Kolera
Kolera är en smittsam magtarmsjukdom, som inom få dagar kan ge våldsamma diarréer. Det farliga med kolera är den mycket stora vätskeförlust, som kan uppstå efter kort tid.
Obehandlad kolera kan på grund av vätskeförlusten leda till döden inom ett dygn efter sjukdomens utbrott. Å andra sidan är behandlingen enkel – nämligen vätska. Om det är ett allvarligt fall krävs dock sjukhusinläggning, där man med dropp kan ge vätska direkt in i blodomloppet. Kolera är särskilt allvarligt hos små barn eftersom även små vätskeförluster kan ge svåra symtom hos barn.
Kolera är egentligen inte en tropisk, temperaturberoende sjukdom, utan hänger samman med hygien och dricksvattnets kvalitet. Under 1850- och 1860-talen var en brunn i London källan till flera koleraepidemier, men först trodde man inte på läkaren John Snows bevis för det. Brunnen stängdes så sent som1886, efter åtskilliga epidemier. Först då började man förstå sambandet mellan förorenat dricksvatten och sjukdom.
Idag finns ett effektivt vaccin mot kolera som intas genom munnen. Förbättrad sanitet och hygien är dock fortfarande de bästa metoderna för att bekämpa kolera i de länder där sjukdomen är vanligt förekommande.
Vad orsakar kolera?
Kolera orsakas av en bakterie, Vibrio cholerae, som finns i olika så kallade biotoper (miljöer).
När en tillräckligt stor mängd bakterier når tarmen via maten, förökar den sig där och kan börja bilda gifter, toxiner, precis som många andra av de sjukdomsskapande bakterierna. Det är toxinet som skapar den potentiellt farliga sjukdomsbilden.
Koleratoxinet har den obehagliga egenskapen att det påverkar tarmväggens celler, så att den som insjuknat inte bara får vanlig diarré, utan även förlorar stora mängder vätska på kort tid. Det är denna vätskebrist som leder till allvarlig sjukdom.
Hur smittar kolera?
Bakterien utsöndras med avföringen, och om denna på något sätt kommer i kontakt med dricksvatten, kan bakterien smitta människor. Bakterien kan även spridas till födoämnen om en smittad person exempelvis inte tvättar händerna ordentligt efter toalettbesök.
Spridning av sjukdomen kan även ske genom fisk och skaldjur från förorenat vatten. Skaldjur filtrerar stora mängder vatten och kan innehålla en hög koncentration av bakterien, på samma sätt som med hepatit A-virus.
Direkt smitta vid kontakt med en annan människa via avföring eller kräkningar kan förekomma, men är ovanligt. Det krävs en viss mängd bakterier innan människor med en normal mängd magsyra blir sjuka. Därför måste bakterien ha möjlighet att föröka sig i vatten eller föda innan den utgör en risk.
Så kan Viruseptin hjälpa dig att stå emot höstens förkylningar
Gör dig och familjen redo för hösten! Munspray, nässpray och sugtabletter från Viruseptin förebygger förkylning och influensasymtom, och förkortar sjukdomstiden om ni redan blivit sjuka.
Var finns kolera?
Kolera finns endemiskt (inom ett begränsat område) i Asien och Afrika, där epidemier (spridning till ett större område) förekommer med jämna mellanrum. Det är främst tätbefolkade, fattiga områden med dålig sanitet och ohygienisk mathantering som drabbas av epidemier.
I Sverige har kolera inte förekommit som inhemsk sjukdom sedan 1918, och med vår nuvarande goda hygien är det inte heller sannolikt att sjukdomen ska uppträda epidemiskt igen.
Turister drabbas i praktiken sällan av kolera. I Sverige har endast ett fåtal fall av kolera rapporterats under de senaste decennierna.
Vilka är symtomen på kolera?
Inkubationstiden, tiden från smittotillfället till dess att sjukdomen bryter ut, är i regel mindre än två dygn, men kan vara upp till fem dygn. Infektionen är ofta en lätt sjukdom med vanlig diarré, och kan även sakna symtom helt – men personen kan möjligen ändå smitta. Den typiska koleran börjar relativt snabbt med magsmärtor (vanligtvis dock inte kräkningar). Det kan även förekomma lätt feber, men den drabbade oftast feberfri. Man får sedan avföring med diarré som varar i några timmar. Därefter börjar mycket kraftiga, vattniga diarréer, som liknar avkok av ris – blekt och med flagor. Vätskeförlusten kan bli så kraftig som en liter i timmen.
Om vätskeförlusten inte kompenseras, och om den överstiger fem till tio liter, kan den vara dödlig.
Mycket kraftig icke-kompenserad vätskeförlust kan påverka medvetandet, vilket kan visa sig som slöhet och förvirring. Det kan även uppstå störningar i saltbalansen, vilket i synnerhet hos barn kan leda till kramper och/eller hjärtstillestånd.
Framtidsutsikter
De lindriga fallen går över av sig själva.
Den klassiska koleran har en hög dödlighet utan behandling: I utvecklingsländer är dödligheten bland inlagda utan behandling 60 procent, men om behandling ges snabbt och korrekt är dödligheten endast en procent, övriga tillfrisknar helt.
Livet med hiv – Nytt avsnitt: ”Jag känner mig inte bekväm med att gå till vårdcentraler”
Två berättelser om att leva med hiv som ung. “Alice” och Gustav delar med sig av sina tankar om öppenhet, samhällets okunskap och den viktiga kampen mot stigmat. I samtalet deltar även Victor Westergren från Venhälsan i Stockholm.
Att förebygga kolerasmitta
- Drick bara kokat vatten eller vatten som är desinficerat. Varmt kaffe och te, kolsyrad läsk och andra drycker på flaska brukar vara tillräckligt säkra.
- Undvik is i drycken, om den inte är fabrikstillverkad.
- Även gräddglass från ”osäkra källor” kan vara förorenad.
- Mat skall vara ordentligt tillredd, lukta gott och fortfarande vara tillräckligt varm när den serveras. Om den stått i rumstemperatur i flera timmar kan även andra bakterier som E. coli utvecklas.
- Undvik rå fisk och skaldjur.
- Undvik rå frukt och grönsaker, om du inte skalar dem själv.
- Var försiktig med mat man köper på gatan (eller välj den grillade kycklingen som senast lämnat gatuförsäljarens grillgaller) och försäkra dig om att den inte innehåller något som inte är tillrett.
- Reser du till länder där kolerabakterien är endemisk bör du överväga att vaccinera dig med ett drickbart koleravaccin.
De här föreskrifterna skyddar inte bara mot kolera, utan mot en lång rad av de bakterier som kan ge obehagliga diarréer. Vissa bakterier skapar dock gifter, toxiner, som inte bryts ned vid kokning. Därför är det också viktigt att förvara maten rätt.
Kolera på resan
Om du tror att du har fått kolera bör du genast söka läkare. Råka inte i panik om du är långt från sjukhus och läkare.
Det viktigaste man kan göra själv vid varje kraftig diarré är att inta stora mängder vätska i små portioner med lite salt i, även om man kan få lättare kräkningar av det. Det finns pulver med salt, bikarbonat och socker i lämplig sammansättning, som man kan lösa upp i vatten och dricka - till exempel Revolyt.
Man kan också framställa drycken själv med nedanstående ingredienser: en liter kokat vatten, två matskedar vanligt socker och en halv tesked salt. Saften av en pressad citron tycks också ha en viss effekt mot infektionen. Vätskan skall vara ungefär lika salt som tårvätska.
Hur ställer läkaren diagnosen?
Det finns många sjukdomar som ger diarré, men om man har kraftiga diarréer (eller vattnig avföring i stora mängder) bör behandling ges snarast. För att ställa en säker diagnos måste avföringen undersökas, så att man kan påvisa kolerabakterien.
Hur behandlar man kolera?
Svåra fall skall behandlas på sjukhus.
Det första och viktigaste är att ersätta vätskeförlusten. I vätskan kan man tillsätta olika kombinationer av salter för att behandla de förändringar i saltbalansen som kan uppstå. Om det ska gå snabbt kan man ge vätskan som dropp direkt in i blodomloppet. Även den fortsatta behandlingen inriktar sig på åtgärder mot intorkning. Man tillför vätska och salter i mängder motsvarande förlusterna. I vissa fall ges även behandling med antibiotika, till exempel tetracyklin under några dygn.
Andra infektioner orsakade av koleraliknande bakterier
Det finns flera andra bakterier, nära besläktade med Vibrio cholerae, som också kan orsaka sjukdom. De vanligaste är Vibrio parahemolyticus som ger en mildare form av diarré respektive Vibrio vulnificus som kan orsaka sårinfektioner och/eller blodförgiftning, i synnerhet hos äldre eller hos personer med nedsatt immunförsvar.
Den senare bakterien (Vibrio vulnificus) förkommer i synnerhet under varma somrar vid atlant- och nordsjökusterna och smittar vanligen genom fisk eller skaldjur. Den kräver behandling med antibiotika (tetracyklin) för läkning.
