Sårinfektion

Vad är en sårinfektion?

En sårinfektion är en infektion i ett sår som orsakas av bakterier. Ett sår i huden kan vara ett resultat av till exempel en skada, ett bett eller ett kirurgiskt ingrepp. Ett sår kan även uppstå på grund av att blodförsörjningen inte fungerar som den ska. Sår som inte läker, där man inte hittar några bakomliggande orsaker till den fördröjda sårläkningen, kan också vara ett symtom på hudcancer.

Symtom och tecken

Tecken på en sårinfektion är:

• Nytillkommen, ökad eller förändrad smärta.
• Dålig lukt från såret.
• Ökad eller ändrad vätskeproduktion.
• Utebliven läkning av såret. 
• Ökad svullnad och rodnad runt såret.

I vissa fall är infektionen så uttalad att man blir allmänpåverkad av smärta och/eller feber.

Orsak

Stafylokocker och streptokocker är de vanligaste bakterierna som orsakar sårinfektioner i miljöer utanför sjukhus. Mer ovanliga bakterier kan finnas vid sår orsakade av bett. Vid kirurgiska sårinfektioner varierar fynden av sjukdomsframkallande bakterier beroende på var på kroppen som ingreppet utfördes. På sjukhus, i synnerhet utomlands, är det inte ovanligt att bakterier som orsakar infektioner har utvecklat motståndskraft mot de flesta sorters antibiotika. Dessa bakterier är så kallad antibiotikaresistenta bakterier (till exempel MRSA).

Diagnos

Läkaren bedömer om det är nödvändigt med provtagning från såret. Det finns bakterier i de allra flesta sår som läker långsamt, men det behöver inte betyda att det är en sårinfektion. Därför tas endast bakterieprover (sårodling) från sår där man överväger att sätta in antibiotika.

Eftersom symtomen vid ett sår som har svårt att läka kan likna symtomen vid en sårinfektion, kan det vara en utmaning att avgöra om symtomen beror på en infektion, och om lokal behandling mot bakterier eller antibiotikatabletter kommer att göra nytta.

Behandling

De flesta sårinfektioner behandlas enkelt med god rengöring av såret. Död hud tas med fördel bort för att skapa en bättre sårläkningsmiljö. Omläggning med speciellt förband gör att bakterieväxten kan minska och ökar chansen för att kroppen själv kan ta hand om infektionen. Lokala bakteriedödande medel, så kallade antiseptika, kan också vara till nytta. Svullnad runt såret påverkar sårläkningen negativt och därför rekommenderas i allmänhet åtgärder för att få ner svullnaden.

Sårodling tas:

• Om det inte sker en förbättring trots lokalbehandling.
• Om såret ökar snabbt i storlek. 
• Vid kraftig rodnad och svullnad runt såret.
• Om man blir allmänpåverkad, får smärta eller feber.

Antibiotika rekommenderas:

• Vid rosfeber som är en hudinfektion vilken kännetecknas av en öm rodnad i huden. 
• Fynd av vissa bakterietyper. 
• Vid allmänpåverkan som feber.
• Vid tecken på att infektionen spridit sig till andra ställen i kroppen.

Överanvändning av antibiotika kan leda till att bakterier utvecklar motståndskraft mot vanliga antibiotika (antibiotikaresistens). Vi bör alla ta ansvar för att inte använda antibiotika i onödan.

I mycket sällsynta fall uppstår en mycket aggressiv infektion som snabbt "äter" sig ut i intilliggande vävnad (nekrotiserande mjukdelsinfektion). Kännetecknande för ett sådant tillstånd är kraftiga smärtor som inte står i proportion till den synliga inflammationen och allmän sjukdomskänsla. Vid misstanke om en sådan infektion måste man omedelbart komma i kontakt med sjukhusvård för akut vård. 

Prognos

Trots korrekt behandling, som ofta består av åtgärder som minskar svullnad i huden, omläggningar och lokala medel såsom krämer och salvor, händer det att en del sår läker långsamt. I vissa fall kan det bero på en infektion i såret vilket gör det svårläkt.

Även om det är sällsynt så hittas ibland antibiotikaresistenta stafylokocker (MRSA) i ett sår. MRSA-bakterier behöver ofta inte behandlas på annat sätt än det som beskrivits i stycket ovan. Om läkaren avgör att infektionen ändå behöver behandlas med antibiotika finns det färre sorters antibiotika att välja mellan än för vanliga stafylokocker.

Beninflammation (osteomyelit) är en sällsynt komplikation vilken kan uppstå när benet infekteras av bakterier från ett infektionsställe. Detta kan vara en förödande komplikation till en sårinfektion och måste bedömas och behandlas av den specialiserade vården. Osteomyelit bör alltid misstänkas vid varje kroniskt sår som inte läker trots korrekt behandling eller vid varje sår som kan påvisas ha kontakt med ben, särskilt om patienten har diabetes.