Läkemedelsbehandling vid astma

Astma och läkemedel

Astma är en sjukdom med en kronisk inflammation i luftvägarna som gör att luftvägarna reagerar genom att dra ihop musklerna i de mindre luftvägarna om de irriteras. Det kan till exempel vara allergier, kall luft eller föroreningar i luften. Till följd så blir luftrören trånga vilket den sjuke upplever som andfåddhet. Det bildas dessutom ofta onormala mängder slem, något som förstärker problemet.

Behandlingen vid astma består av åtgärder för att förebygga en försämring av astman och läkemedelsbehandling. De förebyggande åtgärderna vid astma består ofta av att undvika saker som irriterar luftvägarna. De läkemedel som används för att behandla astma motverkar inflammationen och slappnar av musklerna i luftvägarna.

Målet med all astmabehandling är att man ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Detta innebär en normal eller så god lungfunktion som möjligt, god fysisk prestationsförmåga och låg risk för akut och allvarlig försämring. Ett mål är också att biverkningarna av behandlingen ska vara minimala.

Hur tas astmamedicin?

Den viktigaste delen av behandlingen av astma utgörs av mediciner som andas in, inhaleras. Dessa läkemedel kommer direkt ned i lungorna och verkar precis där de behövs medan det inte kommer så mycket medicin till resten av kroppen. Inhalationsläkemedel kommer ofta i antingen en sprejform eller i pulverform.

Inhalator rekommenderas

Astmaspray, spacer och nebulisator som alternativ

Astmaspray 

Olika astmamediciner

Inhalationssteroider

Kortikosteroider är inflammationsdämpande medicin som kommer i olika former, såsom tabletter, sprutor och inhalationer. Kortikosteroider som inhaleras, inhalationssteroider, är hörnstenen i all astmabehandling. De har långvarig effekt, förhindrar försämringar och förebygger farliga astmaanfall. Läkemedlen ger inte effekt på en gång, utan det kan ta flera dagar från det att patienten börjar med astmamedicinen tills att medicinen verkar.

Ofta kombineras kortikosteroider med långverkande luftrörsvidgande medicin (se nedan). I Sverige finns idag olika kombinationspreparat med både inhalationssteroid och långverkande luftrörsvidgande.

Biverkningar vid användning av inhalationssteroider är ovanliga men hosta, halsirritation och samt svampinfektioner i munhåla och svalg kan förekomma. För att förebygga svampinfektioner i munnen är det viktigt att skölja munnen efter inhalation. 

Exempel på inhalationssteroider vid astma:

• Budesonid
• Flutikason
• Beklometason
• Ciklesonid
• Mometason

Luftrörsvidgande medicin, beta-2-agonister

Luftrörsvidgande medicin, eller beta-2-agonister, spelar en viktig roll i läkemedelsbehandlingen av astma. Dessa mediciner verkar genom att minska spänningen i luftrörens muskler, vilket leder till att luftrören öppnas. Det finns både kortverkande preparat, som har effekt i 4–6 timmar, och långtidsverkande preparat som har minst 12 timmars verkan. Alla kortverkande luftrörsvidgande har snabb effekt och är bra att använda om man märker att man har astmasymtom. Vid ett allvarligt astmaanfall kan man ge kortverkande luftrörsvidgande flera gånger. De långtidsverkande typerna är framför allt tänkta att användas så man inte behöver de kortverkande. Vissa långtidsverkande preparat har också snabb effekt, såsom läkemedlet formoterol. Sådana kan därför också användas för att lindra astmaanfall snabbt, men det är viktigt att inte överskrida maximal dagsdos.

De vanligaste biverkningarna är skakningar, oro och huvudvärk. Hög eller oregelbunden hjärtfrekvens kan förekomma men är inte farlig hos för övrigt hjärtfriska.

Exempel på kortverkande luftrörsvidgande medicin vid astma:

• Salbutamol
• Terbutalin

Exempel på långverkande luftrörsvidgande medicin vid astma:

• Formoterol
• Salmeterol
• Indakaterol
• Glykopyrron
• Vilanterol
• Olodaterol

Leukotrienantagonister

Leukotrienantagonister verkar genom att dämpa inflammationen i luftrören. Läkemedlet som finns heter montelukast och finns som tablett, tuggtablett och granulat (pulver). De kan användas tillsammans med inhalationssteroider och luftrörsvidgande.

De vanligaste biverkningarna är huvudvärk, ökad rörlighet och buksmärta.

Övriga läkemedel vid astma

Om astman inte går att kontrollera med hjälp av inhalationssteroider, luftrörsvidgande och/eller leukotrienantagonister kan andra mediciner prövas. Det finns medicin som motverkar kroppens antikroppar som är kopplade till allergi. Teofyllin verkar genom att muskulaturen i bronkerna slappnar av så att öppningen blir större. Även en annan typ av luftrörsvidgande, antikolinergika, kan prövas. Hos personer med allergisk astma som inte får god kontroll med vanliga astmaläkemedel kan immunterapi/allergivaccination prövas. Traditionellt ges sådan behandling i sprutform med ökande dos av det allergiframkallande ämnet. Numera har det också tillkommit tabletter som kan tas mot gräspollenallergi och husdammskvalster.

Behandlingstrappa

En behandlingstrappa innebär att man startar behandlingen på steg 1. Om behandlingen på steg 1 inte räcker för att få sjukdomen under kontroll, eller om man har svårare besvär från början, går man till nästa steg eller ännu ett steg högre i behandlingstrappan. Om symtomen är under kontroll under lång tid kan man gå tillbaka till ett trappsteg lägre. Tanken med en behandlingstrappa är att hitta den minsta dos som är verksam, så att man får en god symtombehandling med minsta möjliga biverkningar.

Behandlingstrappan används också så att patienten på egen hand, enligt en skriftlig behandlingsplan från läkaren, exempelvis kan gå upp ett steg om denne upplever en tillfällig försämring av astmabesvären (till exempel i samband med förkylning).

Behandlingstrappa vid astma

Vilka läkemedel som finns på varje steg i behandlingstrappan vid astma varierar från patient till patient. Behandlingen skräddarsys så att den är anpassad efter den enskilda patientens behov. 

I samtliga steg i astmatrappan rekommenderas att man har tillgång till kortverkande luftrörsvidgande (beta-2-agonist) som har en snabbt insättande effekt mot astmaanfall, såsom terbutalin eller salbutamol. 

Steg 1

På steg 1 i behandlingstrappan vid astma börjar man med en luftrörsvidgande medicin, beta-2-agonist. Medicinen används vanligen inte regelbundet utan endast när astmaanfall uppstår, med symtom som till exempel hosta och pipande ljud i bröstet. Det kan också vara aktuellt att använda detta läkemedel före fysisk aktivitet, till exempel vid ansträngningsutlöst astma eller före vistelse i kall luft. I de flesta fall handlar det om en kortverkande luftrörsvidgande medicin som har effekt i cirka fyra timmar.

Nyare riktlinjer rekommenderar att alltid ta inhalationssteroider när man behöver kortverkande luftrörsvidgande för att få bättre symtomkontroll och lägre risk för att få (allvarliga) astmaförsämringar. Man kan i så fall ta en inhalator som har såväl luftrörsvidgande medicin och kortison i sig eller så tar man en inhalation med kortison varje gång man tar luftrörsvidgande medicin. En vanlig inhalator som innehåller såväl luftrörsvidgande och inhalationssteroid innehåller kombinationen budesonid och formoterol.

Steg 2

På steg 2 i behandlingstrappan rekommenderas en kombination av inhalationssteroider och luftrörsvidgande. Vanligen rekommenderas en fast kombination av långverkande luftrörsvidgande medicin (till exempel formoterol) och inhalationssteroid. Ett alternativ är två olika inhalatorer, en med inhalationssteroid och en med kortverkande luftrörsvigande medicin vid behov. Därmed överensstämmer behandlingen på steg 2 i behandlingstrappan. 

Steg 3

På steg 3 rekommenderas en låg till medelhög dos av inhalationssteroid tillsammans med långverkande luftrörsvidgande medicin. Kortverkande luftrörsvidgande eller långverkande luftrörsvidgande med snabbt insättande effekt (formoterol) tas vid behov. Den högsta dosen av formoterol är 36 mikrogram per dygn.

Steg 4

På steg 4 rekommenderas inhalationskortikosteroider i medelhög till hög dos, långverkande luftrörsvidgande medicin med eller utan tillägg av leukotrienantagonist. Kortverkande luftrörsvidgande eller långverkande luftrörsvidgande med snabbt insättande effekt (formoterol) tas vid astmaanfall. Den högsta dosen av formoterol är 36 mikrogram per dygn.

Steg 5

Steg 5 är högsta steget i behandlingstrappan, det vill säga den starkaste astmabehandlingen. Denna nivå motsvarar steg 4 men med tillägg för särskild astmabehandling, såsom behandling som motverkar vissa antikroppar eller tillägg av särskilda hjälpmedel.

Behandling vid allergi och astma

Om effekten av standardbehandlingen inte fungerar tillräckligt bra, är det möjligt att prova hyposensibiliserande behandling (allergivaccin, immunterapi). Traditionellt har allergivaccination gjorts med injektioner av ökande mängder av de allergiska substanserna (allergener). Numera finns det också tabletter mot gräspollenallergi och husdammskvalster.

Uppföljning av astmabehandling

Det är mycket viktigt att följa upp läkemedelsbehandlingen vid astma. Det viktigaste är att astmasymtomen minskar och att man mår bra. Det krävs ofta en del besök till sjukvården för att se till att astmabehandlingen är korrekt – inte för lite, men inte för mycket läkemedel. Astman är inte under kontroll om man har astmasymtom under dagen mer än två gånger i veckan, vaknar på grund av astma, behöver luftrörsvidgande medicin på grund av symtom eller känner sig begränsad i fysisk aktivitet på grund av astma.

Oftast görs en uppföljning genom att mäta luftflödet med spirometri, där man med hjälp av en dator kan bedöma om luftrören är trånga. Om astmabehandlingen är framgångsrik hittar man inga tecken på trånga luftrör vid en sådan undersökning. 

Det kan vara en god idé att föra dagbok om man har svårt att identifiera faktorer som gör att astman försämras.