Myomet styrde Ros liv - tvingades ha dubbel blöja
I flera månader hade Ros, 55, konstant menstruation. Den var av sådan kraft att hennes vardag fullkomligt välte omkull. ”Jag fick använda två stora blöjor över varandra för att blödningarna inte skulle forsa igenom” säger hon. Förklaringen var myom.
Men det var långt innan det som symtomen först uppdagade sig. År 2003 var Ros 42 år gammal, hade tre små barn och jobbade som butiksbiträde.
När vi sitter ner och pratar har det gått 13 år sedan den fruktansvärda tiden och Ros rotar bland minnena.
– Min mens hade alltid varit regelbunden och brukade vara i omkring fem dagar. Det jag idag vet om mina första symptom var att antalet dagar gradvis ökade till sju och mängden blödning ökade i samma takt. Jag minns att jag uppmärksammade det men ansåg väl inte vara något att grubbla över, berättar hon och fortsätter:
– Jag lät det gå ett halvår innan jag bestämde mig för att ändå söka vård. Mycket på grund av mängden blödning som bara fortsatte att öka. På vårdcentralen tog man prover och upptäckte direkt att det var myom. Jag minns inte storleken men jag vet att det var flera stycken, säger hon.
Läs också: Gick runt med myom - utan symtom
Leva med spridd bröstcancer
Öka din kunskap om din eller din närståendes situation. Behandling, rättigheter, stöd och användbar information.
Behandling mot sin vilja
Vid den första läkarundersökningen fick Ros veta att myom allt som oftast behandlas med operation. Men möjligheten att välja det fick hon inte. Mot hennes vilja skulle en mängd andra behandlingsalternativ först testas.
– Jag ville gärna opereras och bad om det. Men då lades det fram argument om att man inte ville operera bort min livmoder om jag senare skulle vilja ha fler barn. Att jag var nöjd med de tre jag hade spelade tydligen ingen roll. Jag sökte mig då vidare till andra läkare i hopp om att få opereras.
Men det var lönlöst. Istället skrevs olika typer av medicin ut som i bästa fall skulle minska blödningarna. När det inte hjälpte fick Ros en hormonspiral.
– Jag hade så kraftiga blödningar att hormonspiralen, utan att jag märkte det, flöt ut vid en blödning. Det var vid en senare undersökning som jag påpekade att jag hade en hormonspiral men som gynekologen konstaterade att inte låg kvar.
Sjukdomen styrde livet
Myomet begränsade Ros liv som motvilligt fick planera sin vardag utifrån sjukdomen. Nu i efterhand har hon förstått hur påtagligt det var.
– När man är mitt i det handlar det mest om att klara dagen, nu vet jag hur dåligt jag faktiskt mådde. Jag kunde aldrig sitta ner utan att ha ett skydd under mig. De största bindorna på apoteket hjälpte inte så jag fick köpa blöjor. Att då åka på solsemester var uteslutet. Jag kunde inte bära klänning eller tajta byxor på två år. Att åka en längre bilfärd krävde planering och var ofta förknippat med en ständig oro. Vad gör jag om jag läcker på sätet? Vart ligger närmsta bensinmack?
I två år hoppade Ros mellan olika klinker, gynekologer och läkare som alla prompt vägrade operera henne. Trots den vardagsproblematik hon levde med.
– En av många jobbiga incidenter var när jag efter min rast på jobbet reste mig upp och upptäckte hur det okontrollerat forsade mens igenom kläderna ner till soffan. Jag fick linda en tröja runt höfterna och ta bussen hem, säger Ros och skakar på huvudet. Jag kände mig alltid väldigt äcklig, tillägger hon.
Blodförlust ledde till orkeslöshet
Ros förlorade stora mänger blod. Hon drabbades av trötthet och yrsel. Kände sig orkeslös och hade inte tillräcklig energi att lägga på barnen. Hon försågs med ytterliga medicin tills hon en dag hamnade på akuten.
– Jag satt och tittade på TV när jag plötsligt kände något enormt obehagligt. Det smärtade och kändes nästan som att jag förlöste något. När jag rusade till toaletten låg en ofattbart stor klump av mens i blöjan.
Det såg nästan ut som ett organ, jag blev såklart fruktansvärt rädd och åkte omedelbart in till akuten.
Några veckor senare var det äntligen dags för operation.
– Det var ju inte hållbart att leva så. När jag senare fick tid för operation kände jag en oerhörd lättnad. Äntligen skulle jag få återgå till ett normalt liv. När operationen väl genomfördes tog man inte bort mina äggstockar utan enbart livmodern. Därefter återhämta sig kroppen snabbt och väl. Jag kände mig lite svag i ett par veckor men när det släppte mådde jag toppen. Jag hade också turen att inte hamna i något klimakterier vilket man vanligtvis gör. Det kändes otroligt skönt, avslutar Ros.
Läs också: Nytt hopp till barnlösa till följd av myom
Kommentera denna artikel
Turgumma!
Jag var 38, åkte till sjukhus för sterilisering och efter detta får veta att jag har litet myom! Jag skulle göra en efterkontroll om sex månader hos min gynekolog! Jag fick veta att många kvinnor lever med det hela livet utan att det vexer! Efter sex månader o allt större o längre blödningar och också tryck på blåsan går jag på kontrollen o där får reda på att myomet växt till apelsinstorlek! Min läkare frågar om jag har barn? Han frågar om jag planerar fler! Eftersom jag hade tre barn som var stora o inga planer på fler så rådde han mig att ta bort livmodern! Äggstockarna är kvar, hade inga speciella klimakteriebesvär, detta var det bässta jag kunde göra! Inget annat ändrades förutom att jag inte hade någon mens! Den saknade jag verkligen inte!:))
Ros! Jag förstår du haft det jobbigt. Det märkliga är att du säger att läkaren inte ville operera, vad jag förstår ta bort livmodern för att du skulle kunna få fler barn. Samt att när du tog bort livmodern behölls äggstockarna och du återhämta dig snabbt. Även om du lidit är min kommentar att du haft tur.
Jag var 35 år och sökte gynekologin, hade inga barn. Jag hade myom och behandling var att ta bort livmodern och äggstockarna. Fanns inget annat alternativ för POLICYN i vården är att efter 35 år gör man ingen fertilitetsbevarande operation på kvinnor och absolut inte efter 40 år då tar man bort äggstockarna. Inga könshormoner =kastrering. Läkaren på Sahlgrenska/Sahlgrenska VGR sa jag kan hjälpa dig men får ej för min chef.
Läkaren i ÖLL sa har du inga barn, man kan inte få allt här i livet, vi tar bort livmodern.
Kvinnan betraktas som värdelös.
Jag sökte i 10 år då jag fick en läkare i Stockholmsregionen som kunde ta bort mina myom och behålla livmoder och äggstockar. Jag sökte i 10 år i olika landsting/regioner, som är ett stort hinder. Jag levde med blödningar, jag vet vad du pratar om i 10 år. Jag tagit bort 1 kg myom.
Sök STH landsting, SÖS, ALERIS.
Jag är nu INTE kastrerad eller steriliserad mot min vilja.
Hoppas du till slut fick ett bra liv.
MVH Anna
Har varit med om samma resa för25 år sedan. Uppdagades 6 stora nyom när jag akut åkte in efter att jag förlorat medvetandet och mitt blodvärde var i botten. Det blev en snabb operation och efter den blev jag som en ny människa. Sjukvården idag är botten som inte tar en på allvar, allt för att spara pengar.
Har varit med om samma resa för25 år sedan. Uppdagades 6 stora nyom när jag akut åkte in efter att jag förlorat medvetandet och mitt blodvärde var i botten. Det blev en snabb operation och efter den blev jag som en ny människa. Sjukvården idag är botten som inte tar en på allvar, allt för att spara pengar.
Inga har kommenterat på denna sida ännu