Bedövningsmetoder – en översikt

Anestesi

Ordet anestesi betyder "utan känsel" och är en gemensam benämning på de olika bedövningsformer som används vid operationer. Anestesisjuksköterskor och anestesiläkare, som även kallas narkossjuksköterskor och narkosläkare, är specialutbildad personal som har till uppgift att ge trygg och god bedövning under en operation.

Fasta

Före en större operation måste man fasta. Det betyder att man varken får äta eller dricka före operationen, normalt efter kl 24.00 natten till operationsdagen. Oftast tillåts man att dricka klara drycker fram till två timmar före operationsstart, samt små och lätta måltider upp till sex timmar innan. Man brukar också rekommenderas att sluta röka, suga på karameller eller tugga tuggummi eftersom detta ger ökad produktion av magsyra, vilket kan medföra risker vid narkos. Om man är ordinerad läkemedel sedan tidigare är huvudregeln att viktiga mediciner ska tas som vanligt på operationsdagen, men detta avgörs av narkosläkaren i varje enskilt fall.

Besök från narkosavdelningen

Dagen före operationen får man besök av narkosläkaren eller en narkossjuksköterska som bedömer hälsotillståndet och ger information, en så kallad preoperativ bedömning. Kom ihåg att detta är ett bra tillfälle att ställa frågor.

Om man har en pågående förkylning/luftvägsinfektion eller annan infektion, eller precis har genomgått en sådan, ska man informera om detta.

Man ska även berätta om man är allergisk mot något. Om man har en kronisk sjukdom som exempelvis diabetes, astma, reumatoid artrit eller angina pektoris (kärlkramp) behövs ibland extra undersökningar eller särskild förberedande behandling. Narkospersonalen vill även veta om man tar några läkemedel regelbundet.

Om man har särskilda upplevelser från tidigare narkos ska man berätta om det.

Premedicinering

Om man ska få premedicinering (lugnande medel) får man detta en stund innan man körs iväg till operationsavdelningen. Premedicineringen kan ha olika effekt, men syftet är att man ska känna sig lugn. Premedicineringen ges ibland i tablettform, som en injektion eller som stolpiller. Ofta är det lugnande medlet en kombination av lugnande och smärtstillande läkemedel. Den smärtstillande komponenten är en inledning på smärtbehandlingen efter operationen.

Val av bedövningform

Valet av bedövningsform avgörs under narkosläkarens besök, eller ibland av narkossjuksköterskan.

Narkos – generell anestesi

Narkos innebär att man får läkemedel som gör att man sover så djupt att man inte märker att man blir opererad. Först får man syrgas via en andningsmask. Sedan ges sömnmedel direkt i ett blodkärl på armen så att man somnar fort utan något obehag. Man sover sedan under hela operationen och vaknar en kort stund efter att operationen är klar.

Spinalbedövning och epiduralbedövning

Vid spinal- och epiduralbedövning ges lokalbedövning med en nål mellan ryggkotorna och in i utrymmet runt ryggmärgen. Detta gör att endast nedre delen av kroppen och benen bedövas. Man känner inte någon smärta, men kan känna beröring. Under en sådan bedövning är man alltså normalt vaken. De här bedövningsformerna är enkla, bra och säkra, och de innebär mycket liten risk för obehag. Man kan dessutom få små doser sömnmedel så att man har det skönt och kanske sover lätt. Det finns också möjlighet att få lyssna på musik medan operationen pågår.

Vid epiduralbedövning läggs vanligen en tunn plastslang in i ryggen så att mer bedövningsmedel kan fyllas på. Vid behov kan slangen också användas för smärtlindring efter operationen.

Plexusbedövning

Bedövningsmedlet injiceras i närheten av nerver så att bara den del av kroppen som ska opereras blir bedövad. Denna form av bedövning används för det mesta vid operationer på armar och axlar (se regionalbedövning).

Operationsdagen

Operationsdagen har ett planerat tidsschema som ska följas, men iblans kommer det andra patienter som behöver akut hjälp, och detta kan förskjuta det planerade tidsschemat. Det kan därför vara svårt att säga exakt när man kommer att opereras under dagen. Ibland kan operationsschemat skjutas fram så mycket att man måste vänta en extra dag eller mer.

På operationssalen

På operationssalen tas man om hand av en narkosjuksköterska, narkosläkare och operationssjuksköterska.  Om man ska få narkos får man vanligen intravenöst dropp – det vill säga att vätska tillförs ett blodkärl via en tunn plastnål. Blodtryck och puls mäts, och hjärtrytmen övervakas med hjälp av EKG-utrustning.

Personalen har mycket god kontroll över allt som sker under narkosen och operationen. Andning, hjärtrytm, blodtryck och andra viktiga funktioner övervakas kontinuerligt. Det finns hela tiden utbildad personal hos patienten under narkosen och operationen.

Efter operationen

Efter en större operation med narkos körs man till uppvakningsavdelningen, eller intensivvårdsavdelningen, där vistelsetiden varierar beroende på ingreppets omfattning och hur man mår. Under uppvakningen får man behandling och vård av specialutbildad personal. Och om man behöver smärtstillande medel får man det. Efter vissa operationer ligger patienten kvar på uppvakningsavdelningen till nästa dag.