Hormoner mot klimakteriebesvär kan orsaka cancer
Många kvinnor får östrogenbehandling mot värmevallningar och svettningar kring klimakteriet. Enligt tidigare forskning ökar risken för att få cancer i bland annat äggstockarna först efter mer än tio års behandling med östrogenpreparat, men dessa rön får nu mothugg. När forskare vid Oxford University nu gått igenom över 50 studier med totalt över 20 000 medverkande kvinnor från olika länder visade det sig att risken för att drabbas av äggstockscancer ökade med 40 procent redan efter några få års användning av pillren, rapporterar TT.
För gruppen kvinnor som börjar ta hormoner i 50-årsåldern och behandlas under fem års tid innebär det ett extra cancerfall per 1 000 användare och ett extra dödsfall per 1 700 användare, hävdar Richard Peto, en av forskarna bakom analysen. Den ökade risken var också densamma oavsett om kvinnorna fick behandling med enbart östrogen eller om de fick östrogen tillsammans med progesteron.
Men enligt Ingrid Wikström, gynekolog vid Läkemedelsverket, måste risken för cancer vägas mot hur stora klimakteriebesvär kvinnan har.
– Man ska också komma ihåg att bakgrundsrisken, det vill säga risken att drabbas oavsett behandling eller inte, är större än den riskökning som behandlingen innebär, säger hon till TT.
Har du testat östrogenbehandling mot klimakteriebesvär? Vad tänker du kring de nya rönen? Kommentera gärna direkt under artikeln.
Leva med spridd bröstcancer
Öka din kunskap om din eller din närståendes situation. Behandling, rättigheter, stöd och användbar information.
Kommentera denna artikel
Bioidentiska hormoner skyddar till skillnad mot syntetiskt.
Hej, jag är intresserad av att veta hur forskningen framskrider kring naturliga hormoner? (bioidentiska hormoner) Någon som vet? Använder själv Estradot (naturligt östrogen) och Utrogestan (naturligt progesteron, som jag tyvärr måste beställa via nätet) Har använt detta i nästan 6 år och mår bra. Men det verkar gå fruktansvärt långsamt här i Sverige med forskningen? Har erbjudit mig till både KS och Huddinge att ingå i ngn form av utvärdering, men inget intresse.
Hej. Har ätit Femarest i snart 2 år. Slutade i fredags. Litar inte på att det är så bra att ta dem mot vallningaroch oregelbundna rikliga blödningar.
Mina bröst har varit så ömma i snart 2 år, och i tillägg fick jag migrän av pillerna.
Är 53 år.
Hoppas att mensen är slut nu...
Skulle män ha mens så skulle det nog vara preparat med mindre biverkningar..eller hur? Egentligen är det skamligt att man måste välja mellan pest och kolera!
Hej. Har ätit Femarest i snart 2 år. Slutade i fredags. Litar inte på att det är så bra att ta dem mot vallningaroch oregelbundna rikliga blödningar.
Mina bröst har varit så ömma i snart 2 år, och i tillägg fick jag migrän av pillerna.
Är 53 år.
Hoppas att mensen är slut nu...
Skulle män ha mens så skulle det nog vara preparat med mindre biverkningar..eller hur? Egentligen är det skamligt att man måste välja mellan pest och kolera!
Hej
Har använt östrogentabletter i ca 4år utan problem tills nu. Fick för 3 veckor sedan veta att jag har förändring i livmodern. Fick sluta omedelbart med hormontabletterna. Väntar nu på operation med biopsi. Är "skiträdd" rent ut sagt. Efter jag slutat med dom har jag varit "låg". Och svårt att ha ett samliv. Tråkigt. Ska det behöva vara så här?
Jag håller med att det är svårt att förhålla sig till artikeln då vi inte vet om detta gäller bioidentiska hormoner.
Själv upplevde jag hur min övergångsålder gjorde entré vid 47 år, precis som hos min mamma. Jag fick alla symptomer som brukar listas. Helt enkelt så fick livskvaliteten en rejäl törn och detta vid alldeles för unga år, enligt mitt tycke. För mig blev det en smärre chock när den extrema tröttheten slog till ihop med en plötslig obefintlig sexlust, ett underliv som var irriterat och torrt. Fruktansvärt! Vagifem har tyvärr hjälpt mig föga. Värmechocker på nätterna och tillika dålig sömn.
Alla dessa symtom är inget jag vill "stå ut" med bara för att jag är kvinna.
Men den ännu större chocken inträffade när jag insåg vilket svårt läge jag befann mig i då vi i Sverige inte har samma möjligheter som kvinnor i USA, England och andra delar av Europa när det handlar om klimakteriesupport. Hur jag plötsligt måste läsa på själv väldigt mycket. För vem i himlens namn vill ha syntetiska hormoner om man kan få hormoner som ligger betydligt närmare den egna kroppens hormoner?
Men att sedan få tag i en läkare som kan hjälpa mig att få bioidentiska hormoner var lättare sagt än gjort. Varför får vi kvinnor i Sverige inte samma hjälp som kvinnor utomlands?
Jag själv har efter möten med 4 olika gynekologer som sagt "nej vi jobbar inte med bioidentiska hormoner i Sverige " tagit saken i egna händer. Läst allt som går att läsa. Hittat vägledning på nätet. Mia Lundin, Hormoni, Dr Lee mfl har givit mig information på ett sätt jag inte mött hos någon läkare.
Jag löste det så här: Jag har fått Estradot plåster (bioidenstiskt) utskrivet i Sverige. Jag köper bioidentiska progesterontabletter i Spanien och tar dem dag 1-28 och 3 dagars uppehåll enl ordination av en privat hälsoklikik i Sthlm som jobbar m klimakteriesupport. Jag mår avsevärt mckt bättre och mitt liv "återvände". Men helt klart är att man får pussla själv för att få ihop en klimakteriesupport till sig själv. För i Sverige saknas den förutom några få läkare utspridda i landet. Vi har behov av klimakteriesupport i Sverige och inte en slentrianmässig utskrivning av antidepressiva och syntetiska hormoner. Vi vill må bra och vi är många som vill ha livet åter och slippa acceptera att gå runt som skuggor av vårt forna jag. Självklart växer aktörerna fram i denna fråga när gynekologerna i Sverige håller fast vid gamla rön och självklart blir klimakteriesupport en klassfråga.
Och inte "med hängslen och livrem" som vi i Sverige bruka ha i de flesta frågor. Det blir support på nätet, privata aktörer kör igång verksamhet och om någon kunde se hur många frågor dessa aktörer har och får skulle man få en aning om hur stor efterfrågan vi har på klimakteriesupport i Sverige.
Nej, Sveriges kvinnor vill nog inte "stå ut" och nöja sig m gamla rön när det händer saker utanför Sveriges gränser. Det är nu vi lever och vi vill inte torka ihop i förtid när man kan få hjälp med alla hemska symptomer som klimakteriet ibland kan medföra. För som någon skrev, så lever jag nu. Och utan livslust, sexlust och en god livskvalitet kan man ju undra vad som blir kvar.
Åt under en längre tid 90-03en svag dos av ett hormonpreparat. Mådde då mycket bra och alla svettningar var borta, min gynekolog rekommenderade ett avslut. Detta gjordes 03. Eftersom jag arbetade som ssk på en medicinavd. visade man på att dessa preparat kunde förorsaka en stroke. Fick uppmuntrade stöd genom att våra läkare sa att inom 3 månader skulle jag vara symtomfri. Så fel de hade. Svettningarna blir bara värre och värre och är på något sätt tidsstyrt. Börjar de exv. 06.15 kommer de igen nästan exakt var timme. För mig är detta stora problem och livdlusten har avtagit. Då jag är 76 år skulle jag gärna vilja ha några friår med hjälp av hormontillskott. Kan även säga att jag prövat allt inom hälsokost men inget hjälper
Hej
Jag drabbades i Maj förra året av bröstcancer som tyvärr efter cytostatika behandlingen även upptäcktes ben metastaser. Förmodligen fanns de där redan från början. Upptäcktes efter sista behandlingen då jag fick en infection.
Jag tillbringade lång tid i mellan östern. Just då led jag av svåra menopause besvär och tillsammans med en utetemperatur runt 40 stod jag inte ut. Till slut valde jag med min doktors samråd ta hormon tabletter. Jag var då 50
fortsatte i bara farten tappade kollen på att åren gick . Lätt att glömma när jag mådde så bra av pillren.
Hade nog ätit pillren i 10 år tills i fjol när jag själv upptäckte den förskräckande knölen i bröstet.
Är helt övertygad om att pillren är en stor orsak till min cancer. Ångrar idag bittert varenda piller jag stoppade i mig.
Hej,
Jag och min 42-åriga dotter har tyvärr ärftlig BRCA1. Jag är bröstopererad och har även gjort hysterektomi. Dotter har gjort dubbel mastektomi och tagit bort äggstockar. Hon lider nu så svårt av klimakteriebesvär att livskvaliteten är =0. Enl gynekolog får hon inte medicinera med hormoner. Jag tog hormoner mot sköra slemhinnor i ca 15 år men BRCA1 som jag då inte visste att jag ärvt, hade jag haft i vilket fall. Dotter är lämnad åt sitt öde och det känns hårt och ledsamt. Ska man ändå inte väga in besvären mot höjd risk. Någon kanske har ett tips vart man kan vända sig? Jag ska försöka be om råd på den klinik som opererat och cancerbehandlat mig för att om möjligt få hjälp för min dotter, som opererats på annan klinik.Mvh Barbro Bäck
Här inte vågat för just den här risken att få cancer
7 år har jag stått ut och det här inte slutat ännu
Inga har kommenterat på denna sida ännu