Lokalbedövning

Vad är lokalbedövning?

Lokalbedövning (lokalanestesi) ger en övergående känselförlust och reducerar smärtor i ett avgränsat område och möjliggör kirurgi. Man bedövar vanligen med en spruta (injektion). Ytlig bedövning kan också ges med salva. Lokalbedövning påverkar kroppen mindre än narkos, och föredras därför ofta.

Verkningsmekanism

Lokala bedövningsmedel verkar genom att hämma överföringen av smärtimpulser från det bedövade området in till centrala nervsystemet och hjärnan. På så sätt når inte smärtimpulsen fram till hjärnan och man kan operera patienter smärtfritt.

Bedövningsteknik

Den mest använda tekniken för lokalbedövning är att sputa in bedövningsmedlet i underhuden där ingreppet ska utföras (infiltrationsanestesi). När medlet sprutas in flyttas sprutspetsen hela tiden så att bedövningen sprids och för att undvika att en större mängd sprutas direkt in i ett blodkärl. När medlet sprutas in under huden känner patienten sticket och en tillfällig tryckande smärta. Detta obehag avtar snabbt, särskilt om inte injektionen görs för hastigt.

Om ingreppet kräver det använder man en lösning som utöver bedövningsmedlet innehåller ett ämne (adrenalin) som ökar tiden bedövningen är verksam och även gör att de små blodkärlen i området dras ihop tillfälligt. På så sätt kan blödningarna under ingreppet minskas.

Komplikationer och biverkningar

Lokalbedövningsmedel är säkra när de används på rätt sätt. I mycket sällsynta fall kan det uppstå smärtor efter en injektion, lokal blodutgjutning, infektion eller nervskada. Endast i undantagsfall kan det uppstå en generell reaktion på injektionen. Allergiska reaktioner är mycket ovanliga vid lokalbedövning.

Dock uppfattas ibland kroppens naturliga reaktion på adrenalin som en allergisk reaktion, om bedövningen innehåller detta ämne. Reaktionen upplevs ofta som hjärtklappning och en känsla av att vara yr eller omtöcknad.