Råttbettsfeber
Råttbettsfeber är en ovanlig infektion som orsakas av bakterierna Streptobacillus moniliformis och Spirillum minus som finns hos råttor och andra gnagare. Smittan sprids oftast via bett.
Vad är råttbettsfeber?
Råttbettsfeber är en ovanlig infektion som kan orsakas av bett av råttor eller andra gnagare. Smitta kan också ske vid intag av matvaror som är förorenade med avföring från råttor, så kallad Haverhillfeber. Streptobacillus moniliformis är den vanligaste orsaken i västvärlden men andra bakterier (Spirillum minus och Streptobacillus notomytis) förekommer.
Bakterierna förekommer naturligt i nosen och munnen hos råttor och andra gnagare. Bakterierna förekommer även hos friska sällskapsdjur och laboratorieråttor.
Symtom
Sjukdomen uppstår oftast efter bett av en råtta eller en annan gnagare. Tiden från bett till sjukdom, det vill säga inkubationstiden, är oftast 3–10 dagar.
Vid infektion med Streptobacillus moniliformis får man ofta relativt plötsligt insättande feber, huvudvärk, kräkningar och muskelsmärtor.
Upphöjda hudutslag uppstår vanligtvis efter några dagar, följt av ledsmärtor i ungefär hälften av fallen. I sällsynta fall orsakar råttbettsfeber lunginflammation, hjärnhinneinflammation, eller infektion på hjärtklaff (endokardit).
Hiv, stigma och community – Avsnitt 3: ”Det var en chock”
Detta avsnitt handlar om hiv, stigma och community – med fokus på vikten av peerstöd och att dela sina erfarenheter med andra i en liknande situation. Här får du möta Joost Nussy och Ophelia Haanyama som båda lever med hiv, och arbetar i organisationer för personer som lever med hiv. Medverkar gör även Lena Nilsson Schönnesson, docent och legitimerad psykolog, som har arbetat med personer som lever med hiv sedan 80-talet och har deltagit i ett flertal forskningsprojekt på hivområdet.
Orsak
Infektion uppstår oftast efter råttbett men kan spridas på andra sätt vid kontakt med djur som bär smittan. Risken att drabbas av infektion efter råttbett beräknas till cirka 10 %.
Diagnos
Uppgifter om bett av råtta eller gnagare och symtom inger ofta misstanke om infektionen. Tidigt finns ofta bara ett bettmärke.
Diagnosen ställs vanligen genom att man tar prov från sår eller blod för odling .
Behandling
Behandlingen ges med antibiotika, ofta i två veckor.
Prognos
Allvarliga livshotande infektioner är ytterst sällsynt. De allra flesta tillfrisknar efter behandling.
