Äggstockscancer

Vad är cancer i äggstockarna?

Äggstockscancer kan komma från olika vävnadstyper i äggstocken och det innebär att det finns flera olika former av äggstockscancer.

Både dödlighet och antal nya fall har gått tillbaka något de senaste tio åren i Nordeuropa. Sjukdomen drabbar oftast kvinnor i 60–70-årsåldern, men kvinnor i alla åldrar kan drabbas. Om en syster eller mamma har haft cancer i äggstockarna går livstidsrisken för att utveckla cancer i äggstockarna från cirka 2 % till cirka 5 %. I gruppen där arv spelar en roll dyker ofta sjukdomen upp i yngre ålder än hos dem som utvecklar cancer utan att någon nära familjemedlem är drabbad.

Orsak

Äggstockscancer är något vanligare hos kvinnor som inte har fött barn än hos kvinnor som har fött flera barn. Det verkar också vara så att användning av p-piller skyddar något mot utveckling av cancer i äggstockarna. Detta kan tyda på att hormoner eller förhållanden kring ägglossning kan ha något med den här typen av cancer att göra.

Cirka 10 % av dem som utvecklar cancer i äggstockarna har en ärftlig faktor (BRCA1 eller BRCA2-genen). Om man själv eller någon i den närmaste familjen drabbas av cancer i äggstockarna i tidig ålder kan det vara aktuellt att testa för den ärftliga varianten av sjukdomen. Om det finns en ärftlig komponent kan både information och hantering av sjukdomen anpassas mer precist.

Symtom

I den första fasen av sjukdomen finns få eller inga symtom. Symtom som kan tala för äggstockscancer är blödningsrubbningar och nytillkomna och frekventa besvär med utspänd mage, snabb mättnadskänsla, nedsatt aptit, ont i magen och urinträngningar hos kvinnor som är 50 år eller äldre – eller hos kvinnor under 50 år som har ärftlighet för bröst- eller äggstockscancer.

Diagnos

Misstanke om sjukdomen väcks vanligtvis efter att en knöl i eller runt äggstockarna upptäcks vid en gynekologisk undersökning. De flesta sådana knölar är dock godartade. Säkrare diagnos uppnås genom vaginal ultraljudsundersökning. En säker diagnos kan dock ofta ges först vid operation och analys av vävnadsprov.

Det finns inga blodprover som kan bidra till att upptäcka tillståndet i ett tidigt stadium. Blodprov för CA 125 kan vara användbart för bedömning om det rör sig om en elakartad förändring när misstanke om äggstockscancer redan finns och för att följa utvecklingen av äggstockscancer.

Behandling

Som regel består behandlingen av kirurgi och cellgifter. Vid operationen tas vanligen äggstockar, livmoder och äggledare bort. Om tumören har spritt sig försöker kirurgen ta bort så mycket tumör som möjligt och då kan det bli en omfattande operation.

Prognos

Äggstockscancer är inte lätt att upptäcka tidigt, många har därför en långt skriden sjukdom när tillståndet påvisas. Precis som för all annan cancer är prognosen sämre ju längre sjukdomen har utvecklats. Det faktum att den upptäcks sent bidrar därför till att prognosen för den här typen av cancer sammantaget är förhållandevis dålig. Femårsöverlevnaden är 44 % och 10-årsöverlevnaden runt 40 % i Sverige