Kattklössjuka
Kattklössjuka är, som namnet antyder, en infektion som beror på att man har blivit biten eller riven av en katt. Tillståndet är sällsynt i Sverige. Sjukdomen kan medföra sårbildning och svullna lymfkörtlar. Tillståndet går i de flesta fall över av sig själv.
Vad är kattklössjuka?
Kattklössjuka är en bakterieinfektion hos människor som orsakas av att man har blivit biten eller riven av en katt. Sjukdomen är långvarig men går i de allra flesta fall över av sig själv.
Den vanligaste orsaken till infektionen är bakterien Bartonella henselae. Detta är en bakterie som kan finnas i kattens munhåla eller på huden eller klorna. Hos katten är bakterien inte sjukdomsframkallande. När katten biter eller klöser kan bakterien få fäste under huden hos människan. Den typiska reaktionen i huden är att det gradvis bildas ett eller flera små sår där bakterien håller till. Såren kan utvecklas till små varblåsor. Kroppens immunförsvar aktiveras gradvis och efter en till tre veckor blir i normalfallet en eller flera av de närmaste lymfkörtlarna inflammerade, det vill säga de svullnar upp och blir röda och ömma. I den här fasen kan övergående feber förekomma.
Ovanlig sjukdom
I Sverige finner man bakterien Bartonella endast hos en mindre andel av katterna, därför är sjukdomen sällsynt och nästan okänd. I andra länder är förekomsten betydligt högre. I USA uppges cirka 9 fall per 100 000 invånare, det vill säga cirka 22 000 fall per år. Förekomsten verkar vara högst i länder med varmt och fuktigt klimat. Bakterien är vanligare hos kattungar än hos vuxna katter.
Så kan Viruseptin hjälpa dig att stå emot höstens förkylningar
Gör dig och familjen redo för hösten! Munspray, nässpray och sugtabletter från Viruseptin förebygger förkylning och influensasymtom, och förkortar sjukdomstiden om ni redan blivit sjuka.
Finns det behandling?
Det typiska förloppet är att det tar en till tre veckor från att man blivit biten och fått bakterien i huden till det att såren i huden visar sig. Efter ytterligare en till tre veckor svullnar de lokala lymfkörtlarna upp och kan bli kraftigt ömmande. Vissa besväras också av muskelsmärtor och ledsmärtor. Detta tillstånd varar i två till tre månader innan sjukdomen gradvis går tillbaka utan behandling.
I ett par studier har forskare observerat att sjukdomsförloppet kan förkortas med antibiotika. Man är dock orolig för att detta kan leda till utveckling av motståndskraftiga bakterier (resistens) och den allmänna rekommendationen är därför att låta sjukdomen gå över av sig själv. Det har också visat sig att genomgången infektion verkar ge permanent immunitet. Man får med andra ord inte sjukdomen två gånger.
I enstaka fall, mindre än 10 %, kan bakterien sprida sig utanför lymfsystemet. Detta leder till kraftigare besvär och allvarligare sjukdom med hög feber, nedsatt aptit och försämrat allmäntillstånd. I dess fall rekommenderas behandling med antibiotika.
Utsikterna till att bli helt frisk, med eller utan behandling, är goda.
