Narkos

Vad är narkos?

Syftet med bedövning är att kunna göra ett smärtfritt operativt ingrepp på en patient. Facktermen är anestesi och inbegriper hela processen då en patient förbereds inför en operation, själva bedövningen under operationen och tiden direkt efter operationen. En bedövning kan vara lokal, omfatta ett större område (regional) eller vara generell (generell anestesi, narkos). Syftet med narkos är att uppnå följande:

• Att patienten inte känner någon smärta och sover.
• Att patienten hålls lugn så att ingreppet kan utföras utan fysiska störningsmoment från patienten.
• Att muskulaturen är avslappad så att man kommer åt ben och kroppshålor genom musklerna.
• Kontroll över hjärta, cirkulation, andning och andra kroppsfunktioner.

Fördelar med narkos

Narkos ställer inga psykiska krav på patienten, både patienter med stor ångest eller sinnesförvirring kan få narkos. Narkosen ger kirurgen arbetsro eftersom patienten är medvetslös och stilla. Narkos gör att det är relativt enkelt att ha kontroll över luftvägar, andning och cirkulation. Allmän bedövning tillåter att kirurgi kan utföras på separata områden av kroppen samtidigt, om det är nödvändigt. Narkos kan även enkelt anpassas till ingrepp med oförutsägbar varaktighet eller oviss omfattning, och narkos kan vanligtvis ges snabbt.

Nackdelar med narkos

Narkos innebär att man behöver specialutbildad personal (narkospersonal). Det kräver avancerad och dyr utrustning. Narkos kräver en viss grad av förberedelser före operationen. Även om risken för allvarliga komplikationer är mycket låg så innebär narkos en viss risk. Narkos är dessutom associerat med mindre allvarliga komplikationer som illamående och kräkningar, ont i halsen, huvudvärk, darrningar efter operationen och fördröjt återställande av normal mental funktion.

Hur hög är komplikationsrisken?

Risken för komplikationer som en direkt följd av narkosen beror först och främst på om du har andra sjukdomar. Men risken är liten. Dödsfall som ett resultat av narkos har tidigare rapporterats förekomma i 1 av 10 000 fall (0,01 %), men den verkliga förekomsten är sannolikt lägre (1 av 100 000) till följd av framsteg inom modern anestesi.

Krav på utrustning

Trygg och effektiv narkos kräver välutbildad personal, lämpliga läkemedel och utrustning, samt en välförberedd patient (se övervakning under operationen). Dock förekommer akutsituationer där livräddande ingrepp måste utföras utan att de idealiska förutsättningarna är uppfyllda.

Exempel på nödvändig utrustning är syrgaskälla, effektiv utrustning för att suga ut slem ur luftvägarna, utrustning för kontinuerlig övervakning av hjärta, blodtryck, syrgasmättnad och temperatur, utrustning som levererar narkosmedlet till patienten (till exempel narkosgas), tillgång till hjärtstartare och utrustning för andningsunderstöd, ett urval av läkemedel, samt uppvakningsavdelning med utbildad personal.

Förberedelse av patienten

Vanligtvis utvärderas patienten i god tid före ingreppet av anestesiläkaren som ansvarar för att ge narkosen. Patienter utan åtföljande medicinska problem kräver sällan mer än en snabb kontroll och information om narkosen. Anestesiläkaren kan dessutom svara på eventuella frågor eller annat som patienten kanske oroar sig för i samband med narkosen.

Det är viktigt att utvärdera förekomst av allergi och andra åtföljande sjukdomar. Patienter med diabetes, kranskälrssjukdom som angina/hjärtinfarkt, kronisk bronkit och emfysem, eller andra kroniska besvär, bör stabiliseras före narkosen. Det vill säga: sjukdomen bör vara under god kontroll och maximalt behandlad. Undersökning av mun, svalg och hals är viktigt eftersom man sätter in ett andningsrör (en slang) i luftröret direkt efter att patienten har somnat i inledningen av narkosen. Då försäkrar man sig på förhand om att det inte dyker upp oförutsedda problem med luftvägarna.

Det är viktigt att berätta om du tidigare har haft problem i samband med narkos.

Andra förberedelser

Du måste fasta före narkosen. Du bör inte äta fast föda de sista sex timmarna före narkosen. Du bör inte dricka något alls under de sista två timmarna före narkosen. Detta beror på att magsäcken bör vara tom så att du inte kräks upp mat eller vätska som riskerar att komma över till lungorna under narkosen.

Du bör vanligtvis fortsätta ta dina vanliga mediciner, även på operationsdagens morgon. Men du får klara besked angående detta av läkaren/sjuksköterskan. Blodförtunnande läkemedel som warfarin och acetylsalicylsyra ska du vanligtvis upphöra att ta i god tid före operationen för att undvika att förvärra eventuella blödningar under operationen, men du får konkreta instruktioner angående detta också. Man får ofta göra ett uppehåll i tablettbehandling mot diabetes.

En del sjukhus gör undersökningar som blodprov, EKG och lungröntgen före operationen. Andra sjukhus gör det inte. Behovet måste utvärderas för varje patient.

Premedicinering

Detta är en förbehandling med läkemedel som morfin, lugnande medel och i förekommande fall ett milt smärtstillande medel. Premedicinering föregår ofta en anestesi. Läkemedlen ges vanligtvis på vårdavdelningen eller på operationsavdelningen en till två timmar före operationen. Syftet är att bidra till att du är lugn när du kommer till operationsavdelningen. För en del patienter är det onödigt eller opraktiskt med premedicinering.

Narkosen

Inledningen av själva narkosen har som syfte att ta dig från vaket till sovande tillstånd. För de allra flesta sker det genom att du får en spruta med ett sömnmedel direkt i blodet. Men ibland, särskilt hos småbarn som inte är samarbetsvilliga, får barnet/patienten andas in en narkosgas genom en ansiktsmask. Ibland kombineras de två metoderna.

Ett starkt smärtstillande läkemedel ges vanligtvis som tillägg till sömnmedlet. De två ämnena har en gynnsam verkan tillsammans och gör att du somnar snabbt. De starka smärtstillande läkemedlen förhindrar dessutom att blodtryck och puls ökar, vilket ofta händer när ett plaströr sätts ned i luftstrupen (intubation) och när man börjar skära i huden.

Under operationen är det livsviktigt att luftvägarna är öppna. Vid kortvariga ingrepp kan det vara aktuellt att narkosläkaren eller narkossjuksköterskan håller din käke så att du andas själv utan att tungan täpper till luftvägarna. Det kan också åstadkommas med hjälp av ett rör i luftstrupen. Intubation, som detta heter, är nödvändigt om du måste få muskelavslappnande läkemedel som förlamar andningsmusklerna. Behovet av muskelavslappning beror på typen av operation och ändamålsenligheten bedöms av kirurgen och narkospersonalen.

Muskelavslappnande läkemedel krävs inte alltid, men det ges vid ingrepp i brösthålan och bukhålan. Det förlamar alla muskler, även andningsmusklerna.

Underhåll av narkosen

Efter ett tag börjar de inledande narkosämnena att förlora sin effekt, och narkosen måste förlängas genom kontinuerlig tillförsel av narkosmedlet. Ofta är detta narkosgaser som du andas in. Den här fasen är den mest stabila delen av narkosen, men man måste styra narkosdjupet efter vilket organ som opereras.

Narkosdjup

Lämpligt narkosdjup väljs både för den planerade operationen och för operationens olika stadier. Man ger den lägsta dosen med narkosmedel som säkerställer en tillräckligt djup narkos. Om muskelavslappnande läkemedel ges måste den narkosansvariga övervaka dig noggrant för att bedöma om du behöver djupare eller mindre narkos. För djup narkos kan påverka hjärtat och cirkulationen, och det leder också till långsammare uppvakning och fler biverkningar.

Avslutning av narkosen

Mot slutet av operationen måste "uppvaknandet" från narkosen planeras. Narkosläkaren beräknar i samarbete med kirurgen när ingreppet bedöms vara över. I samband med att ingreppet avslutas minskar man eller stänger av tillförseln av narkosgas så att det finns tillräckligt med tid för att andas ut gasen. Eventuell kvarvarande muskelavslappning upphävs genom att man tillför läkemedel som motverkar det muskelavslappnande medlet. Långverkande starka smärtstillande medel används för att förhindra smärtor efter uppvaknandet. Man kontrollerar noga att du klarar av att andas själv. Allteftersom narkosmedlen försvinner vaknar du upp. Om du har varit intuberad tas röret i luftstrupen bort. Narkospersonalen fortsätter att övervaka dig tills du har en stabil fri luftväg, andning och cirkulation. Sedan flyttas du över till uppvakningsavdelningen där man ser till att du fortfarande har fria luftvägar, stabil andning och cirkulation, är smärtfri och mår bra i övrigt.

Illamående och kräkningar efter narkosen

Man kan besväras av illamående och kräkningar efter en operation. Det kan finnas många förklaringar, exempelvis biverkningar av bedövningsmedlen, följder av ingreppet eller förhållanden som är kopplade till dig själv och din kropp. Ungefär var tredje person som opereras med total narkos upplever illamående och kräkningar efter ingreppet. Idag finns det lyckligtvis bättre läkemedel som dämpar illamående än tidigare.