Bröstimplantat med silikon

Bröstimplantat används på kosmetisk (estetisk) indikation vid bröstförstoring. I Sverige utförs operationen främst av privatpraktiserande plastikkirurger.

Bröstimplantat används också vid bröstrekonstruktion (återuppbyggnad) efter att bröstet tagits bort som en följd av bröstcancer och vid medfödda utvecklingsfel i brösten. Bröstrekonstruktiva ingrepp utförs främst på plastikkirurgiska avdelningar på sjukhusen.

I Sverige saknas tillförlitlig information om antalet svenska kvinnor som beräknas ha silikonbröstimplantat efter bröstförstoring eller bröstrekonstruktion. Antalet bröstförstoringsoperationer har dock ökat och antalet kvinnor med silikonbröstimplantat blir allt fler.

Är silikonimplantat farliga?

Under årens lopp har det varit mycket uppmärksamhet kring de hälsomässiga aspekterna av bröstimplantatskirurgi. År 1992 infördes i USA ett förbud att använda silikonimplantat vid bröstförstoring. Det här förbudet upphävdes dock 2006.

Ett sådant förbud har inte införts i Europa eftersom man trots omfattande forskning inte har kunnat visa att silikonimplantat ökar risken för sjukdom. Uppskattningsvis innehåller omkring 90–95 % av bröstimplantaten silikon, övriga innehåller koksaltlösning.

Silikonbröstimplantat av märket Poly Implant Prothèse (PIP) bör opereras ut (tas bort) i förebyggande syfte, enligt en rekommendation från Läkemedelsverket 2013. Kvinnor som väljer att inte ta ut sina PIP-implantat bör vara uppmärksamma på tecken, om implantatet verkar ha gått sönder eller symtom på inflammation i bröstområdet – i eller runt bröst och armhåla.

Var uppmärksam på följande symtom eller tecken:

• Formförändringar
• Knölar
• Smärta
• Svullnad
• Svullna lymfkörtlar 

Vad är silikonimplantat?

Alla bröstimplantat har ett utvändigt skal av silikon i flera lager för att ge bästa möjliga styrka och täthet. Om detta skal fylls med silikon kallas det för silikonimplantat. Det kallas för koksaltimplantat om skalet fylls med koksaltlösning. De flesta kirurger menar att bröstimplantat fyllt med silikongel är säkrast och bäst. Silikon är ett mycket stabilt ämne som man antar har obegränsad hållbarhet, och omfattande forskning har visat att ämnet är ofarligt för människor. Silikon reagerar i liten grad med kroppens vävnader. Samtidigt har silikon en konsistens som påminner om bröstvävnad.

Det första silikonbröstimplantatet lanserades år 1963. Sedan dess har det skett en ständig förbättring av silikonimplantaten, vilket innebär att de nya implantaten i mycket liten utsträckning skadar eller förändrar brösten. Silikonbröstimplantat tillverkas i dag i många former och storlekar, vilket i långt större utsträckning gjort det möjligt att anpassa behandlingen efter den enskilda kvinnans behov. Under 1990-talet lanserades de så kallade anatomiska implantaten. De är droppformade och tillverkas i olika höjder och bredder för att efterlikna bröstets naturliga form.

Det finns också en implantatform som kan utvidgas genom upprepade insprutningar av koksaltlösning via en ventil, så kallade expander. Det här implantatet används först och främst på kvinnor som opererats för bröstcancer. Man uppnår då en gradvis uttöjning av huden i bröstväggen till dess att önskad bröstvolym uppnåtts.

Hur genomförs operationen?

Silikonimplantatet kan antingen placeras under den stora bröstmuskeln eller utanpå muskeln, men under bröstkörteln. Den enskilda personens kroppsbyggnad har stor betydelse för vilken metod som väljs. Om bröstet helt eller delvis saknas läggs implantatet med fördel under muskeln för att uppnå tillräcklig täckning med mjukvävnad över implantatet. På samma sätt kan det räcka att placera implantatet i en ”ficka” över muskeln i de fall där bröstkörteln är bevarad. Det finns inga tydliga riktlinjer för vilken metod som är den rätta. Placeringen är i regel beroende av kirurgens erfarenhet och uppfattning.

Vid bröstförstoring insätts implantaten genom ett hudsnitt på undersidan av bröstet, kring bröstvårtan eller via snitt i armhålan. Ingreppet kan utföras med lokalbedövning men genomförs vanligen under narkos.

Komplikationer med bröstimplantat

Komplikationer är sällsynta. Man kan dela in dem i tidiga och sena komplikationer.

Blödning. Efter alla typer av operationer blir det ibland en blödning i såret. Om blödningen behandlas snabbt och korrekt har denna komplikation ingen inverkan på slutresultatet. För att förebygga blödning efter operationen är det viktigt att följa de råd som ges före operationen och hålla sig stilla den första veckan.

Infektion. Förekommer mycket sällan.

Defekt implantat. Vid mycket hårda slag eller stötar mot bröstet kan det bli sprickor i implantatet. Har man varit utsatt för något sådant bör brösten undersökas med ultraljud eller magnetkameraundersökning för att utesluta skada på implantatet. En skada kräver en ny operation där man byter ut implantatet. Implantatet tål idrottsaktiviteter och hårda tag. Det ska mycket till för att de ska gå sönder.

Sammandragningar runt implantatet (kapselkontraktur) är den vanligaste senkomplikationen vid silikonbröstimplantat. Kroppen bildar som en normal reaktion på ett främmande material en kapsel kring implantatet. Över tid kan kapseln krympa/dras samman. Så småningom blir bröstet hårdare och implantatet blir synligt under huden. I mer avancerade fall smärtar bröstet och implantatet kan förflytta sig från sin ursprungliga plats. Då behövs en operation där kirurgen öppnar upp kapseln eller gör en ny ficka. Det råder osäkerhet kring hur vanlig den här komplikationen är, men de allra flesta som utvecklar den här komplikationen gör det inom 2 år efter operationen.

Dagens silikonbröstimplantat har ett förstärkt silikonskal och är fyllt med en relativt formstabil, men mjuk silikongel. Problem med läckage har därför i det närmaste eliminerats, Komplikationen kapselbildning har de senaste åren minskat kraftigt till följd av förbättrade implantat, förbättrad individuell bedömning/planering och bättre operationstekniker.

Är silikonbröstimplantat hälsofarliga?

I debatten om hälsorisken med silikonbröstimplantat har det varit mycket uppmärksamhet kring ett eventuellt samband med cancer och autoimmuna sjukdomar. Forskningen på området är omfattande och hittills har man kommit fram till att implantaten inte är cancerframkallande och inte leder till autoimmuna sjukdomar.

Man har varit inne på att implantat kan fördröja diagnostiseringen av bröstcancer genom att blockera röntgenstrålarna vid mammografi. Hittills har forskare dock inte hittat några säkra belägg för detta. Implantat kan dock göra att cancerdiagnostiken blir komplicerad. Man måste ofta ta flera bilder för att få en tillfredsställande bild av bröstvävnaden. Samtidigt bör det också vara erfarna röntgenläkare, som gör den mammografiska bedömningen, vilka har tillgång till kompletterande undersökningar som ultraljud och magnetkamera.

Även om forskningen inte anser att silikonimplantaten ger upphov till sjukdom kan det finnas skäl att vara återhållsam. Det saknas långtidsstudier av de nya silikonimplantaten. En del experter på området ställer sig frågan om det är rätt att utföra bröstförstorande ingrepp hos unga kvinnor med normala bröst.