Spinalbedövning

Vad är spinalbedövning?

Spinalbedövning (spinalanestesi) är en bedövningsform som innebär att bedövningen sprutas in i ryggmärgskanalen (spinalrummet).

Ryggen består av en lång pelare med ryggkotor. Genom varje ryggkota finns ett hål på cirka 2 cm i diameter. Genom dessa hål löper ryggmärgen från hjärnan och ned till ländryggen. I utrymmet mellan två ryggkotor, där den ena kotan ligger ovanför den andra, löper det ut två nervrötter – en på höger sida och en på vänster. På så sätt går det ut parvisa nervrötter mellan alla ryggkotor i ryggen. Ryggmärgen ligger "inbäddad i" ryggmärgsvätska (spinalvätska). Ryggmärgsvätskan befinner sig på insidan av en hinna, dura, som tillsammans med en annan hinna, araknoidea, omsluter ryggmärgen och spinalvätskan. Förenklat kan man säga att dura är en säck som innehåller ryggmärgen och ryggmärgsvätskan. Innehållet i säcken kallas för spinalrummet.

Vid spinalbedövning sticker man in en tunn nål genom huden och in i ryggen mitt emellan två angränsande kotor i ländryggen. Nålen sticks genom dura och in i spinalrummet där bedövningen sprutas in.

Bedövningsmedlet

Spinalbedövningen består av ett bedövningsmedel eller en blandning av flera läkemedel. Det som sprutas in blandar sig med spinalvätskan. Effekten uppstår genom att nervrötterna och delvis ryggmärgen bedövas.

Olika läkemedelsblandningar kan komponeras för att uppnå särskilda effekter som är gynnsamma vid olika ingrepp. Det är viktigt att patienter som får en sådan bedövning inte har vätskebrist. Därför får du i regel vätsketillförsel direkt i blodet (intravenöst) både före, under och efter ingreppet.

När används spinalbedövning?

Metoden används vid operationer på nedre delen av kroppen och när det är önskvärt att patienten är vid medvetande under operationen, och det inte är lämpligt att använda narkos. I sällsynta fall används metoden vid allvarliga smärttillstånd, som vid långt framskriden cancer. Då ges spinalbedövning kontinuerligt med hjälp av en spinalkateter och en smärtpump. Spinalbedövning används även vid förlossningar och särskilt vid kejsarsnitt.

Vilka är fördelarna med spinalbedövning?

När man endast bedövar den del av kroppen där det kirurgiska ingreppet sker minskar besvären efter operationen. Det innebär till exempel mindre blodförlust vid höftkirurgi eller prostatakirurgi, färre blodproppskomplikationer, mindre rubbningar av lungfunktionen, mindre försvagning av kroppens försvar mot infektioner (immunsystemet) och kortare tillfriskningstid.

För att kirurgen ska få bra arbetsvillkor är det viktigt att din muskulatur är avslappad under ingreppet. Vid vanlig narkos får du därför ett muskelavslappnande medel. Men vid spinalbedövning är muskelavslappningen vanligtvis helt utmärkt, så man behöver inte ge något muskelavslappnande medel som tillägg. Genom rätt val av bedövningsmedel kan man bevara både tillräcklig muskelstyrka och beröringssinnet, vilket gör att spinalbedövning även används som förlossningsbedövning.

Vilka är nackdelarna med spinalbedövning?

Det händer att metoden ger otillräcklig bedövning. Lågt blodtryck kan uppstå, men förhindras vid användning av intravenös vätska och läkemedel. Eftersom spinalbedövningen inte innehåller något lugnande ämne måste man ofta ge ett lugnande medel som tillägg. Detta gör att många sover under ingreppet. Patienter som är mycket oroliga och behöver mycket lugnande medel är mindre lämpliga för den här typen av bedövning. Bedövningen har begränsad varaktighet. Man kan låta en mycket tunn kateter ligga kvar i spinalkanalen så att man kan ge en "påfyllning" med bedövning under operationen. En sådan inneliggande kateter utgör dock en viss infektionsrisk och används därför sällan.

Hur snabbt verkar bedövningen?

Det beror lite på vilken läkemedelsblandning du får. Men vanligtvis kommer effekten snabbt och efter några minuter är du klar för operation/förlossning. Varaktigheten är en till tre timmar. Vanligtvis används inte spinalbedövning om operationen antas pågå längre än tre till fyra timmar.

Biverkningar

Biverkningarna är förhållandevis sällsynta och oftast ofarliga.

• Lågt blodtryck är dock ganska vanligt och behandlas ofta med att du läggs med benen i högläge och att du får vätska intravenöst. Vid större blodtrycksfall används läkemedel mot lågt blodtryck.
• Kontrollen över urinblåsan är blockerad. Eftersom det är vanligt med stor vätsketillförsel i samband med spinalbedövning är det ofta nödvändigt att lägga in en kateter i urinblåsan.
• Illamående och kräkningar kan förekomma i början av bedövningen.
• Klåda är inte ovanligt vid användning av starka smärtstillande medel (opiater) spinalt.

"Spinal huvudvärk" kan förekomma. Huvudvärken är i regel lägesberoende, det vill säga att den blir värre om du sätter dig upp och avtar när du ligger ner. Yngre patienter, i synnerhet kvinnor, är mest utsatta. Huvudvärken försvinner ofta av sig själv inom en vecka. Lättare symtom behandlas med smärtstillande läkemedel som innehåller koffein, men vid uttalade eller långvariga symtom kan det bli aktuellt att spruta in lite av ditt eget blod i ryggkanalen (epiduralrummet). Den här behandlingen är mycket effektiv, och nästan alla patienter tillfrisknar omedelbart efter att blodet har sprutats in i epiduralrummet.

Komplikationer

Blodansamling (hematom) i ryggmärgskanalen kan uppstå i sällsynta fall, men det är först och främst aktuellt hos patienter med uttalad blödningstendens – och sådana patienter ska inte ha spinalbedövning. Infektioner kan förekomma vid användning av spinalkateter. Risken ökar om katetern ligger kvar för länge. Efter spinalbedövning krävs därför noggrann uppföljning och kontroll så att man tidigt kan påvisa eventuella komplikationer.