Benskörhet (osteoporos)

Benskörhet är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Risken är starkt kopplad till stigande ålder och livstidsrisken för en kvinna i Sverige att få en fraktur beroende på benskörhet är så hög som 50 procent och cirka 25 procent för män.

Orsaker till benskörhet

Två viktiga orsaker till benskörhet är tobaksrökning och låg fysisk aktivitet. Det kvinnliga könshormonet östrogen är viktigt för skelettets styrka hos kvinnor, liksom testosteronet hos männen. Att som kvinna ha passerat klimakteriet (övergångsåldern), särskilt om det skett tidigt, ökar risken. Brist på kalk och D-vitamin förekommer också som orsak.

Vissa kroniska sjukdomar (exempelvis KOL, reumatiska sjukdomar, kronisk njursvikt och Cushings syndrom) kan leda till skeletturkalkning. Detta kallas då sekundär osteoporos. En längre tids behandling med kortison i tablettform ökar risken för benskörhet, vilket bör uppmärksammas av sjukvården.

Symtom vid benskörhet

Benskörhet ger inga symtom förrän det uppstår en fraktur, de vanligaste frakturerna som är kopplade till benskörhet är handledsfraktur, överarmsfraktur, höftfraktur och l kotkompressioner. Så ska benskörhet behandlas och därmed frakturer förebyggas, behöver bentätheten mätas och eventuell benskörhet upptäckas.

Diagnos

Misstanke om benskörhet kan väckas i samband med en fraktur. Vid utredning mäts bentätheten med en så kallad DEXA, en maskin som använder röntgenstrålning i låg dos för att mäta bentätheten. Det förekommer också att man använder ultraljud eller datortomografi för att bilda sig en uppfattning om bentätheten. I sjukvården bör det ingå som rutin att göra en DEXA-mätning på patienter som bedöms tillhöra en riskgrupp eller inför att vissa mediciner sätts in som kan leda till benskörhet. Sådan medicinering kan vara långtidsbehandling med kortison mot reumatiska sjukdomar eller så kallade aromatashämare mot bröstcancer.

Vid konstaterad benskörhet bör läkarundersökning och vissa blodprov tas för att finna orsaken till benskörheten vilket ger underlag för rådgivning om livsstil och lämplig behandling. Benskörhet kan också vara ett indirekt tecken på andra sjukdomar som kan behöva utredas och behandlas.

Sjukdomen är sällsynt före 55 års ålder. Förekomsten stiger därefter kraftigt med åldern. Kvinnor drabbas oftare än män.

[ReadMoreLinkBoxSecond]

Behandling av benskörhet

n del av orsakerna till benskörhet nämnda ovan kan påverkas med livsstilen. Främst gäller det rökstopp och att inte vara för stillasittande. Särskilt promenader eller andra aktiviteter utomhus stärker skelettet. Det är också viktigt för bildningen av D-vitamin i kroppen att vi vistas ute i dagsljus, för de flesta räcker det med 15 minuters solljus per dag.

Om detta inte räcker kan en medicinering behövas. Som basbehandling ges kalk och D-vitamin, detta kombineras med så kallade bisfofonater som vecko- tablett eller som dropp en gång om året . Det finns också ett läkemedel som ges som en injektion en gång varje halvår. De är läkemedel som kan öka skelettets kalciuminnehåll och minska risken för benbrott. Kalcium och D-vitamin enbart rekommenderas bara om man har en konstaterad brist eller tillhör en riskgrupp för att utveckla en brist. Det är idag däremot sällsynt att någon rekommenderas ta östrogen eller testosteron enbart för att stärka skelettet. Kvinnor som får östrogen på grund av klimakteriebesvär har också en positiv effekt på sitt skelett.

[ReadMoreLinkBoxThird]

Prognos

Har man en gång fått ett benbrott som orsakats av benskörhet löper man större risk för ytterligare benbrott. Risken är drygt fördubblad, men beror på hur lågt skelettets kalciuminnehåll är och på benägenheten att falla. En behandling av benskörheten minskar till stor del risken för en ny fraktur.

Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om osteoporos på NetdoktorPro » Visa ICD-10/diagnoskod för osteoporos »