Jag är/borde vara världens lyckligaste kvinna. Min dröm är mina hästar och jag skulle inte kunna vara utan dem. Det bästa jag vet är att få pyssla om dem och komma ut i skogen på långritt, träna "cirkuskonster". Men varför orkar jag inte vara glad? Varför får jag inte tummen ur och tar mig ut i stallet? Jag vet ju att jag blir glad av att få göra det jag egentligen tycker om. Varför är det så svårt att "komma igång"? Jag är snart 50 år har en go gubbe och ett hyfsat deltidsjobb. Egentligen har jag inga problem med något förutom lusten och glädjen. Jag vill vara en glad och bekymmersfri kvinna. Har egentligen alla förutsättningar för det. Många säger till mig att jag har ett underbart liv med mina djur och min situation över huvud taget. Vad tusan är det för fel på mig? Vitaminbrist?
Hej!
Om du är snart 50 år och känner att livet har förändrats kvalitetsmässigt, tycker jag du kan kolla om du är i övergångsåldern (klimakteriet). Det kan din läkare göra med ett blodprov, eller genom att diskutera dina symtom med dig. Om du är i övergångsåldern kan du få medicinsk behandling om det behövs. Annars är många hjälpta av att vara fysiskt aktiva och ta extra bra hand om sig själva. Bara att förstå vad som pågår kan hjälpa på oron för varför du har svårt för motivation, exempelvis.
Är det inte övergångsåldern, kan du använda en strategi för att komma loss. Gör en struktur för dina aktiviteter, så att du inte bara går på impuls eller lust. Om du låter känslan styra, kommer du inte igång. Så låt struktur och planering överstyra känslorna till du har landat i en livsstil du är mer nöjd med. Lycka till!
Med vänliga hälsningar /Anne
