Ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion

Vad är ansträngningsutlöst bronkkonstriktion?

Ansträngningsutlöst bronkkonstriktion utlöses av fysisk aktivitet och träning och gör att det känns trångt i luftrören när man andas. Det handlar om en övergående trånghet i luftvägarna (reversibel luftvägsobstruktion, bronkospam) som uppstår under eller kort tid efter ansträngning. Tillståndet är mycket vanligt hos personer med astma och kallas därför också för ansträngningsutlöst astma eller ansträngningsastma. Över 90 % av alla personer med astma får förvärrade symtom i samband med fysisk ansträngning. Ansträngningsutlöst bronkkonstriktion förekommer dock också hos personer som inte har astma, och man uppskattar att ungefär en av tio personer upplever att det kan kännas tungt att andas vid ansträngning. 

Symtom på ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion

Ansträngningsutlöst bronkkonstriktion ger samma symtom som av astma. Typiskt är att symtomen uppstår i samband med högintensiv uthållighetsträning/konditionsträning. Risken är störst vid träning i kall och torr luft, vid föroreningar såsom avgaser och/eller om det finns mycket pollen i luften. Det leder till irritation av luftvägarna vilket gör att muskulaturen i luftvägarna drar ihop sig och det kan kännas tungt eller svårt att andas. De främsta besvären är kraftig hosta, pipande i bröstet och tung andhämtning, tryckande smärta i bröstet och snabb utmattning. Besvären kommer vanligen inom 15 minuter efter ansträngningens början eller redan under pågående träning. Ofta sker en spontan förbättring vid vila inom en timme. Ungefär hälften av personerna kan därefter få mindre uttalade symtom vid fortsatt träning. 

Orsak till varför det blir tungt att andas

De flesta människor andas genom näsan. På väg från näsan ner till lungorna värms luften upp, fuktas och rensas på damm och små partiklar. Vid ansträngning andas människor ofta genom munnen. Resultatet blir att den luft som kommer ner i lungorna är kallare och torrare och innehåller mer damm. Kall luft är speciellt ett problem vid utomhusaktiviteter om vintern. Allt detta har en irriterande effekt på lungorna och hos vissa personer utlöser det sammandragning av musklerna i luftrören – bronkkonstriktion – vilket gör det tyngre att andas.

Diagnos

Det kan vara svårt att hitta rätt diagnos från start eftersom det finns ett flertal diagnoser som kan ge andningsbesvär vid ansträngning och träning. Det är framför allt viktigt att bedöma om tillståndet är en del av en underbehandlad astma eller inte. Det är också viktigt att utesluta andra sjukdomar såsom kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), hjärtsjukdom eller sjukdomar i öron-näsa-halsområdet.

Vid misstanke om ansträngningsutlöst bronkkonstriktion eller ansträngningsastma görs en lungfunktionsmätning med hjälp av en dator, en så kallad spirometri. Om denna spirometriundersökning visar att passagen av luft är försvårad kan det tyda på astma eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Om inhalation av ett luftrörsvidgande läkemedel visar en markant förbättring i luftflöden talar detta för en bakomliggande astma.

Om spirometrin är normal och personen som har besvär inte är elitidrottare, kan man göra en provbehandling med kortverkande luftrörsvidgande som tas en kvart före ansträngningen. Man kan då följa upp effekten efter någon vecka. 

Om provbehandlingen inte har tillräcklig effekt, eller om besvären begränsar patienten i att utföra idrottsaktiviteter, kan man bli remitterad för en provokations- eller belastningstest. I så fall gör man flera spirometriundersökningar, såväl före som efter belastning. Belastningen kan vara fysisk ansträngning, överdrivet kraftig andning (hyperventilation) eller ämnen som irriterar luftvägarna. I vanliga fall rekommenderas i så fall standardiserade test, vilket betyder att tester utförs på ett sätt som gör att det går att upprepa. Det kan till exempel vara en fast temperatur och luftfuktighet.

Om mätningarna inte kan påvisa ansträngningsutlöst bronkkonstriktion föreligger sannolikt ingen trånghet i luftvägarna och möjliga andra orsaker till symtomen ska övervägas. Hos personer med dålig fysisk kondition försvinner ofta andningsbesvären direkt när träningen upphör, till skillnad från dem med ansträngningsutlöst bronkkonstriktion eller ansträngningsastma. 

Behandling av ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion

Det finns bra behandling mot ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion så det finns ingen anledning till att någon ska sluta träna eller idrotta. Tvärtom är det viktigt för alla att utöva regelbunden fysisk aktivitet.

Man kan förhindra ansträngningsutlöst bronkkonstriktion genom att värma upp ordentligt före träningen. Många upplever en ”bra” period från mindre än en timme efter uppvärmningen till efter tre timmar. Prova därför med att lägga uppvärmningen så att eventuella tävlingar inträffar under detta tidsintervall. Inte alla upplever att uppvärmning minskar luftvägsbesvären. Om man är medveten om att man är allergisk mot exempelvis pollen är det bäst att vara försiktig de dagar då pollenhalten är som högst. Likadant bör träningen begränsas vid förkylningar.

Den viktigaste läkemedelsbehandlingen mot ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion består av så kallade kortverkande luftrörsvidgande medicin, beta-2-agonister. Luftrörsvidgande medicin verkar genom att vidga de trånga luftrören så att luften lättare kan passera när man andras. Effekten inträder snabbt och medicinen ska därför tas endast 15–20 minuter före planerad ansträngning. Den luftrörsvidgande effekten kvarstår i fyra till sex timmar och medicinen kan tas flera gånger per dygn.

Vid otillräcklig effekt av kortverkande luftrörsvidgande eller om man behöver kortverkande luftrörsvidgande medicin ofta, rekommenderas förebyggande läkemedel. Den här behandlingen är framför allt aktuell hos personer med samtidig astma men kan också prövas hos personer utan astma. Vanligen ges då inhalationssteroider eller leukotrienantagonister, såsom vid läkemedelsbehandling av astma. Vissa läkemedel räknas som dopning så det är viktigt att kontrollera vilka och hur mycket läkemedel man får ta.

Praktiska råd vid ansträngningsastma och ansträngningsutlöst bronkkonstriktion

• Öka den fysiska kapaciteten, det vill säga träna regelbundet.
• Värm upp i minst tio minuter före den fysiska aktivitetens början.
• Täck över mun och näsa med en sjal eller mask vid kallt och torrt väder.
• Träna i varma och fuktiga miljöer om möjligt.
• Undvik luftallergener och luftföroreningar.
• Varva ner och minska intensiteten på träningen gradvis.
• Undvik tobaksrök. 
• Vänta minst två timmar efter en måltid innan man börjar med träningen.