som ju är ett vanligt symtom vid KOL. Många rökare upplever det som normalt med slemhosta eftersom de har vant sig vid den.

Även att lungorna fungerar sämre uppfattas ofta som ett normalt åldrande. Därför är det inte ovanligt att söka vård i ett så sent skede av sjukdomen som när lungornas funktion redan är nedsatta till hälften.

Att få rätt diagnos kan ta tid eftersom besvären kommer smygande. Den som har flera av följande symtom kan misstänka att man har fått sjukdomen:

• Andfåddhet. Att få svårare att andas vid ansträngning kan vara ett tecken på KOL. Vid långt framskriden KOL får man ofta andnöd även vid mindre ansträngningar. Detta kan kraftig begränsa rörelseförmågan.
• Slemhosta. Den som har KOL har ofta kronisk luftrörskatarr vilket yttrar sig som slemhosta.
• Väsande andning. Vid KOL är det vanligt med en andning som låter väsande, rosslande eller pipande. Det gäller särskilt vid ansträngning.
• Luftvägsinfektioner. Den som har utvecklat KOL får ofta långdragna infektioner i de nedre luftvägarna.
• Ofrivillig viktförlust och svullna fötter. Den som har svår KOL förlorar i regel också mycket i vikt. Om kroppen också samlar på sig vätska i vävnaden kan det bero på att även hjärtat har påverkats.

Diagnos

Diagnosen KOL bygger i första hand på patientens symtom. Diagnosen misstänks om det föreligger hosta, ökad slemproduktion och andningssvårigheter. Misstanken om KOL förstärks om den person det gäller dessutom röker eller har varit utsatt för någon annan typ av luftförorening.

Ibland är det svårt att själv skilja sina symtom på KOL från andra sjukdomar som till exempel astma:

• En skillnad mellan de två sjukdomarna är att andnöden vid KOL utvecklas långsamt, under många års tid. Vid astma däremot får man ofta anfall av andnöd.
• En annan skillnad är att det är mer vanligt med allergiska sjukdomar hos de personer som har astma.
• Det är framför allt svårt att skilja astma från KOL om man har haft astma sedan unga år och därefter börjat röka och på grund av detta fått förvärrade andningsbesvär. 
• Men eftersom både KOL och astma är vanliga sjukdomar finns det naturligtvis också personer som får båda sjukdomarna.
• Hos äldre personer kan symtomen vid KOL vara svåra att skilja från symtom som orsakas av hjärtsvikt. Då brukar en noggrann undersökning, som kan innefatta lungfunktionsmätning (spirometri), EKG, blodprover och lungröntgen kunna ge svar.

Kroppsundersökning 

Ofta kan en läkare ställa rätt diagnos om man beskriver sina symtom noggrant. Det kan räcka med att beskriva sina symtom för att läkaren ska misstänka att det handlar om KOL. Man brukar då få genomgå en vanlig kroppsundersökning.

Om man bara har en lindrig form av KOL märks i regel inget onormalt vid denna undersökning men om sjukdomen har pågått under en längre tid syns oftast tydliga tecken. Vid långt framskriden sjukdom är det vanligt med:

• Förstorad bröstkorg.
• Märkbar avmagring.
• Snabb andning och med förlängd utandning även vid lättare ansträngning.
• Ljuden ofta låter dämpade när läkaren lyssnar på hjärta och lungor med stetoskop.
• Ett mer ihåligt ljud än normalt om läkaren knackar på bröstkorgsväggen.
• Svullna fötter och underben. Det kan tyda på att även hjärtat påverkats, vilket också kan medföra att levern svullnar.

Vid vanlig undersökning med stetoskop på läkarmottagningen hörs ofta många främmande ljud över lungorna hos patienter med KOL, men detta är bara en indikation eftersom en säker diagnos inte kan ställas med det här instrumentet. Samma ljud kan också höras vid bronkiter eller lunginflammationer.

Spirometri 

För att komplettera den vanliga kroppsundersökningen och få ett mer säkert svar på om det är KOL man lider av kontrolleras lungfunktionen genom en mätning med så kallad spirometri. Sådan lungfunktionstest ska ske både före och efter inhalation av luftrörsvidgande läkemedel.

Det är inte möjligt att ställa en säker KOL-diagnos om inte spirometri utförs.

Om spirometrin visar att luftflödet genom luftvägarna är nedsatt har den undersökte en så kallad obstruktiv lungfunktionsnedsättning. Om lungfunktionen fortfarande är nedsatt efter inhalation av luftrörvidgande läkemedel är obstruktionen kronisk och liktydig med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Observera att även astma är en obstruktiv lungsjukdom men att inhalation av luftrörvidgande läkemedel vid denna sjukdom normaliserar lungfunktionen. Astma skulle därför kunna kallas för periodiskt obstruktiv lungsjukdom. Både astma och KOL är kroniska sjukdomar men det är bara KOL som har kronisk obstruktion.

Lungfunktionstest med spirometri används också för att bestämma sjukdomens allvarlighetsgrad. Vid spirometri mäts luftströmmens hastighet ut ur lungorna, samt den volym som man andas in och ut. De värden som mäts är bland annat de som kallas forcerad vitalkapacitet (FVC) och forcerad expiratorisk volym under en sekund (FEV₁). Med hjälp av FVC och FEV₁ kan läkaren med god exakthet fastställa om patienten har KOL samt hur allvarligt tillståndet är.

Lungröntgen och datortomografi

Vid diagnostik av KOL ingår ofta även en lungröntgen och ibland ingår också en datortomografiundersökning av bröstkorgen. Dessa undersökningar görs i första hand för att utesluta andra orsaker till symtomen och är egentligen inte till så stor nytta för diagnostiseringen av KOL. Tidigt under sjukdomsförloppet förekommer nämligen få eller inga röntgenförändringar. Förändringarna uppstår vanligtvis först senare under förloppet när patienten är fullt medveten om sjukdomen.

Ibland kan det vara nödvändigt att göra en ultraljudsundersökning av hjärtat för att bedöma om tillståndet medför ett skadligt förhöjt tryck i lungartärerna.

Blodprover

Blodprover tas framförallt för att utesluta andra sjukdomar. För att i ett första steg bedöma om symtomen beror på hjärtsvikt kan kan ett blodprov kallat NT-proBNP tas. Ett normalt NT-proBNP talar starkt emot hjärtsvikt. Om läkaren misstänker lunginflammation kan blodprover för att spåra eventuell infektion behöva tas.  Bland patienter med KOL som är under 50 år bör alfa-1-antitrypsin tas, då alfa-1-antitrypsinbrist kan vara orsak till KOL i yngre åldrar. Vid svår KOL tas ibland blodgas för att bestämma syre- och kodioxidhalten i blodet. Ett sådant prov måste tas från en pulsåder, till skillnad från vanliga blodprov som tas från vener. Provet tas oftast från handleden.