KOL, en översikt

Lungorna

Lungorna är två svampaktiga organ i bröstkorgen, omgivna av en tunn, fuktig hinna som kallas lungsäck eller pleura. Höger lunga består av tre lober och vänster lunga av två. Cirka 90 procent av lungorna är fyllda med luft, resten består av lungvävnad.

När man andas in leds luften via luftstrupen (trakea) till de två huvudbronkerna. Huvudbronkerna leder till vardera lungan, där de förgrenar sig som ett träd i miljontals mindre grenar som kallas bronkioler. Bronkiolerna slutar som mycket små druvklasliknande luftbåsor som kallas alveoler. Det finns över trehundra miljoner alveoler i lungorna. Varje alveol är omgiven av en tunn hinna som avskiljer den från tunna blodkärl (kapillärer). Kapillärerna är de tunnaste blodkärlen i kroppen. I alveolerna passerar syre från luften över i blodet. Samtidigt kan koldioxid passera från blodet ut i alveolerna.

Vad är KOL?

KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är namnet på en grupp kroniska lungsjukdomar som leder till att luftflödet genom luftvägarna försvåras. Vanliga följder av KOL är kronisk bronkit och emfysem. KOL utvecklas under många år och de flesta som får KOL är äldre än 40 år. Det är ett vanligt förekommande tillstånd, och förekommer i Sverige hos fem till tio procent av personer över 40 år. Många har KOL utan att veta om det.

Symtom

Typiska symtom vid KOL är andfåddhet, hosta, frekventa luftvägsinfektioner och nedsatt fysisk prestationsförmåga. Vissa personer kan få besvär med mycket slem som kommer från luftrören. Andfåddheten uppmärksammas framför allt vid fysisk ansträngning. 

Orsak

Rökning är den huvudsakliga orsaken i cirka 80 procent av alla som har utvecklat KOL. Andra orsaker är luftföroreningar, såsom långvarig och kraftig exponering för damm och kemikalier. Frekventa, allvarliga luftvägsinfektioner kan också skada lungorna och leda till KOL. Hos cirka en på 100 personer med KOL beror sjukdomen på en ärftlig brist på ett enzym som heter alfa-1-antitrypsin. Den orsaken ska framför allt övervägas hos personer som utvecklat KOL före 40 års ålder. Hos vissa personer kan man inte hitta en tydlig orsak. 

Vid KOL uppstår det svårigheter att andas ut luften ordentlig. KOL beror på att det uppstår skador på luftvägarna. Skadorna gör att elasticiteten i de små luftvägarna längst ut i lungträdet minskar så att de lättare kollapsar under utandning. Dessutom kan det bildas rikligt med tjockt slem. Slemmet förvärrar andningen ytterligare och ökar risken för luftvägsinfektioner. När lungvävnaden skadas kan det uppstå emfysem, vilket innebär att det bildas hålrum i lungorna som inte bidrar till andningen. Detta gör det ännu svårare för lungorna att ta upp syre och avlägsna koldioxid. 

Diagnos

Sjukdomshistorien är karakteristisk med rökning under många år, och hosta och andfåddhet som förvärras från 40 års ålder. 

Lungfunktionsmätning (spirometri) bekräftar diagnosen. Detta är den mätning då man blåser in luft i en apparat som mäter hastigheten av luftflödet i luftvägarna, och den sammanlagda mängden luft som man kan andas in och ut. Den ger också ett mått på hur olika läkemedel påverkar lungfunktionen. Man kan med hjälp av denna undersökning ofta skilja mellan astma och KOL. 

Röntgenbilder av lungorna kan vara helt normala, och behövs inte för att ställa diagnosen. Bilder tas dock ofta om det finns symtom och tecken såsom långvarig hosta eller andningssvårigheter, för att bedöma om det kan finnas tumörer (till exempel lungcancer), sjukliga vidgningar av luftrören eller lunginflammation.

Behandling

Målsättningen med behandlingen är att bromsa sjukdomsutvecklingen och minska besvären. Rökstopp är den absolut viktigaste åtgärden. På vårdcentralen kan man få stöd för att sluta röka. Man kan också få hjälp via Sluta-röka-linjen.

Regelbunden fysisk aktivitet såsom till exempel promenader är viktigt. Det minskar andningsbesvären och tröttheten. Både konditions- och styrketräning rekommenderas och studier tyder på positiva effekter även efter lätta träningsprogram.

Läkemedel används för att lindra besvären vid KOL och kan i vissa fall minska risken för perioder med försämringar:

• Läkemedel som vidgar luftvägar (så kallade beta-2-agonister och antikolinergika) är de viktigaste och mest använda läkemedlen. Om och vilka läkemedel man får beror på svårighetsgraden av KOL, hur mycket symtom man har och om man har haft perioder med tillfällig försämring som har krävt sjukvård. 
• Kortison är ett ämne som hämmar inflammation i kroppen. Kortisontabletter är viktiga under perioder med tillfällig försämring av KOL. Hos personer med stor risk för att få försämringar av KOL, framför allt de som behöver läggas in på sjukhus, kan kortison som inhalation ha effekt för att förebygga försämringsperioder. 
• Antibiotika kan ibland behövas vid kraftiga luftvägsinfektioner om man har KOL, men inte alltid. Sjukvården gör en bedömning om antibiotikabehandling behövs. 
• Influensa- och pneumokockvaccination rekommenderas samt vaccin mot covid-19 enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.
• Vid akuta inläggningar på sjukhus kan det bli nödvändigt att ge syrgas. Hos vissa personer med svår KOL kan syrgas i hemmet behövas. 

Behandlingsplan

Vid KOL kan det vara bra att tillsammans med sin läkare eller sjuksköterska göra en skriftlig behandlingsplan där man sätter upp mål för behandlingen och hur de ska uppnås. I behandlingsplanen kan man också skriva upp sina läkemedel för KOL och hur man ska göra vid försämringsperioder.

Prognos

KOL är en kronisk sjukdom som gradvis utvecklas mot en sämre lungfunktion. Vid rökstopp och adekvat behandling kan denna utveckling emellertid försenas betydligt. Man är mer utsatt än andra för att få förkylningar och influensa. Vaccin mot influensa rekommenderas varje höst.

Om man inte gör något för att förbättra situationen, är det vanligt att KOL-patienter efter en tid utvecklar hjärtsjukdom eller sviktande lungfunktion. Det är särskilt vanligt om man har en fortsatt exponering för rök/luftföroreningar. 

Filmer från Riksförbundet HjärtLung: