Liktornar och hudförhårdnader

Vad är liktornar och hudförhårdnader?

Liktornar och hudförhårdnader beror på att ett hudområde förtjockas på grund av ständigt tryck på eller friktion mot hudområdet. Hudförtjockningen är en naturlig försvarsmekanism i huden och uppstår för att stärka och skydda huden mot fortsatt slitage.

En liktorn är en hudförhårdnad av ett litet område. Vanligen finns en central del som är som en hård kärna. Kärnan upplevs som en tagg som sticker in i underhuden och taggen kallas för liktorn. Oftast uppträder liktornar på tårna eller framfoten.

Andra hudförhårdnader kan uppstå på fötterna, händerna och andra delar av huden som utsätts för skavning eller tryck under en längre tid. Sådana hudförhårdnader har ofta otydliga avgränsningar.

Symtom och tecken

En liktorn har en hård kärna, en tagg. Den är tydligt avgränsad, vanligast på fötterna och ger i regel obehag och smärtor.

Förtjockad hud utan tydlig avgränsning är vanligast över benutskott på fötterna och händerna. De är ofta krämgula, runda eller ovala till formen och större än liktornar. De är vanligen smärtfria, men det kan uppstå sprickor som kan göra ont. 

Orsak

Hudförhårdnader och liktornar beror på tryck på eller skav mot huden. Det kan vara skor eller strumpor som inte passar eller som har sömmar som irriterar. Det kan också bero på att huden irriteras i samband med fritidsaktiviteter eller arbete. Vissa faktorer ökar risken för liktornar och hudförhårdnader, till exempel tydliga benutskott, felställningar i fötter och tår och nedsatt känsel i fötterna (vid till exempel diabetes). 

Vissa personer är mer utsatta än andra och kan få liktornar på händerna. Till exempel idrottsutövare som utsätter avgränsade hudområden för mycket slitage, till exempel viktlyftare.

Diagnos

Diagnosen baseras på en undersökning av huden. Det är sällan nödvändigt med andra undersökningar. Om det föreligger felställningar i fötterna eller tårna kan man i vissa fall ta en röntgenbild för att bedöma om det är något man kan behandla.

Ibland kan det vara svårt att skilja en liktorn från en vårta. Noggrann bedömning av hudförändringen kan göra det mer eller mindre sannolikt att det handlar om en vårta.

Behandling av liktornar och hudförhårdnader

Egenbehandling

Oftast kan man behandla liktornar och hudförhårdnader med hjälp av enklare åtgärder. Om det bildats förhårdnader kan man fila bort dem efter fotbad och smörja in dem med mjukgörande kräm.

Liktornsplåster som innehåller salicylsyra löser upp huden och kan minska symtom. I vissa fall kan man skrapa försiktigt och skära av det yttersta lagret av den hårda huden efter att huden har blivit mjuk. Men man ska vara försiktig och inte skrapa för djupt.

Den viktigaste åtgärden är att minska huden för ytterligare irritation. Det kan uppnås genom bättre skor, bättre strumpor och lokala åtgärder för att minska irritationen såsom ett ringplåster (filtringar) eller förband som man kan sätta runt en liktorn. Ett ringplåster är ett plåster med utskärning som man kan sätta över benutskott där det finns en ökad risk för friktion mot huden.

Andra åtgärder

Om man inte klarar av att behandla förhårdnaden eller liktornen på egen hand bör man kontakta vården eller en fotvårdare. Alla med diabetes eller dålig cirkulation i benen bör söka vård tidigt eftersom de löper ökad risk för infektion, särskilt om det har uppstått ett sår. 

Ibland kan det bli nödvändigt med kirurgi. Ingreppet riktar sig först och främst mot den underliggande orsaken, till exempel kan kirurgen mejsla av ett benstycke som sticker ut där huden utsätts för skavning.

Prognos

Om orsaken till problemet avlägsnas är prognosen mycket god, men besvären har en tendens att återkomma. Det är viktigt att sköta om sina fötter och använda till exempel liktornsplåster för att lösa upp den hårda huden och skrapa av det tjocka området med jämna mellanrum.